Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Med sina romaner vill Douglas Stuart bredda uppfattningen av vad manlighet innebär: "Män kan vara vad som helst"

Kirjailija Douglas Stuart lähikuvasssa keltaisen seinän edessä. Katsoo suoraan kameraan intensiivisesti.
Bildtext Douglas Stuart är författaren vars roman Shuggie Bain refuserades fler än 40 gånger, men när den väl publicerades för drygt två år sedan blev den en hit och han tilldelades bland annat Booker litteraturpris för den.
Bild: Katriina Laine / Yle

Maskulinitet uttrycktes på ett väldigt snävt sätt i 1980-talets Glasgow när författaren Douglas Stuart växte upp. "Jag kände mig alltid utanför det typiskt maskulina", säger den Bookerprisbelönta författaren.

Jag möts av ett stort leende när jag kommer in i rummet där den skotsk-amerikanska författaren Douglas Stuart väntar.

Efter hälsningsfraserna pustar jag ut, då jag konstaterar att den ökända skotska accenten inte kommer att ställa till med problem för intervjun. Under sina tjugo år i USA verkar det som om Stuart har blivit av med en del av de skotska diftongerna.

Någonting som han själv inte håller med om.

– Var jag än är i världen så är jag en man från Glasgow, och det hör man också på min accent.

Lyssna på hela intervjun med Bookerprisbelönta Douglas Stuart: - Spela upp på Arenan

Skriver för att lindra sin hemlängtan

Glasgow. Staden som Stuart aldrig hade några intentioner att flytta från men som han nu skriver om från andra sidan Atlanten där han bor sedan 22 år tillbaka med sin amerikanska man.

– Det har sina fördelar att bo i New York och skriva om Glasgow, säger han men medger också att hans hemlängtan blir starkare för varje år.

Med fördelarna att bo i New York syftar han på att avståndet till sin hemstad har gett honom ett välkommet perspektiv som han säger har gynnat hans skrivande. Tiden som har gått sedan Stuart bodde i Glasgow har också bidragit till att han har fått flera insikter om händelser och skeenden under sin uppväxt.

– Under en stor del av min uppväxt fick jag aldrig känna att jag var rätt eller att jag tillhörde något sammanhang, eller att min slags manlighet var godkänd, istället blev jag förlöjligad för att jag försökte uttrycka mina känslor, berättar han om sina unga år i Glasgow.

Författaren Douglas Stuart.
Bildtext Douglas Stuart började skriva på sin första roman Shuggie Bain 2008. Romanen föddes ur en blandning av ilska och hemlängtan, berättar han.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

Stuart berättar också att han under en stor del av sin uppväxt var arg över att han inte passade in.

– Jag kände mig alltid utanför det typiskt maskulina. Därför föddes också mina romaner ur en slags ilska, för jag var fortfarande arg när jag började skriva om det här.

DOUGLAS STUART

Utforskar vad manlighet kan vara

Ilskan har med åren skingrats och gör att Stuart i dag kan se mera klarsynt på händelser ur barndomen och ungdomen. Ilskan har också avtagit i takt med att han skrivit om sina erfarenheter, då mycket i Stuarts romaner påminner om hans egen uppväxt i den skotska arbetarstaden.

Den markanta skillnaden är att han i sina romaner tänjer på mansrollen och på vad manlighet innebär. Någonting som han berättar att han saknade under sin uppväxt.

– Det fanns inte många olika sätt som män kunde vara på, utan män skulle vara starka, modiga och hårt arbetande. När de blev äldre skulle de slåss och dricka, hårt och mycket.

Den skotsk-amerikanska författaren Douglas Stuart hälsar på en hund under fotograferingen.
Bildtext Douglas Stuart är inte längre arg. Han säger att han snarare är väldigt glad över att det har gått framåt när det kommer till de här oskrivna reglerna för hur män ska vara. "Men vi har ännu en lång väg att gå när det kommer till att öppna upp allt som manlighet är och kan vara", påpekar han.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

Stuart beskriver sitt yngre jag som motsatsen till de här förväntningarna: "En feminin, känslig, tyst ung man, som inte var intresserad av fotboll."

