Dubbla kriser plågar jordbrukarna – lönsamheten har rasat sedan millennieskiftet

Jordbrukets lönsamhet är katastrofal, säger såväl bönder som intresseorganisationer. Och om pengarna sinar hos jordbrukarna minskar också kapaciteten att vidta klimatåtgärder, konstaterar Christoffer Ingo, politiskt sakkunnig på SLC.

Ungefär 70 procent av Finlands jordbruk består av växtodling, i huvudsak på åkrar och en del i växthus. Drygt en fjärdedel är husdjurshållning, främst kor, svin, och höns.

De här siffrorna får jag från att se på hur fördelningen är mellan de lantbruksföretag som har sökt om stödpengar.

Det finns förstås andra sätt att dela upp det inhemska jordbruket; vi kan konstatera att det ett normalt år skördas åtminstone 3,5 miljarder kilogram spannmål i Finland, att det produceras 107 miljoner krukor sallad och örter i växthusen på ett år, och att det slaktas kring 80 miljoner höns per år för att bli mat på våra tallrikar.

Finland har en jordbrukspolitik som innebär att vi ska ha en inhemsk matproduktion, för att vi ska kunna äta inhemsk mat och för att vi ska vara så självförsörjande som möjligt. Och det går helt okej, kanske man kan säga.

Havre producerar vi nästan dubbelt så mycket som vi behöver, korn och vete ungefär exakt vad vi behöver. Potatisen räcker till, och så även ägg och svinkött. Grönsakernas självförsörjningsgrad var 62 procent 2020, och nötköttets 84,5 procent.

Sanningen, att vi är självförsörjande, är ytterst modifierad – en märkbar del av fodret och gödseln importeras – men åtminstone produceras mycket av det vi behöver på hemmaplan.

Artikeln fortsätter efter graferna.

Men smakar det så kostar det. Jordbruket i Finland är dyrt, och är helt beroende av stöd. I Finland kommer största delen av pengarna från EU.

– Ungefär hälften av EU-stöden, eller 900 miljoner euro, är direkta stöd till jordbruket eller landsbygdsutveckling, och de kompletteras med helt nationella stöd och stöd som finansieras av både EU och Finland, berättar Martti Patjas, konsultativ tjänsteman på jord- och skogsbruksministeriet.

De cirka två miljarder eurona är skillnaden mellan att fortsätta och sluta för många; nästan alla jordbrukare man frågar skulle lägga lapp på luckan om stöden försvann.

Men stöden innebär inte att man som jordbrukare har en normal inkomst.

Redan länge har jordbruket och annan matproduktion blivit allt mindre lönsamt, och då jordbruksgiganten Ukraina invaderades av en annan jordbruksgigant Ryssland blev krisen akut.

Kassakris och lönsamhetskris

De senaste tjugo åren har omsättningen för det finländska jordbruket fördubblats, berättar Christoffer Ingo, sedan i maj lantbrukspolitisk sakkunnig på Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC.

– Under samma period har böndernas inkomster sjunkit, från en genomsnittlig årslön på kring 30 000 euro i början av 2000-talet till ungefär 10 000 euro i dagsläget, säger Christoffer Ingo.

Naturresursinstitutet Luke är lite positivare i sin medeltalsprognos, och förutspår en årslön på drygt 18 000 euro, men det är inte heller en guldgruva. Trots ett uttalat mål på att uppnå en genomsnittlig timlön på cirka 16 euro i timmen landar jordbrukarnas faktiska timlön år efter år på kring fyra euro. Vissa mätningar ger till och med en ännu mindre timlön.

Kostnaderna har stigit samtidigt som producentpriserna, det som bönderna får betalt för sina produkter, sackar efter.

Lönsamhetskrisen är kronisk, och är en av två allvarliga käppar i de inhemska lantbrukarnas hjul. Den andra käppen är en kassakris, som innebär att de tillgängliga pengarna för till exempel låneamorteringar och plötsliga kostnader, som reparationer, stadigt har minskat.

Det ryska anfallskriget i Ukraina gav dessutom vatten på kassakrisens kvarn, och ökade produktionskostnaderna ytterligare på ett ögonblick.

Lägg till att fjolårets skörd var katastrofal – spannmålskörden var mindre än på decennier, och till exempel var kornskörden en tredjedel mindre än normalt, och havreskörden en fjärdedel mindre – och att årets skörd är osäker på grund av att den hårda vintern förorsakat skador på åkrarna, och du får en väldigt besvärlig situation.

Den sviktande lönsamheten och de sinande kassorna går hand i hand, och beror båda på att det blir dyrare att sköta gårdarna samtidigt som man inte lyckas höja producentpriserna.

Varför mår vårt finska jordbruk så dåligt?

7:15

“Pengarna måste komma från marknaden”

Intresseorganisationer som SLC och lantbrukscentralen MTK har i flera år uttryckt missnöje för att den ohållbara ekonomiska situationen inom branschen tillåts fortgå.

Producentsidan anser att för att rädda den inhemska matproduktionen måste handeln komma emot. I Finland är det två företag, Kesko och S-gruppen, som köper omkring fyra femtedelar av produktionen.

Enligt SLC kan de två kedjorna utnyttja sin ställning på marknaden för att hålla priserna nere. Styrelseordförande Mats Nylund kallade i våras systemet för lagliga karteller.

Det är helt klart att det är från marknaden det måste komma mer pengar till jordbruket

Christoffer Ingo

Christoffer Ingo tillägger att inköpandet dessutom i praktiken blir en slags bakvänd auktion. I stället för att handeln tävlar om att få köpa produkter tävlar den förädlande industrin om att få sälja dem, vilket blir en tävling i vem som kan sälja billigast. Producenterna har i praktiken ingen möjlighet att påverka försäljningspriset.

