Hoppa till huvudinnehåll

Hälsa

Berättelse 13: Världens underbaraste psykolog räddade mig

Från 2015
Uppdaterad 19.11.2015 13:28.
händer
Bild: YLE/Petter Sandelin

Min depression började smyga sig på redan i högstadiet. Jag har alltid haft ett skört självförtroende och i och med puberteten och alla kroppens förändringar blev jag allt mera nere.

Jag beslöt mig snabbt för att börja banta. Det resulterade i att klasskamraterna började reagera med oro. För min vikt gick ner ganska snabbt och de såg att jag inget åt på lunchen. Skolkuratorn pratade med mig några gånger men det var inget som hjälpte just då.

Jag hade paus med bantningen ett tag jo, men när jag sen beslöt att göra det igen så var det mycket värre. Jag började spy. Nu var jag fast i min onda cirkel. Det var min hemlighet, ingen visste. Och värre blev det när jag flyttade hemifrån till en ny ort för att studera.

Nu var jag helt ensam, ingen som såg.

Jag mådde så fruktansvärt dåligt och jämförde mig med alla jag såg. Jag kände mig enormt tom inuti. På något vis lyckades jag ändå få vänner och det blev också en hel del festande.

Alkoholen förstärkte alla mina onda känslor inom mig. Ångesten blev så stark att jag inte kunde hantera den. Självmordstankarna blev allt mera självklara.

Jag ville inte finnas, bara dö.

För jag hade väldigt svårt att förstå hur älskad jag var. Jag såg allt i svart, klädde mig även i svart för det var så jag kände mig. Ett självskadebeteende började sakta växa fram. Började som små ytliga sår som sedan blev allt djupare. Jag brydde mig inte om vad som kunde hända, det spelade ingen roll.

Efter x antal självmordsförsök fick jag en remiss till psykolog. VÄRLDENS UNDERBARASTE PSYKOLOG! Tack vare henne började jag se lite ljusare på saker, jag kunde själv börja förstå vad jag gick igenom och varför. Hur jag kunde hantera min ångest bl.a. Visst kom det bakslag och nya självmordsförsök och några sjukhusbesök.

Men! För att kunna nå målet till ett friskare liv så måste man också kunna acceptera några bakslag. Man faller inte helt till botten av ett bakslag, det blir lättare att ta sig upp för varje gång. Man blir stark fastän det inte känns så just då i den stunden.

Jag fick mediciner mot ångesten, jag fick prata ut om alla känslor jag gick och bar på. Det är så VIKTIGT att få prata. Jag hade så fruktansvärt svårt att öppna mig och prata om svåra känslor och händelser till en början, men när jag märkte hur skön lättnad det var efteråt så är det bara att ta steget och berätta.

När mina anhöriga fick veta om min svåra depression och alla andra problem jag hade så fick de först en chock, de ville veta varför. Det var svårt att svara på.

Jag vet inte varför jag från början blev sjuk. Det som hjälpte mig bäst var att få gå till psykologen och prata och att familjen visade att de på riktigt ÄLSKAR mig. Redan ett "hej" från en främling kan göra mig så glad. Redan det att bli SEDD tror jag kan hjälpa många.

Mitt tips till alla är: Hälsa på människor även om det är en främling. Det kan kännas tröstande för just den personen man hälsar på. Krama om dina nära och kära och säg att du älskar dem, berätta hur mycket de betyder.

Lyssna! I dagens läge mår jag bra och jag är så tacksam för att folk ställt upp för mig, lyssnat och berättat hur fin jag är. Jag har också fått en hel del erfarenheter tack vare mitt mående. Jag var nere på botten, tog mig upp och tänker stanna på toppen.

Jag är stark, det är du med. Tillsammans är vi det!

Formuläret är inte längre tillgängligt.

#hurmårdu

Taggar:
Till sidans topp

A-Ö: Mer från Svenska Yle