Italien vill att operan blir en del av Unescos världsarv
Italien har skickat in en ansökan till FN-organet Unesco om att göra den italienska operakonsten till världsarv. Italien vill att operan ska upptas på Unescos lista över immateriellt kulturarv.
Först försökte italienarna med den kära espresson. Med motiveringen att espresson är ”en autentisk ritual och ett socialt uttryck som särskiljer Italien från resten av världen”.
Men nu har man valt att sätta hoppet till operan.
Italien har skickat in en ansökan till FN-organet Unesco om att göra den italienska operakonsten till världsarv. Mer specifikt handlar det om Unescos lista över immateriellt kulturarv. Landet har tidigare ansökt om att både operakonsten och kaffedrycken espresso ska bli nominerade att gå vidare i ansökningsprocessen, men nu har den italienska nationella kommittén för Unesco beslutat att sätta hoppet till operan.
– Genom att kandidera med den italienska operan till det immateriella kulturarvet, strävar Italien efter ett erkännande av ett av sina mest autentiska och originella kulturella uttryck, sade landets kulturminister Dario Franceschini efter att kommittén fattat beslutet.
Operans ursprung brukar tillskrivas Italien. Under medeltiden uppfördes olika liturgiska spel med religiösa dramatiseringar av bibliska motiv, vilka oftast uppfördes utanför kyrkorna. I Italien utvecklades dessa till oratorium senare till opera runt 1600-talet.
Idag är italiensk opera med verk som Giuseppe Verdis Aida och Giacomo Puccinis La Traviata bland de mest kända och uppförda runt om i världen. Just La Traviata, baserad på Alexandre Dumas pjäs, Kameliadamen, var 2018 världens mest spelade opera.
På utomhusoperascenen, Sferisterio, i staden Macerata mitt i ett grönblommande kuperat landskap i centrala Italien pågår förberedelserna inför dagens barnoperaföreställning – en av säsongens första föreställningar.
Ena långsidan består av en rak gammal tegelstensmur, längs vilken en lång scen löper. Mitt emot sträcker sig en halvcirkelformad vägg bestående av bås och läktare för publiken. Avståndet mellan scen och publik är inte stort.
– Den här arenan uppfördes faktiskt varken för teater eller för opera utan för en slags bollsport – en av Italiens mest antika sporter Il Bracciale – som spelades med ett armband och boll av skinn under renässansen, säger Luciano Messi, föreståndare för den förening, Associazione Arena Sferisterio, som ansvarar för operans verksamhet.
Men med tiden visade sig arenans karaktär erbjuda en exemplarisk miljö för opera. Akustiken och intimiteten, det vill säga närheten mellan sångare och musiker och publik, är de utmärkande dragen.
– Akustiken är fantastisk och relationen mellan skådespelare och sångare och publiken är mycket intensiv, eftersom scenen och publiken är väldigt nära varandra, vilket ger en mycket speciell operaerfarenhet, säger Messi.
Operan ligger gömd mitt i staden samtidigt som dess arkitektur smälter in i den omgivande bebyggelsen på den ena sidan. Medan det på den andra sidan sträcker sig ett böljande grönt landskap så långt ögat når.
Napolitansk pizza med på listan, klartecken för opera i slutet av året
Den första operan som sattes upp här var Giuseppe Verdis Aida år 1921. Och sedan 1967 har här spelats opera varje sommar.
I år är Tosca, Barberaren i Sevilla och den spanska flamenco- koreografin Fuego några av programpunkterna.
Den konstnärlige ledaren Paolo Pinamonti är ansvarig för årets uppsättningar för första gången. Han ser fram emot den stundande säsongen.
– Det är en oerhört vacker plats för opera, men samtidigt innebär den också utmaningar både för musikerna och för sångarna eftersom scenen är stor och sången och musiken som framförs är helt akustisk.
År 2017 blev den napolitanska pizzan del av Unescos världsarvslista.
Besked om operan, eller egentligen den italienska lyriska sången, blir en del av världsarvet meddelas av Unesco mot slutet av året.