Artisten Ronja Stanley: Jag kämpade i nästan 30 år innan jag fick min adhd-diagnos

Ronja Stanley fick sin adhd-diagnos först som vuxen och sommarpratar nu om skam och om hur det är att leva med adhd. Diagnosen har negativa följder men kan också vara en superstyrka.

Artisten, låtskrivaren och komikern Ronja Stanley fick sin adhd-diagnos först efter sin 30-årsdag. Det är inte så ovanligt som man kanske kunde tro.

– Om man inte passar in i den mest stereotypa bilden av en person med adhd, alltså en livlig pojke som härjar och stör i klassrummet, så är det lätt hänt att man missar diagnosen, säger Ronja Stanley.

Det hade länge varit uppenbart att någonting inte stämde, men Ronja la ner mycket energi på att dölja sina problem och svagheter.

– Jag började med det som kallas "masking", alltså att dölja symptomen för att passa in. Det är vanligt för folk med adhd och på autismspektrumet och speciellt vanligt bland personer som växer upp som flickor.

I sitt sommarprat berättar Ronja både informativt och underhållande om vägen fram till diagnosen adhd och om hur den har påverkat hens liv.

Artisten Ronja Stanley – om att få sin adhd-diagnos som vuxen

Programmet är inte längre tillgängligt

I dag kallar Ronja Stanley sin adhd för “ett hemligt vapen”.

– Så säger jag nu, när jag äntligen börjat förstå mig själv och min diagnos. Jag vill inte längre skämmas, utan känna att det kan vara en positiv sak, säger Ronja.

Men som barn var adhd:n inget hemligt vapen, den var bara hemlig.

– Bokstavligen hemlig, eftersom ingen förstod att jag hade adhd. Varken skolan, mina föräldrar eller ens jag själv.

Ronja beskriver adhd:n som ett vapen som var oanvändbart utan en manual.

– Ungefär som att använda en pistol för att röra om i en gryta.

Det positiva i att ha adhd

De positiva effekterna av diagnosen, det som Ronja kallar sitt hemliga vapen, är förmågan att fokusera på det som är intressant.

– Under rätt omständigheter kan jag lära mig nya saker snabbt, vara oändligt innovativ, passionerad och insiktsfull.

Det kan lätt övergå i så kallat hyperfokus.

– Då kan jag fokusera intensivt i timmar, glömma att pausa och äta och dricka. Jag kan bli en fokusmaskin, rentav mera fokuserad än någon med en neurotypisk hjärna.

Det här är egenskaper som Ronja kan ha stor nytta av i arbetslivet som musiker.

Hjärnan kan låsa sig

Men diagnosen kommer också med negativa följder.

– Om min hjärna inte blir stimulerad eller inte får göra vad den vill, kan jag hamna i ett zombielikt tillstånd. Jag får ingenting gjort, eftersom min hjärna har låst sig.

Det kan lätt misstolkas som lathet.

– Men i själva verket händer det då så mycket i min hjärna att det skapar en flaskhalseffekt, förklarar Ronja. Inget kommer ut.

Ser inte på tid som andra

En annan negativ effekt är blindheten för tid.

– Min hjärna uppfattar inte tid på samma sätt som neurotypiska hjärnor gör. För mig kan sex timmar kännas som en timme och en timme kan kännas som nio timmar.

Det gör det svårt att räkna ut hur mycket tid som går åt till olika saker.

– Om jag ska till tandläkaren klockan 15, kan jag spendera en hel dag i ett paralyserat väntetillstånd. Sitta på soffan i sju timmar och vänta. Men ändå försena mig, eftersom jag fokuserar så hårt på att INTE försena mig att allt bara blir ett enda kaos.

I sitt sommarprat berättar Ronja om hur det är att leva med adhd. Och om den skam hen känt i många år, men nu äntligen gjort upp med.

Vegas sommarpratare sänds 27.6–12.8 vardagar efter kl. 10 och 18. Du kan lyssna när som helst på Arenan, programmet finns tillgängligt i ett år.

Den musikfria podcasten finns tillgänglig tills vidare, den kan du ladda ner och lyssna på också utomlands.

Musik

ABBA: My Mama Said

4 Non Blondes: What’s Up?

Beck: Loser

Queen: I Want To Break Free

Ronya: Ballad Of A Nutcase

Erykah Badu: On & On

The Jackson Sisters: I Believe In Miracles