"Jag har sett hur man piskat hästen i blint raseri" – branschenkät visar att orimligt våld mot hästar är utbrett, Minna Tallberg håller med om att problemen är omfattande

Slag med tillhyggen, sparkar, skrik. Haltande hästar och rädda föl som tvingas delta i undervisning. Den enkät som djurskyddsorganisationen EEWA gjort vittnar om systematiskt våld inom hästbranschen i Finland.

"Våldet är så djupt rotat i hästbranschen att jag inte längre vill delta i någon form av hästhobby, trots att jag älskar hästar. Eller, just därför."

Så skriver en av de svarande som deltagit en öppen enkät initierad av EEWA, European Equine Welfare Association, som man gjort i samråd med en expertgrupp bestående av veterinärer, tränare och forskare. Kampanjen stöds även av Finlands djurskyddsförening.

Drygt 1 300 svarande har deltagit i enkäten och det har resulterat i kampanjen Hevosväkivallankumous, för att uppmärksamma det våld som riktas mot hästar. Man vill även erbjuda lösningar för att få ett slut på onödigt hård behandling av hästar.

Den finländska hästtränaren Katariina Alongi har en populär podcast om hästar och har varit med och initierat enkäten och kampanjen. Alongi säger att problemen är utbredda, det rör sig om allt från ridskolor och travstall till läroanstalter där man lär ut hästhushållning.

– Med kampanjen ville vi reda ut hur stort gapet är mellan nyare forskning om hur hästar bör behandlas och hur det ser ut i verkligheten. Vi vill att de gamla våldsamma metoderna ska avslutas och att det sker en utveckling mot mer hästvänliga metoder.

De Svenska Yle talat med påminner om att problemen inte gäller alla inom hästbranschen i Finland, men att problemen tycks vara mer omfattande och allvarliga än vad man har trott.

Hästar som försätts i ovana situationer

Minna Tallberg, känd hästprofil och djurtränare med hästar som specialitet, känner till problematiken.

Tallberg som är inriktad på hästens beteende och inlärning, säger att det fortfarande finns föråldrade uppfattningar om hur man behandlar hästar.

– Det väsentliga är att man förstärker det beteende man vill se mera av, det vill säga belönar det, och undviker att bestraffa hästen eftersom det leder till rädsla.

Tallberg säger att en vanligt förekommande orsak till risksituationer är att det ställs för höga krav på hästar, innan de har fått en chans att vänja sig vid exempelvis en ny miljö.

– Om du hela tiden ser hästar som är rädda så tror du ju att hästar är besvärliga och måste hållas jättehårt. Ibland kan det vara befogat med större tryck, men det ska endast behöva göras i nödsituationer, inte rutinmässigt.

Att försumma hästen och exempelvis låta hästen stå i en liten box större delen av dygnet är också en form av våld mot hästar. En häst som inte får röra på sig tillräckligt mycket kan bli överviktig och löper stor risk att drabbas av sjukdomar eller skador.

Många berättelser om våld

Av de svarande i enkäten har 74 procent hästar som hobby, 26 procent jobbar professionellt inom hästbranschen.

Av samtliga svarande har 85 procent sett våld som riktats mot hästar under de senaste fem åren i Finland.

76 procent av de svarande anser att det används för hårda tag och fysiska bestraffningar mot hästar.

Så här skriver några av de svarande i enkätens öppna svar (fri översättning):

"Fölet som skulle ledas in i hästtransporten vägrade, man slet i tömmarna, slog fölet och skrek åt det. Slutligen täckte man för fölets ögon och fortsatte slita så att fölet föll ner i ett dike. Efter den här incidenten var fölet som en darrande geléhög."

"Jag slutade rida för att jag under ridlektionerna tvingades agera våldsamt mot hästen."

"Hur kan det idag finnas så många lärare som befaller en att piska hästen så hårt? Jag skulle vilja lära mig att interagera bättre med hästen utan att använda våld."

"Under de senaste åren har jag sett hur man sparkat hästar i magen, på revbenen. Slitit och ryckt i tömmarna, slagit hästen med närmaste tillhygge. Det har varit både barn och vuxna som gjort så, hoppryttare på internationell nivå och travmänniskor. Svåraste situationerna har uppstått vid skoning och lastning av hästen."

"Jag har sett hur man piskat hästar i blint raseri då hästen varit i boxen och inte haft någonstans att ta vägen."

Brokig ansvarsfördelning

Det kan vara svårt att reda ut vilken som är den ansvariga myndigheten i den här frågan, eftersom myndigheterna ansvarar för olika delområden.

