Film: The Survivor – storyn om mannen som överlevde Auschwitz genom att boxas är en visuell käftsmäll
Trodde du att förintelsen vid det här laget skildrats ur alla tänkbara perspektiv? Att alla former av brutalitet behandlats? Barry “Rainman” Levinsons film om Harry Haft omkullkastar snabbt den illusionen.
Snart åttio år efter andra världskrigets slut kommer förintelseskildringarna fortfarande slag i slag. Efter klassiker som Sophie's Choice (1982), Schindler's List (1993), Life is Beautiful (1997) och The Pianist (2002) har vi de senaste åren fått allt från Oscarsvinnaren Son of Saul (2018) till Netflixfilmen My Best Friend Anne Frank (2021).
Och nu kommer Barry Levinsons skildring av polacken Hertzko Hafts (1925-2007) fruktansvärda och osannolika öde.
En skildring som utspelar sig på två tidsplan, levereras i slagkraftiga bilder och bärs upp av suveräna skådespelare, med Ben Foster, Billy Magnussen, Vicky Krieps och Danny DeVito i spetsen.
Från uppvärmning till knock out
I filmens inledning möter vi Harry Haft på en amerikansk strand i början av 1960-talet. Långsamt strosar han längs vattenbrynet medan solskenet kastar en lång skugga framför honom.
Plötsligt glider en annan skugga upp bredvid honom och sträcker trevande sin högra hand mot hans vänstra. Och i samma ögonblick slungas vi bakåt i tiden – in i en svartvit värld.
Här ställs vi inför en ung man och en ung kvinna som promenerar bredvid varandra på en anonym stadsgata. Att de är förälskade råder det ingen tvekan om. Stjärnorna i deras ögon lyser ikapp med stjärnan som pryder deras skjortor.
En tygstjärna som låter oss förstå att promenaden snart kommer att vara över, avskedet oundvikligt och avfärden till lägervärlden ett faktum.
Därefter tar svälten och skräcken vid.
En mästares comeback
Under 1980- och 90-talen var manusförfattaren och regissören Barry Levinson (född 1942) ett stort namn – allt han gjorde skapade rubriker och hela fem av hans filmer var Oscarsaktuella.
Av dessa är åtminstone Good Morning Vietnam (1987), Rainman (1988) och Wag the Dog (1997) moderna klassiker. Emotionellt laddade och/eller politiskt angelägna historier vars intrig bärs upp av starka huvudpersoner.
Nu är Levinson tillbaka i sitt esse med storyn om en man och hans överlevnadskamp. En polsk fånge vars starka nävar väcker en tysk officers (Billy Magnussen) intresse.
Med lite träning kunde man kanske få den sega juden att ta hem en och annan match i boxningsringen? Det finns alltför lite underhålllning i de trista lägren och de hårt arbetande tyskarna är i behov av förströelse – något att titta på.
Så Haft tränas för att kunna slåss mot andra interner, mot sina landsmän, mot forna vänner. Blodiga boxningsmatcher med livet som insats. Moderna gladiatorspel öppna för vadslagning.
Upplägget är lika starkt som det är hemskt och visst har Levinson fortfarande känsla för hur man får publiken att investera sina känslor i en huvudperson – utan att för den skull tappa bort det mera allmängiltiga perspektivet.
Hur långt kan en människa gå i sin brutalitet? Hur långt är en annan villig att sträcka sig för att överleva?
Och när bleknar ärren? Är det överhuvudtaget möjligt att helas när man både sett och utsatts för sådant som klär av en alla lager av mänsklighet tills endast det sköraste skiktet återstår.
Fina bilder
The Survivor är en film som lyckas skildra en brutal verklighet utan att själva filmupplevelsen blir outhärdlig. Den är måhända inte lika konstnärligt helgjuten som Schindlers List eller Son of Saul, men den har en lågmäld autenticitet som tilltalar.
Visst finns här hemska scener präglade av våld, smuts och förnedring. Och visst gräver sig vissa ljudbilder långt in i ens örongångar. Men trots detta håller man ut, driven av viljan att få veta hur det skall gå för Harry.
Kommer han att hitta kvinnan han skiljdes från under kriget? Får han en chans att gå en fight mot boxaren alla talar om – Rocky Marciano?
Läser man mer om verklighetens Harry Haft inser man att hans upplevelser var ännu groteskare än de som filmen ger uttryck för - och visst förstår man varför vissa händelser lämnats bort.
Men trots att vissa kurvor slätats ut är The Survivor utan tvekan en sevärd film som dessutom känns viktig. Detta eftersom varje nytt livsöde som fogas till förintelsepusslet fungerar som ett blodrött utropstecken efter orden “aldrig mer”!