"Jag väntade bara på EM och tänkte: Efter det får jag äntligen sluta" – åren i Frankrike tog död på fotbollsglädjen för Linda Sällström och Adelina Engman
Skrikande tränare och unga hånande lagkamrater. Linda Sällströms och Adelina Engmans år i Frankrike präglades av en toxisk fotbollskultur. Det berättar duon i den nya serien Häng med Helmarit.
Sol, värme och högklassig fotboll i inspirerande städer. Linda Sällström och Adelina Engman såg fram emot en ny fotbollsverklighet i Frankrike – men tiden söderöver gav en besk eftersmak.
Sällström, som flyttade till Paris FC 2018, säger att allt började bra, vilket också ledde till en kontraktsförlängning, men att hennes roll ändrades och prestationerna blev sämre. Efter det blev den mentala påfrestningen tyngre.
– Klimatet är väldigt hårt. Det gick så långt att jag inte tyckte att fotboll var roligt över huvud taget. Jag tänkte att jag biter ihop, satsar på EM och efter det får jag äntligen sluta, säger Sällström och fortsätter:
– Det var till och med så illa att jag hoppades att jag inte skulle behöva spela. Att jag skulle få sitta på bänken, eller ännu bättre på läktaren. Och så ska det ju inte vara.
I Häng med Helmarit berättar måldrottningen Linda Sällström om den plågsamma tiden i Frankrike och varför Hässleholm är Sveriges tredje fulaste stad. Hon bakar också sockerkaka med pensionärer, äter hot dogs och visar upp sina roddkunskaper.
Var klämde skon?
Sällström vittnar om en toxisk fransk fotbollskultur som osar av negativitet. Hon är van vid hård feedback av tränare och säger sig kunna ta det.
Men då juniorspelare hånfullt och teatraliskt började skälla ut den rutinerad landslagsspelaren på träningar var det svårare att acceptera situationen.
Sällström gestikulerar vilt med händerna för att visa hur juniorspelarna agerade.
– Det var just det här, vad fan! Ugh! Jävla sopa! Det var feedbacken man fick.
Beklagade sig på landslagslägren
Adelina Engman skrattar till medan hon håller på att tillreda en laxpasta i sin lägenhet i Stockholm.
– Det var kul. På lägrena satt jag och Linda och beklagade oss tillsammans.
Engman flyttade till Montpellier efter ett skadefyllt år som slutade med en ligatitel i Chelsea våren 2020.
Hon tänkte: vilken dröm att flytta dit! Vara nära franska rivieran, Nice och Barcelona.
– Men sedan blev det lockdown och man fick inte åka någonstans, det var mycket att man satt ensam i lägenheten. Det var inte så kul.
Se Adelina Engman förklara varför Sverige är bättre än Frankrike, blanda mellan kor och hästar på Skansen och bli förbannad då hon spelar shuffleboard.
Men isoleringen var inte det enda problemet. Både Engman och Sällström upplevde en tudelning inom laget mellan de utländska spelarna och fransyskorna.
Den största utmaningen för Engman var språket. Efter flytten på sommaren meddelade tränaren att ingen engelska får talas på träningarna från och med september.
– Jag har aldrig läst en kurs franska i skolan så jag tänkte "det kommer säkert att gå skitbra”.
– Tränaren talade ingen engelska. Ibland kunde han skrika ADELINAAA och någonting på franska. Han visste att jag inte förstod och det hjälper inte att han skriker högre.
När Engman såg hur öppet det bekanta svenska samhället var under pandemin började hemlängtan bli intensivare.
– Jag tänkte att det hade varit skönt att återvända och ha ett liv utanför fotbollen.
Nu spelar hon i Hammarby, som hon flyttade till i vintras efter ett halvår i Växjö. Hon säger sig trivas och vill på sikt fajtas om en ligatitel.
Sällström flyttade i sin tur till bekanta Vittsjö via HJK. Läkarstudierna fortsätter i höst – och också fotbollen.
För nu är det kul igen.
– På försäsongen sprang jag runt på planen och tänkte: vad är det här för känsla? Det här är ju roligt!
Här hittar du alla episoder i den nya Arenaserien Häng med Helmarit.