Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Italien vill att operan blir en del av Unescos världsarv

Två män tittar leende in i kameran invid en utomhusopera i  Macerata, Italien.
Bildtext Operadirektör Luciano Messi och konstnärlige ledaren Paolo Pinamonti vid utomhusoperascenen, Sferisterio, i staden Macerata.
Bild: Christin Sandberg / Yle

Italien har skickat in en ansökan till FN-organet Unesco om att göra den italienska operakonsten till världsarv. Italien vill att operan ska upptas på Unescos lista över immateriellt kulturarv.

Först försökte italienarna med den kära espresson. Med motiveringen att espresson är ”en autentisk ritual och ett socialt uttryck som särskiljer Italien från resten av världen”.

Men nu har man valt att sätta hoppet till operan.

En kopp espresso tillreds i en espressomaskin på ett kafé.
Bildtext Espresso var på förslag att bli ett av Italiens bidrag till Unescos lista över immateriella kulturarv. Nu satsar Italien på att få med operan på listan istället.
Bild: Christin Sandberg / Yle

Italien har skickat in en ansökan till FN-organet Unesco om att göra den italienska operakonsten till världsarv. Mer specifikt handlar det om Unescos lista över immateriellt kulturarv. Landet har tidigare ansökt om att både operakonsten och kaffedrycken espresso ska bli nominerade att gå vidare i ansökningsprocessen, men nu har den italienska nationella kommittén för Unesco beslutat att sätta hoppet till operan.

– Genom att kandidera med den italienska operan till det immateriella kulturarvet, strävar Italien efter ett erkännande av ett av sina mest autentiska och originella kulturella uttryck, sade landets kulturminister Dario Franceschini efter att kommittén fattat beslutet.

Chefen för Opera Sferisterio glad över Unesco-kandidatur - Spela upp på Arenan

Operans ursprung brukar tillskrivas Italien. Under medeltiden uppfördes olika liturgiska spel med religiösa dramatiseringar av bibliska motiv, vilka oftast uppfördes utanför kyrkorna. I Italien utvecklades dessa till oratorium senare till opera runt 1600-talet.

Idag är italiensk opera med verk som Giuseppe Verdis Aida och Giacomo Puccinis La Traviata bland de mest kända och uppförda runt om i världen. Just La Traviata, baserad på Alexandre Dumas pjäs, Kameliadamen, var 2018 världens mest spelade opera.

På utomhusoperascenen, Sferisterio, i staden Macerata mitt i ett grönblommande kuperat landskap i centrala Italien pågår förberedelserna inför dagens barnoperaföreställning – en av säsongens första föreställningar.

Operadirektör Luciano Messi står framför utomhusscenen i Macerata.
Bildtext Operadirektör Luciano Messi hör till de italienare som hoppas att Unesco i slutet av året upptar den italienska operan till världsarvslistan.
Bild: Christin Sandberg / Yle

Ena långsidan består av en rak gammal tegelstensmur, längs vilken en lång scen löper. Mitt emot sträcker sig en halvcirkelformad vägg bestående av bås och läktare för publiken. Avståndet mellan scen och publik är inte stort.

– Den här arenan uppfördes faktiskt varken för teater eller för opera utan för en slags bollsport – en av Italiens mest antika sporter Il Bracciale – som spelades med ett armband och boll av skinn under renässansen, säger Luciano Messi, föreståndare för den förening, Associazione Arena Sferisterio, som ansvarar för operans verksamhet.

Utomhusscenen Sferisterio, i staden Macerata står tom i väntan på en föreställning.
Bildtext Väggen till höger på bilden vid utomhusscenen Sferisterio, i staden Macerata, användes ursprungligen för att slå bollen i den antika bollsporten Il Bracciale.
Bild: Christin Sandberg / Yle

Men med tiden visade sig arenans karaktär erbjuda en exemplarisk miljö för opera. Akustiken och intimiteten, det vill säga närheten mellan sångare och musiker och publik, är de utmärkande dragen. 

– Akustiken är fantastisk och relationen mellan skådespelare och sångare och publiken är mycket intensiv, eftersom scenen och publiken är väldigt nära varandra, vilket ger en mycket speciell operaerfarenhet, säger Messi.

Operan ligger gömd mitt i staden samtidigt som dess arkitektur smälter in i den omgivande bebyggelsen på den ena sidan. Medan det på den andra sidan sträcker sig ett böljande grönt landskap så långt ögat når.

Napolitansk pizza med på listan, klartecken för opera i slutet av året

Den första operan som sattes upp här var Giuseppe Verdis Aida år 1921. Och sedan 1967 har här spelats opera varje sommar.

I år är Tosca, Barberaren i Sevilla och den spanska flamenco- koreografin Fuego några av programpunkterna.

Den konstnärlige ledaren Paolo Pinamonti är ansvarig för årets uppsättningar för första gången. Han ser fram emot den stundande säsongen.

– Det är en oerhört vacker plats för opera, men samtidigt innebär den också utmaningar både för musikerna och för sångarna eftersom scenen är stor och sången och musiken som framförs är helt akustisk.

År 2017 blev den napolitanska pizzan del av Unescos världsarvslista.

Besked om operan, eller egentligen den italienska lyriska sången, blir en del av världsarvet meddelas av Unesco mot slutet av året.