Det här måste förändras tycker Ingo. Mera stöd är inte lösningen.

– Det är helt klart att det är från marknaden det måste komma mer pengar till jordbruket. Här finns redskapen inom livsmedelsmarknadslagen och konkurrenslagstiftningen.

Ingo säger att SLC har förhoppningar om att livsmedelsmarknadslagen kan komma att förnyas på relativt kort tid. Konkurrenslagarna är större helheter , men om maktbalansen på marknaden ska jämnas ut behöver också den förnyas enligt SLC.

Oftast har handeln tillbakavisat anklagelser om att priserna är för låga. Stundvis syns dock förståelse – den här våren har man kommit emot och på kort varsel gått med på märkbara prishöjningar.

Priset på havre till exempel steg med 95 procent under årets första kvartal, rybs och raps med 50 procent, mjölken (vars pris länge stagnerat) med 15 procent och nötköttet med fem procent.

Tyvärr är det en klen tröst i och med att produktionspriserna också skjutit i höjden. Priset på gödsel (som Ukraina är en storproducent av) steg mellan januari och april med 97 procent. Priset på brännolja, som driver en stor del av jordbruksmaskinerna, sjönk i slutet av våren från rekordsiffrorna i mars men vände sedan stadigt uppåt igen. Priserna är nu betydligt dyrare än innan kriget i Ukraina.

Och priset på foder har också det stigit rejält, bara under det första kvartalet med en fjärdedel.

Färre gårdar

Den dåliga lönsamheten ger upphov till två fenomen. Ett av dem är att antalet gårdar i Finland minskar stadigt.

På bara tjugo år har antalet jordbruks- och trädgårdsföretag minskat från nästan 80 000 till under 45 000. Ännu på 1960-talet, då antalet nådde sin kulmen, fanns över 300 000 gårdar i Finland, och traditionellt har Finlands gårdsarealer varit bland de minsta i Europa.

En annan betydlig faktor som leder till färre gårdar är att följande generation inte alltid är intresserad av att ta över gårdarna.

Men den odlade marken och produktionstakten har som sagt bara ökat, och det innebär att gårdarna har blivit större. Den utvecklingen kan tillta i takt med att små företag får det svårare att hänga med i kostnadskriget.

Det andra fenomenet som lönsamhetskrisen leder till är ett potentiellt sviktande klimatarbete.

Klimatarbetet i fara – men fungerar det ens?

Då pengarna inte räcker till innebär det utmaningar för klimatarbetet. Klimatfrågan är svår för jordbruket - i åratal har till exempel kor pekats ut som regelrätta demoner i kampen mot klimatförändringen.

Och det är sant att kor rapar upp metan, och enligt en undersökning från EU:s revisorer, av alla ställen, står kornas rapningar ensamt för en fjärdedel av jordbrukets utsläpp. De äter dessutom massor vilket innebär att stora arealer odlingsmark utnyttjas bara för att föda upp kor.

I Finland står jordbruket för kring 15 procent av utsläppen. Men det är inte djuren som är boven. I Finland kommer 75 procent av utsläppen från marken, inte från djuren.

60 procent kommer dessutom från den dryga tiondelen som är torvjord.

EU-revisorerna, ja – de granskade EU-stödens nytta i fjol, och kom fram till att de pengar som har gått till att minska på utsläppen inte haft någon effekt.

De totala utsläppen var de samma år 2020 som år 2010, trots att tiotals miljarder euro satsats på att minska utsläppen. Samma situation gällde Finland.

Men samtidigt kan delar av matproduktionen visa upp fina resultat. Växthusföretagen i Finland har minskat sina utsläpp med 56 procent sedan 2004. Och på annat håll går kampen vidare.

Enligt Christoffer Ingo har SLC och Lantbrukarcentralen MTK tagit fram en plan för hur man ska minska på jordbrukets utsläpp, producenternas klimatvägkarta är seriös och bygger på forskning.

– Det handlar om att minska odlingen av ettåriga växter på torvjordar, öka kolbindningen i marken på mineraljordar och framför allt att satsa på förnybar energi. Utmaningen nu är att då jordbruket är så olönsamt som det är idag, så finns det ingen som har råd att göra investeringarna som behövs för att uppnå det här.

– Och där kommer vi igen till den djupa kassakrisen, vi behöver akut få ut mer från marknaden. I slutändan talar vi på Finlands försörjningsberedskap och en fråga som borde ligga högt i kurs då det kommer till allas vår säkerhet, avslutar Ingo.

Frågan är vad som på riktigt kommer minska jordbrukets utsläpp. Som sagt har åtgärderna under det förra årtiondet inte hjälpt nästan alls, och det finns inget färdigt alternativ till torvjordar.

Den förnybara energin kan absolut leda till minskade utsläpp, men fortfarande kommer jordbruksmaskiner och transportfordon i flera år vara oljedrivna på grund av att det är för dyrt att skaffa en gas- eller eldriven maskinpark.

Planen är oavsett att jordbruket ska minska sina utsläpp med nästan 30 procent innan 2035 – så länge ekonomin tillåter.

Källor: Naturresursinstitutet, Livsmedelsverket, Landsbygdens folk, Maaseudun tulevaisuus, Helsingin Sanomat, Vox, EU, FAO, Our World in Data

Rättelse 28.6.2022 kl 11:30: korrigerade att priset på brännolja skulle ha sjunkit igen; det gjorde det men har sedmera åter börjat stiga.