På Undervisnings- och kulturministeriet säger Petri Lempinen, överdirektör för avdelningen för gymnasieutbildning och yrkesutbildning, att de endast ansvarar över utbildning.

– Ministeriets uppgift är att ingripa ifall utbildningen strider mot de lagar som finns gällande yrkesutbildning, säger Lempinen.

På Jord- och skogsbruksministeriet säger konsultativ tjänsteman Kirsti Huovinen som ansvarar för lagstiftningen om hästarnas välbefinnande, att deras huvudsakliga ansvarsområde är förberedande lagstiftning.

Huovinen betonar ändå att det är viktigt att osaklig behandling av hästar diskuteras i offentligheten och att det görs en begäran om utredning.

– Där är vi som ministerium gärna med och samverkar till allmän diskussion. All onödig smärta som orsakas djur är förbjudet och lagstiftningen är här omfattande och tillräcklig, däremot vore det viktigt att djurskyddsbrott tas upp och döms i tingsrätten så att fällande domar skulle bli proportionerliga till de antal gärningar som begås.

Man håller på att förbereda en ny lag om djurs välbefinnande. Efter fullbordande av lagen ska reglering på lägre nivå ändras och Huovinen säger att där borde man förbättra bestämmelserna så att hästars välbefinnande tas mera i beaktande och speciellt hästarnas arttypiska beteende.

Livsmedelsverket i sin tur styr övervakningen av djurskydd och överinspektör Sanna Varjus där säger att det som framkommer låter "väldigt beklagligt och oroväckande".

– Det visar att det finns orsak för delar inom hästbranschen att granska de metoder som råder.

Varjus berättar att professionell eller annan mer omfattande hästhushållning förutsätter att en anmälan görs till regionförvaltningsverket som i sin tur regelbundet övervakar den egna regionen.

Inom hästbranschen finns också egna ansvarsprogram för verksamhetsutövare inom bland annat Finlands ryttarförbund, travsporten och hästuppfödningen.

– Livsmedelsverket utbildar och vägleder övervakningen, men som med alla lagbrott så bör man minnas att övertramp inte försvinner genom övervakning eftersom man inte kan finnas överallt hela tiden.

Varjus påminner om att missförhållanden endast kan försvinna genom att verksamhetsutövarna förändrar förlegade attityder och metoder.

Säkerhets- och kemikalieverket Tukes övervakar i sin tur kundsäkerheten av rid- och travtjänster.

Tystnadskulturen förhindrar en förbättring

Hästexperten Minna Tallberg säger att det är välkänt inom hästbranschen hur illa ställt det är, men att den rådande tystnadskulturen gör att problemen inte kommer till allmänhetens eller myndigheters kännedom.

Det är konstigt att hästbranschen fått vara så pass länge i fred från samhällets granskning, konstaterar Tallberg.

– Men för oss inom branschen är det här inget nytt, det har varit klart i 10-15 år att djursynen har förändrats och att det kommer att granskas förr eller senare.

I de fall där Tallberg ändå uttalat sig offentligt om problemtiken inom branschen har det kommit feedback om att problemen ska lösas internt.

Tystnadskulturen är till och med satt i system, fick Tallberg lära sig då hon studerade för en hästskötarexamen vid en läroanstalt.

– På första lektionen skulle vi skriva under ett sekretessavtal som vi inte ens själva fick någon kopia av där det bland annat stod att det är belagt med bötes- eller fängelsestraff i strafflagen att sprida några uppgifter. Jag tvivlar på att avtalet ens var skrivet av en jurist, säger Tallberg.

Omfattar allt från ridskolor till läroanstalter

Eftersom Minna Tallberg är en känd hästprofil och samarbetat med Ryttarförbundet, tänker hon att alla eventuella oegentligheter medvetet hölls borta från henne då hon studerade vid läroanstalten.

– Däremot fick jag meddelanden och videoklipp av yngre studerande på en annan linje som vittnade om händelser som absolut inte har något att göra med kvalitetsundervisning.

På ett videoklipp ser man ett föl som ligger på marken fastspänd med kärra efter sig och sele på. Fölet ser ut som att det är dött. Några personer runt omkring sliter och drar i fölets tömmar.

Men den är inte död utan uppvisar en form av extrem rädsla, så kallad tonisk immobilitet.

– Det är ju helt horribelt att känsliga och samarbetsvilliga djur utsätts för något så hemskt att de tycker att enda lösningen är att spela död och hoppas att rovdjuret släpper en.

Tallberg säger att hon önskar att de som blir våra framtida yrkeshästmänniskor skulle få den bästa möjliga undervisningen då det gäller allt från hästhushållning, undervisning om hästens beteende till moderna träningsmetoder.