Film: Operation Mincemeat – ett spännande kapitel verklig krigshistoria som Ian Fleming var med om att skriva långt innan han skapade James Bond
Berättelsen om hur den brittiska underrättelsetjänsten iscensatte en skenmanöver för att lura den tyska krigsledningen kan mäta sig med vilket fiktivt manus som helst. Komplett med agenter, falska ledtrådar och en kamp mot klockan.
Den 30:nde april 1943 flyter en kropp upp utanför en strand i Spanien. Bland den dödes tillhörigheter hittar myndigheterna ett kärleksbrev, ett gulnat fotografi och information om en kommande landstigning.
En landstigning med helt andra koordinater än tyskarna förväntat sig. Nu gäller det att snabbt analysera läget och eventuellt omgruppera trupperna.
Vem den döde är och hur det kommer sig att han dykt upp just här och just nu hinner ingen fundera särskilt länge på. Vilket är exakt det som hjärnorna bakom denna farligt fascinerande operation räknat med.
Frågan är bara om de skall lyckas ro hela skenmanövern iland?
När verkligheten verkligen överträffar fiktionen
Operation Mincemeat (ungefär "operation malet köt / köttfärs") är en verklighetsbaserad film av den sort som får en att kasta sig över mobilen för att frenetiskt googla fram fakta så fort ljuset tänds i biosalongen.
Har detta faktiskt hänt – på riktigt?! Hur gick det till? Vilka blev följderna? Och var Ian Fleming faktiskt med på ett hörn – DEN Ian Fleming?!
En snabb koll visar att denna osannolika operation onekligen är starkt förankrad i ett av andra världskrigets dramatiska skeenden. Och att filmens rollkaraktärer verkligen har verkliga förebilder.
För att ytterligare framhäva verklighetskopplingen väljer regissören John Madden dessutom på slutet att klippa in autentiska bilder på det monument som rests till minnet av mannen som efter sin död fick agera hjälte.
Det må vara ett enkelt trick, men det påminner på ett effektivt sätt om filmens fantastiska förmåga att samtidigt både underhålla och undervisa.
En oslagbar kombination.
Det hänger på besättningen
Eftersom Operation Mincemeat är en film som i hög grad fokuserar på tankearbetet och förberedelserna inför själva manövern så hänvisas publiken visuellt huvudsakligen till slutna rum av olika slag.
Dynamiken uppstår därmed mindre i häftiga händelser och mer i form av möten mellan människor med sällsynt välorganiserade hjärnkontor.
Den typ av hjärnor som förstår hur man leker med tänkbara scenarion. Hur kommer resonemanget att gå på fiendesidan, vilka fallgropar gäller det att undvika, vilken typ av offer måste man vaska fram?
Under ledning av Colin Firth, Matthew Macfadyen och Kelly Macdonald skapas en sammansvetsad grupp som grälar och planerar med samma intensitet och glöd.
Mellan varven planteras frön som antyder misstro och konspirationer – är det någon som rentav spelar dubbelspel?
Vikten av att våga tänka fritt
Mer än en gång balanserar helheten på gränsen till det makabra på ett sätt som i mindre sobra skådespelares händer kunde ha blivit störande.
Nu styr man hyfsat raskt bort från de komiska försöken att få liket att hållas upprätt för en passfotografering till funderingar kring hur man istället kunde lösa problemet med falska identitetshandlingar.
Det som i slutändan framstår som minst lika fascinerande som själva händelseförloppet är med andra ord den indirekta hyllningen till ett levande intellekt.
Förmågan, viljan och modet att tänka “utanför boxen”. Beviset på att en rätt formulerad plan kan väga tyngre än ett felplacerat truppförband.
Och då kommer vi fram till författarfröet Ian Fleming (i filmen spelad av Johnny Flynn) – hur passar han in i bilden?
Jo, kommendörlöjtnant Fleming anses tillsammans med amiral John Godfrey (Jason Isaacs) ha stått bakom det utkast som 1939 listade potentiella bedrägeriscenarion att tillgripa i krigstid.
På plats nummer 28 fanns ett förslag som handlade om att placera desinformation på en kropp som hittas av fienden…
