Tänker Markku Kanerva rätt? Han vill se ett aktivare, offensivare Finland – Yle Sportens expert är inte helt övertygad och ringar in orosmoln
Vad vill Markku Kanerva med landslaget? Yle Sporten ringade in fem punkter inför Nations League-mötet med Montenegro – och experten Jani Lyyski vill inte att landslaget tummar på balansen.
1. Högre presspel – rätt val?
I den moderna fotbollen är ett aggressivt presspel högprioriterat. De bästa klubblagen står högt och har ett aktivt återerövringsspel.
Landslagets förbundskapten Markku Kanerva och övriga tränarstaben har ringat in presspelet som en punkt för utveckling. I lördagens match mot Bosnien-Hercegovina fungerade det stundtals för Finlands 5–3–2-uppställning, tycker Yle Sportens expert Jani Lyyski.
– Ett högre försvarsspel ställer högre krav på framför allt försvaret. Det skapas större ytor för de tre mittbackarna att täcka.
Lyyski är däremot inte helt såld på grundtanken – att Finland ska trycka framåt i försvarsspelet.
– Jag förstår att Kanerva vill utveckla spelet och laget. Men Finland måste sätta sitt försvar för att ta sig till mästerskap, och jag är lite tveksam till att fokusera mer på högre presspel.
– Vad är Finlands styrkor? Kollektivet och försvarsspelet. Det gäller att ha trygghet i grundspelet.
2. Arajuuri och Toivio borta – håller nya mittbackarna?
EM-slutspelet och VM-kvalet under 2021 innebar slutpunkten för flera av de ledande figurerna i landslaget. På mittbackssidan fasades de något yngre Leo Väisänen, Daniel O'Shaughnessy och Robert Ivanov in steg för steg.
Nu är den trion förstavalet för Kanerva i backlinjen. Håller de?
– De överträffade mina förväntningar mot Bosnien. Det var förvånansvärt stabilt, men vid kvitteringen drogs alla tre mot främre stolpen och tre bosnier stod helt fria vid bortre.
Det är ett faktum att Kanerva håller alternativet med tre mittbackar högst och i alla tunga tävlingsmatcher under de senaste åren han han valt den. Det kan vara ett problem, tycker Lyyski.
– Det går inte att komma ifrån att de flesta är uppvuxna med spel i en fyrbackslinje. Personkemin kommer snabbt, men att hoppa mellan system är en stor utmaning. Det ställer höga krav på det taktiska kunnandet.
– Med det här spelsystemet får mittbackarna större ytor att täcka. Jag är inte helt övertygad om att de här tre klarar det mot tuffare motstånd än Bosnien.
3. Wingbackarna – flipp eller flopp?
Dominoeffekt: Tre mittbackar betyder att Finland fortsätter med wingbackar. I lördags tog Nikolai Alho hand om högerkanten och Jere Uronen ockuperade vänsterflanken.
Och det är exakt det spelet som wingbackarna ska behärska. De täcker hela kanten så gott det går på egen hand.
– Det är en position som ställer oerhört höga krav – speciellt i ett finskt landslag som är så beroende av det kollektiva försvarsspelet.
– I teorin är systemet väldigt bra, men i praktiken har jag tyckt ända från början att det blir lite virrigt. Det känns inte som att spelarna är helt trygga och bekväma.
I exempelvis EM förra sommaren satt wingbackarna djupt mot tufft motstånd och då blev Finland baktungt. I det nämnda, högre presspelet ska de bidra genom att trycka framåt.
När Finland har hand om bollen ska de i sin tur fylla på.
– På sätt och vis är Uronen och Alho lämpliga spelare med mycket offensiv kvalitet. De bidrog framåt i framför allt inläggsspelet, men det blir lätt kostsamt i försvarsspelet.
Lyyski pekar på den bosniska kvitteringen. Alho sov vid bortre stolpen när tre motståndare fyllde på.
– Han står på skuggsidan och det får inte hända. I de situationerna kostar det att ha offensivt inriktade ytterbackar – och det kostade Finland segern i lördags.
4. Kan Finland bli mångsidigare framåt?
Omställningar med en djupledslöpande Teemu Pukki har varit ett blåvitt recept i flera år. Nu vill landslaget bli mångsidigare i det egna anfallsspelet.
– Det går hand i hand med högre presspel och offensivare wingbackar. Finland kan gå framåt mer på båda kanterna och fylla på med mer folk.
– På pappret är det en god idé, men vad kostar det? Offensiven och defensiven hamnar i vågskålen.
Finland kom till tolv avslut mot Bosnien-Hercegovina, men bara två av dem gick på mål. Över nittio minuter var Nations League-premiären en jämn historia.
– De senaste åren känns det som att nittiofem procent av Finlands anfall har gått via Robin Lod, Teemu Pukki och stundtals Joel Pohjanpalo. Jag förstår verkligen att man vill involvera fler, och framtiden får utvisa om det är rätt eller fel.
5. Inget nytt under solen: Finns djupet i truppen?
Då Finland fortsätter Nations League mot Montenegro vill Lyyski se hemmalaget gå in för att äga matchbilden – utan att tumma på balansen i sitt spel.
Med totalt fyra tävlingsmatcher på elva dagar testas landslagets trupp. Ingen utespelare lär spela 360 minuter under samlingen.
Det betyder också att bänkens styrka blottas. Första testet var inte speciellt lovande.
Det är ett orosmoln i Finland. När man som hemmalag bara borde stå starka blev det tvärtom – Finland tappade ju längre matchen led
Jani Lyyski
Så länge startelvan spelade mot Bosnien-Hercegovina hade Finland kontroll på matchen och ledde. Sista halvtimmen vann gästerna – mycket tack vare att inhopparna lyfte bosniska nivån.
– Det är ett orosmoln i Finland. När man som hemmalag bara borde stå starka blev det tvärtom – Finland tappade ju längre matchen led.
Utan att blinka kan man också utlova mellan två och fyra skiften i Finlands startelva till mötet med Montenegro – allt för att ha piggaste dagsformen från start?
Upp till bevis för landslaget att visa djupet i truppen.
Finland möter Montenegro på Olympiastadion i Helsingfors på tisdag med start klockan 19.00. Yles studio inleder uppsnacket klockan 18.15 i TV2 och på Arenan – Chriso Vuojärvi kommenterar matchen på svenska.
' /%3E%3C/svg%3E)
