Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Barn- och mödrarådgivningen fyller 100 år – de första barnen togs emot i en vedkällare i Berghäll

Hoitaja punnitsee vauvaa. Vieressä lastenlääkäri Arvo Ylppö.
Bildtext I Berghäll nära rådgivningen sjönk barndödligheten från 15 till tre procent på tre år.
Bild: J. Lindh / Otava / JOKA / Museovirasto

Barn- och mödrarådgivningen inleddes i Finland 1922 och fick barndödligheten att sjunka markant på kort tid. Dess historia är en framgångssaga för folkhälsan och modellen är unik internationellt.

Den första barnrådgivningen inledde sin verksamhet 1922 i en vedkällare i Berghäll i Helsingfors. Mödrarågivningsverksamheten inleddes tre år senare, 1925.

– Mannerheims barnskyddsförbund är starkt knutet till rådgivningens historia, och där var de starka figurerna Sophie Mannerheim, som hade utbildat sig till sjuksköterska, och Arvo Ylppö som var särskilt intresserad av spädbarnshälsa. De kände båda starkt för att börja främja spädbars och mödrars hälsa i Finland, säger Mirjam Kalland, professor i småbarnspedagogik vid Helsingfors universitet.

Kalland är också långvarig ordförande för Mannerheims barnskyddsförbund.

Barndödligheten i 1920-talets Finland var hög, tio av hundra barn dog under det första levnadsåret. Hygienen och kosten var bristfällig, både barn och vuxna var undernärda.

– Särskilt i arbetarkvarteren där man bodde tätt spreds infektioner och mödrar hade inte tillräcklig kunskap om hur man vårdar barn, så det kändes rätt att starta där, säger Kalland.

Svartvit bild frå 1948 av sjukhuset Barnets borg i bortre Tölö i Helsingfors.
Bildtext Barnsjukhuset Barnets borg invigdes i bortre Tölö i Helsingfors år 1948.
Bild: �Helsingin kaupunginmuseo,Helsingfors stadsmuseum,Helsinki City museum

Sophie Mannerheim hade fått en tomt till sitt förfogande på Andra linjen och där i vedkällaren startade rådgivningen.

– I början var det frågan om grupprådgivning, åtminstone på de bilder man ser. Mammorna sitter med spädbarnen i famnen och man mäter och väger barnen. Man får råd om kost och behov av frisk luft. Det har visat sig att där rådgivningen startade sjönk spädbarnsdödligheten snabbt, säger Kalland.

På Folkhälsan utbildade man hälsosystrar som gjorde hembesök för att berätta hur man sköter om barn.

Vauva saa valohitoa. Sairaanhoitaja huolehtii hänestä.
Bildtext Bild från barnrådgivningen på Barnets borg, 1958. Babyn led av D-vitaminbrist och fick ljusbehandling med en särskild lampa.
Bild: István Rácz / Museovirasto

Tidpunkten var rätt, anser Kalland. Efter inbördeskriget fanns det bitterhet och splittringar i samhället. Det reflekterades också i rådgivningens första tid.

– Särskilt Mannerheims namn var förknippat med "vita" sidan och det väckte åsikter. Mannerheim ville inte själv att förbundet skulle bära hans namn just av den anledningen. Han föreslog Suomen Lastensuojeluliitto. Men det behövdes ju pengar, ingen hade pengar, säger Kalland.

Rådgivningsverksamheten kördes igång av allmännyttiga organisationer och lokalföreningarna spelade en viktig roll i att göra rådgivningstjänsterna tillgängliga på mindre orter.

Först 1944 blev rådgivningen en lagstadgad kommunal service.

Unik modell nådde många familjer

Den finländska modellen var universal, det vill säga tjänsten riktades till hela målgruppen och servicen var gratis. En orsak till att tjänsten blev mycket populär var att ett besök på rådgivningen före utgången av den fjärde graviditetsmånaden var en förutsättning för att få moderskapsersättning.

– Jag anser att rådgivningens betydelse har varit verkligt stor för folkhälsan, säger Tuovi Hakulinen, som leder forskning kring barn- och mödrarådgivning vid Institutet för hälsa och välfärd, THL.

Det är just den universala modellen som är unik internationellt. Den svenska modellen, och den nordiska generellt, ligger närmast den finländska. I dag väcker den finländska modellen intresse till exempel i Japan där man vill nå hela befolkningen.

En annan internationellt anmärkningsvärd "uppfinning" är moderskapsförpackningen.

Enligt Hakulinen påverkades folkhälsan positivt också av faktorer som hälsosam kost, vaccineringar, den medicinska utvecklingen samt förbättrad hygien och högre ekonomiskt välstånd överlag.

Hakulinen understryker det nationella vaccinationsprogrammets betydelse som inleddes på 1950-talet.

En läkare i vit rock undersöker ett litet barn med stetoskop.
Bildtext Läkaren Paavo Leisti undersöker ett litet barn på rådgivningen vid Rödbergens medborgarhus Betania. Rådgivningen öppnades för att underlätta rådgivningsläget i den barnrika stadsdelen Rödbergen i Helsingfors. Bilden är tagen år 1951.
Bild: �Helsingin kaupunginmuseo,Helsingfors stadsmuseum,Helsinki City museum

Enligt Mirjam Kalland var rådgivningstjänsten inledningsvis något som skedde i grupp, varefter servicen blev mer individuell. I dag upplever föräldrar ett stort behov av att möta andra föräldrar.

– Vi ser igen vilken roll gruppen spelar. Föräldrarna behöver stöd, inte bara av professionella utan också av varandra. Kompisstödet, alla informella möjligheter att prata om barn, är oerhört viktigt. Allt det som sker i parker, vid sandlådor, i caféer, säger Kalland.

Kalland lyfter också fram föräldrars upplevda ensamhet som en utmaning för rådgivningen. Idag vill rådgivningen möta hela familjen, också papporna, och olika slags familjer.

Närmöten nära hemmet

Tuovi Hakulinen på THL betonar vikten av att rådgivningen också framöver finns nära familjerna och hemmen och att rådgivningen håller fast vid antalet uppföljningsbesök.

Vauva makaa hoitopöydällä ja katsoo kameraan. Hoitaja hieroo kädellään vauvan päätä.
Bildtext Också rådgivningen står inför utmaningar vad beträffar service.
Bild: Hanna Terävä / Yle

Enligt Hakulinen visar en färsk uppföljningsrapport av coronapandemin att man vid rådgivningar skurit ner i antalet kontrollbesök för barn i lekålder.

– Det beror på att personal har flyttats till andra uppgifter under pandemin, många anställda går i pension och tidspressen är ju stor, säger Hakulinen.

I stället har man tagit i bruk digitala distansmottagningar, men enligt Hakulinen fungerar den digitala servicen främst när det gäller att ge råd.

– Vår uppföljning visar att distansmottagningar inte fungerar för att genomföra omsorgsfulla uppföljningar eller för att verkligen fatta beslut tillsammans. Att mötas och skapa förtroende förutsätter närmöten.