Att han nämner fotboll beror på att fotbollen spelade en central roll för det som ansågs vara manligt i Glasgow när Stuart växte upp och hans ointresse för sporten gick inte obemärkt förbi.

– De andra pojkarna i skolan tyckte att det var någonting fel med mig. Men det var ju ingenting som var fel med mig det var ju bara mansrollen som då ännu inte tillät att hela spektrumet av känslor uttrycktes.

Skriver för att komma åt machokultur

Vad det innebär att vara en man som inte passar in är också någonting som Stuart har skrivit mycket om i sina, hittills, två romaner Shuggie Bain och Unge Mungo. Båda romanerna utspelar sig i Glasgow och skildrar unga män som växer upp och känner att de inte passar in och har svårt att möta de förväntningar som omvärlden belastar dem med för att de är unga män.

– Att jag skriver om känsliga, mjuka och emotionella skotska män i mina romaner är ett medvetet val av mig för att försöka komma åt machokulturen som fortfarande är stark i Skottland. Stereotypen av en skotsk man är att han är tyst, stoisk och inte visar mycket känslor, om några alls, berättar Stuart.

Närbild på den skotsk-amerikanska författaren Douglas Stuart.
Bildtext "Det var överraskande att jag hamnade i modebranschen, då det var väldigt begränsat hur män kunde uttrycka sig själva genom stil och mode när jag växte upp. Att vara intresserad av sånt var att skilja sig för mycket ur mängden för dåtidens Glasgow och det ansågs konstigt, feminint och någonting som bara homosexuella män gillade", berättar Stuart.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

Här flikar jag in att det är intressant att han som har växt upp på ett ställe med en inskränkt syn på manlighet har blivit en författare som med sina romaner breddar uppfattningen av manlighet. Det är som om han skriver om de män som han inte var omgärdad av som ung. Någonting som han säger att verkligen hoppas att han gör.

– Jag har alltid haft mycket känslor som jag har velat få utlopp för, men som jag nu försöker skriva in i mina böcker och ge alla de här männen som inte vetat vad de ska göra med sina mjuka sidor en röst.

Under en stor del av min uppväxt fick jag aldrig känna att jag var rätt eller att jag tillhörde något sammanhang, eller att min slags manlighet var godkänd.

Stuart berättar att det här för honom är ett sätt att svara på den tystnad som har funnits kring vad manlighet är och kan vara.

– De här pojkarna och männen har alltid funnits men de har bara inte getts en röst, säger han.

Upptäckte läsandet sent i livet

Det var först i 17–18-årsåldern som Stuart började läsa skönlitteratur. Det här berodde dels på att böcker ansågs vara någonting feminint och därför var läsning ingenting som var utbrett bland pojkar i Glasgow på 1980-talet. Dels berodde det också på att han växte upp i ett hem utan böcker och att ingen i hans familj läste.

Stuart berättar att det därför tog en tid för honom att hitta modet att börja läsa eftersom ingen hans omgivning läste.

– När jag väl började läsa skönlitteratur var jag lite irriterad över att jag upptäckte läsandet så sent, men jag är såklart glad att jag upptäckte det för nu har det ju tagit mig till var jag är i livet i dag.

Den skotsk-amerikanska författaren Douglas Stuart med hunden Miso.
Bildtext Att skriva på heltid är någonting som Douglas Stuart har drömt om sedan han upptäckte skönlitteraturen för 25 år sedan. Här på bilden med tre månader gamla valpen Miso som inte ville lämna Stuarts sida. Om det berodde på att Stuart har ovanligt bra hand med hundar eller på regnet är oklart.
Bild: Charlotte Winberg / Yle

I dag är det en hjärtlig, vänlig och mjuk man som sitter framför mig. En man som är totala motsatsen till stereotypen av den tysta, stoiska och känslolösa skotska mannen som han velat komma åt med sina romaner. Det är också en man som är på det klara med att det inte är egenskaperna som avgör vem som är en man och vem som inte är det.

– Män kan vara vad som helst, utbrister Stuart.

Men det är också en författare som har börjat känna av pressen och förväntningarna efter att ha skrivit två hyllade romaner och vunnit ett Bookerpris.

– Jag känner väldigt mycket press och det är ett svårt projekt, medger han om den tredje romanen som han skriver på som bäst.