Senni Salminen steg ut ur skåpet och hoppade raka vägen in i världseliten – nu ska hon lära sig hantera psykiska pressen: "Då jag gråtit mina tårar kunde jag bara konstatera att jag inte var redo"
Höga toppar och djupa dalar. Finländsk friidrotts nya affischnamn fick under sin första säsong i rampljuset vara med om mer än vad huvudet klarade av.
Våren är kommen till Vuoksen i Imatra då Senni Salminen är på besök i sin gamla hemstad. Där går hon omkring i det landskap som för drygt hundra år sedan var Finlands största turistattraktion, som vanligt med kameran i beredskap.
Ända sedan barndomen har Salminens drömjobb varit att bli elitidrottare. En färskare dröm är att bli fotograf då idrottskarriären en dag är över.
Men dit är det förhoppningsvis ännu långt.
26-åriga Salminen fick sitt stora genombrott i fjol, då hon förpassade Heli Koivulas 17 år gamla finländska trestegsrekord till historien.
Då hon inledde tävlingssäsongen 2021 löd hennes utomhusrekord 14,04. I säsongsöppningen i Paavo Nurmi Games i Åbo hoppade hon 14,51. Och i lag-EM i Rumänien elva dagar senare 14,63.
En ny finländsk friidrottsstjärna var född.
Hur är det möjligt att förbättra sitt personliga rekord i tresteg med 59 centimeter över en vinter?
Betraktar man resultatutvecklingen utifrån är det lätt att dra slutsatsen att vändpunkten kom då Senni Salminen hösten 2020 i ett inlägg på Instagram gick ut och berättade att hon i flera år levt i ett parförhållande med en kvinna.
– På min fritid har jag aldrig tänkt särskilt mycket på vad andra tycker. Men idrottsvärlden är väldigt traditionell. Det föll sig inte naturligt att vara mig själv.
Då Salminen småningom började hamna i situationer där hon varit tvungen att ljuga om sitt privatliv, blev hemlighetsmakeriet till slut för tungt att bära.
Hon uppskattar att upp till 90 procent av den respons hon fått har varit positiv. Unga idrottare har tackat för att hon gått ut och talat öppet om sin sexuella läggning och berättat att det varit till hjälp för dem.
Det negativa har hon försökt ta med humor. Som en kommentar förra våren att idrottandet måtte gå dåligt då hon bestämt sig för att komma ut ur skåpet.
– Sen hoppade jag genast finskt rekord. Så det var lite lustigt, säger Senni med ett glatt skratt.
I dag vill hon utnyttja den plattform hon fått till att prata om saker som är viktiga för henne, som människorätts- och jämlikhetsfrågor.
Se Sportlivs minidokumentär om Senni Salminen på Arenan:
Idrottsgnistan tändes i Imatra
Bara ett stenkast från Senni Salminens barndomshem i Imatra ligger Ukonniemi sportplan vackert belägen i en trädomgiven sänka. Då Sportlivs drönare lyfter över området ser man ut över Saimen och det är lätt att förstå varför Salminen trivts här i 15 år, allt sedan familjen flyttade till Imatra då hon var elva år gammal.
Det var på Ukonniemi sportplan idrottsgnistan tändes på allvar, och där tränar hon fortfarande ett par dagar i veckan, trots att hon numera bor i Helsingfors.
I Imatra finns nämligen också Matti Mononen, Salminens tränare sedan fyra år tillbaka. Även om Mononen själv är känd som en smått excentrisk person, dröjde det över ett år från det att de hade inlett sitt samarbete innan Senni vågade berätta att hon hade en flickvän.
Hon hade inte behövt oroa sig.
– Senni är en av de mest genuina och äkta personer jag känner. Hon har en sann känsla med i allt hon gör, både på träning, tävling och privat, säger Mononen om sin adept.
Just den här dagen är det svalt ute och regn i luften, så det blir träning inomhus i Idrottshuset i stället.
Mononen är känd för att hela tiden försöka hitta på nya rörelser och metoder för att hjälpa sina adepter nå bättre resultat – och hållas hela. Dagens tema är kroppskontroll och några av övningarna är helt nya för Salminen.
– Jag tycker om att mixa olika övningar och hitta på nya kombinationer. Ibland funkar det, ibland inte, erkänner Mononen, som tror på omväxling och mångsidighet i träningsupplägget.
Samt på att idrott på toppnivå inte alltid behöver vara så himla allvarligt.
