Krönika: Sex matcher mot länder som inte ens känns handvarma är landslagsåret 2022 – Finlands uppgift är att blåsa liv i hela spektaklet

Bosnien-Hercegovina, Rumänien och Montenegro? Nej, Finland får lov att sälja det här landslagsåret på helt egen hand.

En samling som verkligen springer i kraftig motvind. Det är här vi har hamnat – i skarven mellan späckade klubblagssäsonger, ett kraftigt ifrågasatt vinter-VM i Qatar och det "riktiga" kvalspelet.

Nations League har det sannerligen inte lätt, hur mycket Markku Kanerva än försöker prata om att det blir roligt med hemmalandskamp och att det blir intressant att möta Bosnien-Hercegovina.

Punkt ett kan jag köpa, punkt två lät lite falsk och kändes som en vit lögn.

Drygt 18 000 biljetter är sålda till Nations League-starten på Olympiastadion. Det kunde vara sämre, men det kunde definitivt kännas mycket mer angeläget än att halva arenan gapar tom.

Otur i lottningen?

Det blir inget granngnabb mot Sverige, ingen hajpad Haaland i Helsingfors eller stor supporterfest från Skottland att sälja det här landslagsåret med.

Sex gånger nittio minuter Nations League-fotboll med gråfärgad fond är 2022 för Kanerva. Bosnien-Hercegovina, Rumänien och Montenegro är förbundets mardröm – tre motståndare som inte ens känns handvarma.

Vill se stabil EKG-kurva

Här finns sannerligen ett rejält jobb att göra.

Det är landslagets primära uppgift att blåsa liv i hela det här spektaklet med sin egen uppenbarelse. För sig själva, för den bredare massan på läktare eller sofflock.

Kanerva har förlängt förtroende som förbundskapten och ska leda Finland mot EM-slutspelet i Tyskland. Den resan startar här och nu, och det pekade Kanerva givetvis på i sin träningsoverall.

I motsats till Europaeliten är Nations League faktiskt rätt viktigt för Finland. Då belgiske superstjärnan Kevin De Bruyne knorrar och kallar det här för glorifierade träningsmatcher nickar man med efter tio månader av klubbfotboll.

Då Kanerva poängterar vikten av att landslagets EKG-kurva ska vara lugn, trygg och stabil, pekar på att höja effekten i spelet och pratar om spelarnas belastning känner man igen den finske förbundskaptenen.

Det är låg profil inför stora stunder som är hans signum – och då måste resultaten tala.

Svårflörtat premiärmotstånd

Det är dags att plantera något nytt, med begränsade resurser.

Klubbadresserna är fortfarande inget att skryta med, speltiden under säsongen har än en gång sviktat på sina håll och på pappret är det här en mindre kittlande version än 2019-landslaget.

Sämre i praktiken också? Åtminstone mer oprövad.

Mittbackstridenten O’Shaughnessy–Ivanov–Väisänen ska släppa kanten och simma utan stöd från det gamla gardet. Mittfältsdynamon Kamara ska pumpa liv i spelet utan Sparv. Trixige Lod och effektive Pukki ska kombinera på nytt för att hälla in offensiv spets.

Det kan bli roligt, det känns lite spännande.

Men det här är inget som per automatik väcker det breda folkstödet. Premiären mot ett Bosnien-Hercegovina som Finland springer in i under varje samling är onekligen svårflörtad.

Nations League-termometern visar knappt på plus, försommarvinden blåser lika kall som den har gjort i flera veckor, landslaget är på väg mot något annat efter flyende EM-minnen.

Om vi ser skarpa konturer av nya EM-chanser i höst är det här en succé för Kanerva. Vägen är stenig, det är start i kväll – dags för Finland att höja temperaturen runt sig själva.