Och visst har Senni roligt där hon står på en gymnastikboll och svingar ett hopprep balanserande på en fot. Och då hon i par med längdhopparen Otto Pulkkinen kastar och tar emot en medicinboll stående på huk på balansbollen. Svårt, men roligt.
Det är det som är meningen. Huvudparten av träningen handlar om rå fysisk belastning, men däremellan behövs roliga pass.
Engagerad familj
I det gamla flickrummet hemma hos föräldrarna finns Sennis alla medaljer, pokaler, viktiga nummerlappar och ackrediteringskort samlade på en vägg. Och i en hylla vid fönstret de små mjukisnallar hon fick i pris som ung junior.
Det är pappa i familjen som har hand om samlingen och det är också han som klistrar in tidningsurklipp i en stor minnesbok han köpt på loppis.
I grannrummet finns Sennis längdhoppande tvillingbror Kalles motsvarande prissamling.
Då tvillingarna började tävla aktivt åkte hela familjen landet runt till olika tävlingar och idrotten blev en kär hobby. Föräldrarna blev också förtjusta i de finländska friidrottarnas andra hem, portugisiska Monte Gordo, där de numera har en lägenhet i vilken Senni också bor då hon är där på läger.
Då Senni föddes bodde familjen i Helsingfors och där är hon numera tillbaka under större delen av veckan.
Det andra drömjobbet
Sin första systemkamera fick Senni i 14-årsåldern, vid den tid då familjen reste runt som mest och Senni gärna ville föreviga det hon såg och upplevde.
Vid sidan av idrotten har hon redan hunnit studera en del fotografi och vill gärna fortsätta med det.
– Skulle jag fotografera idrott, skulle jag inte fokusera på själva prestationen, utan på det som händer efteråt, på ansiktet och det som sker inne i människan.
Då det ösregnar på Djurgårdens sportplan i Helsingfors föreslår Senni att följande scen för Sportliv filmas i den underjordiska löptunneln.
Där är det tänkt att fotografen Senni ska ta bilder på idrottaren Senni och berätta vad hon ser.
– Då jag ser Senni i dag, ser jag en självsäker ung kvinna som fortfarande söker sig själv. Men en kvinna som redan uppnått mycket och som oftare kunde vara stolt över och snällare mot sig själv.
Skillnaden till den Senni hon såg för några år sen är stor.
– För 3-4 år sen var Senni helt vilse och rädd för att möta yttervärlden.
Upprepade skador, en begynnande depression och stora tvivel på den egna förmågan fick Senni att ännu våren 2019 allvarligt fundera på att lägga av.
Senni har talat öppet om sin depression och att hon fortfarande går i terapi.
Då hon slutligen inledde tävlingssäsongen efter krisen våren 2019 satte hon genast nytt personligt rekord.
– Då bestämde jag att det här kortet måste nog synas.
Det lärorika året 2021
Efter en fantastisk inledning på fjolårssäsongen var Senni Salminen plötsligt ett av Finlands medaljhopp i OS. Men i Tokyo hann den enorma uppmärksamheten kring både idrotten och hennes privatliv i kapp.
Så mycket hade hänt på så kort tid.
– I vart och ett av de tre kvalhoppen i OS smög fel tanke på: tänk om jag inte går till final…
Och då är loppet kört.
Självförtroendet hos 25-åringen som tidigare samma sommar gått från klarhet till klarhet var som bortblåst och hon kände sig som ett litet barn som slängts ut i det okända och inte visste hur hon skulle ta sig tillbaka.
– Då jag gråtit mina tårar kunde jag bara konstatera att jag inte var redo.
Med nya lärdomar mot sommarens stortävlingar
Sedan förra säsongen har Salminen fått verktyg som ska hjälpa henne i pressade lägen och inför stortävlingssommaren 2022. Med både EM och VM på agendan ligger fokus på den mentala biten.
Ursprungligen hade Salminen liksom ifjol tänkt inleda säsongen i Åbo, men hon tjuvstartade redan i maj med att hoppa 13,96 i GP-tävlingen i Lahtis.
Under andra halvan av juli står VM i USA på programmet och bara EM-kvalgränsen 14,25 överskrids även i sommar, väntar även i EM i München mot slutet av augusti.
– I sommar vill jag se hur jag klarar av att hantera den psykiska pressen och hur jag lyckas hantera situationen då störande tankar dyker upp i huvudet mitt under tävling. Fast främst vill jag bara njuta och förstås göra bra resultat.
Och inför stortävlingarna lär målen vara högt ställda.
