Ny teknik på stark frammarsch i jordbruket – satelliter hjälper jordbrukaren Tony Hydén att få jämnare skörd med mindre gödsel

Intresset för precisionsodling har ökat mycket på sistone, när gödselpriserna har skjutit i höjden. Satellittekniken har också blivit betydligt bättre under senare år.

– Under det senaste året har det skett en kraftig ökning av gödselpriserna. De har till och med fördubblats eller trefaldigats, beroende på vilken period man jämför med, så det är nog den största enskilda faktorn som har fått jordbrukare att bli mer intresserade av precisionsodling och i att kunna gödsla på ett mer exakt sätt, berättar Juho Urkko.

Han är försäljningschef vid Lantmännen Agro och har koll på gödselförsäljningen till en stor del av jordbruket i Finland.

När en jordbrukare gödslar sin åker precis så mycket som grödorna behöver, och inte mer än det, så går det åt mindre mängd gödsel, vilket är både billigare och bättre för miljön. Samtidigt får de ställen på åkern som behöver mer gödsel också det.

"Gödseln kan kosta gården 70 000 euro i år" – allt dyrare gödselpriser bekymrar jordbrukare

Ryska sanktioner påverkar tillgången på råvaror.

Bara några hundra som använder satellitdata

Uppskattningsvis finns det några hundra jordbrukare som använder sig av satellitteknik för att optimera sin skörd – det kan jämföras med att det finns närmare 45 000 gårdar i Finland.

En av de här jordbrukarna är Tony Hydén i Lovisa. Han sitter invid sin traktor och tittar på satellitbilder på sin bärbara dator.

– Satelliten går över nästan dagligen, och fotar överallt, alla åkrar, och då kan man titta på sin egen åker, berättar han.

Satellitdatamaterialet uppdateras cirka 2–3 gånger i veckan och det ska vara molnfritt för att det ska vara möjligt att få nödvändiga data.

– När det är molnfritt så får vi en ganska tydlig karta över hur det ser ut.

Och här är både gula och gröna färger. Vad betyder det alltså?

– Desto mörkare grönt det är, desto mer klorofyllhalt är det, och också mer biomassa. Så på basis av det här kan man räkna ut biomassamängden, svarar Hydén.

Där det har vuxit bättre är det alltså högre biomassa. Och de ställena klarar sig med mindre gödsel.

– Vi använder betydligt mindre på det området, och så lägger vi till istället på de ljusare eller gulare områdena, så lägger man till lite mera, för att få ett jämnt resultat både vad gäller skördemängd och kvalitet, särskilt proteinhalten.

Biomassakartan används sedan för att skapa en digital gödslingskarta, som matas in i en särskild apparat i traktorn.

– Den här tilldelningskartan blir då datafiler som man i mitt fall överför till en GPS-styrd gödselspridare, och gödselspridaren kan avläsa kartan och när GPS:en vet var jag befinner mig på fältet så lägger den ut den givan som står på kartan, berättar han.

Så det är ganska så enkelt, ur jordbrukarens synvinkel?

– Ja, på sätt och vis är det nog ganska enkelt sedan att köra. Jag tycker att det är ett jättebra sätt att gödsla enligt behov.

Han tillägger att också den tekniska biten är relativt lätt att förstå sig på. Satellittekniken för jordbruket har utvecklats en hel del under de senaste åren och har blivit mer användarvänlig.

Att som jordbrukare dra nytta av satellitdata kan bidra till större skörd. Till exempel risken för att grödorna lägger sig platta till följd av för stor gödsling minskar.

Men det jordbrukarna är mer fokuserade på, särskilt just nu, är att de insikter satellittekniken ger innebär att de inte behöver sätta ut lika mycket gödsel på åkrarna – jämfört med tidigare då de oftast spred ut lika mycket gödsel överallt, och redan på vintern visste hur mycket gödsel de skulle sprida ut.

– Det man skulle göra när man inte har den här biomassan som grund så är det att man ger en jämn dos gödsel över hela fältet och då beaktar man inte överhuvudtaget de områden där marken redan har levererat kväve.

– Marken levererar kväve beroende på mullhalt, jordart, årsmån – det vill säga temperatur och regnmängder – och alla de här faktorerna inverkar och de är olika från år till år.

När man klarar sig med mindre gödsel på åkern så är det bra för miljön, men också bra för jordbrukarens plånbok. Och särskilt i år har det haft en stor betydelse för ekonomin.

"Jag sparar en månadslön"

Med dagens gödselpriser skulle det kosta Tony Hydén cirka 35 000 euro per år att köpa in den gödsel han behöver, om han gödslade på traditionellt sätt. Han odlar på 115 hektar åkermark.

Men med hjälp av insikterna från satellitdata så går det åt uppskattningsvis 10 procent mindre gödsel. Det innebär att han sparar 3 500 euro, eller en månadslön. Det är alltså inte helt obetydligt.

Hydén betalar 300 euro per år för tillgång till satellittjänsten. Visserligen är det en del jobb med att studera satellitkartan och lära sig hur precisionsodlingen fungerar, men han tycker att det är värt det.

Det blir tredje sommaren nu som han gödslar med hjälp av satellitdata, och han kallar det ett jättebra hjälpmedel.

Satelliter hjälper jordbrukare att få jämnare skörd med mindre gödsel

9:32

Datamaterialet sätter fingret på problematisk åkermark

Hydén kan också upptäcka mer långvariga problem med åkermarken genom att jämföra satellitdata från olika tidpunkter med varandra.

– Du kan ha ett ställe där det står vatten hela tiden, eller du har en jordart som inte innehåller lika mycket näringsämnen. Det kan vara ett område där du har täckt ett dike och lagt ny jord djupt ifrån, som kanske har sämre pH-värde.

Karttjänsten för jordbrukare har också utvecklats så att den ger väderdata – till exempel information om hur mycket det väntas regna eller blåsa – så att det ska gå att välja en så bra tid som möjligt för att gödsla.

Sensor på traktortaket och drönare

Som ett alternativ till precisionsodling med satellitdata så finns det sensorer som kan fästas på traktorns tak. De kostar så mycket som 15–20 000 euro.

– Därför är det på mindre gårdar tills vidare åtminstone så att de inte har blivit så allmänna. Men på större gårdar är det ett bra alternativ också. Det betyder ju då istället att då man har har en sensor på taket så måste man faktiskt ut och köra för att få reda på hur det ser ut.

Med andra ord är det betydligt enklare att få uppdaterade data via satellit.

Ett ytterligare alternativ är drönare. De kan ge nyttig information också då det är molnigt, men det innebär också en del arbete att flyga regelbundet med drönare, och den tekniken är inte heller nödvändigtvis så lätt att kombinera med de tekniska system som används inom jordbruket i dag.

Hydén rekommenderar utan att tveka att jordbrukare testar på att odla med hjälp av satellitdata. Han är säker på att den här tekniken blir vanlig i framtiden.

– Inom något år tror jag att det kommer att bli ganska allmänt, för det är inte så väldigt dyrt, och det är gjort ganska enkelt. Det bygger på en stor massa försök som räknar ut biomassan. Det börjar bli mer och mer tillförlitligt.

Ännu fler insikter via satellit i framtiden

Samtidigt ökar antalet satelliter som erbjuder data till jordbruket hela tiden.

Till exempel ett företag i Esbo siktar på att skicka upp hundra satelliter under det här årtiondet. De första sänds upp redan nästa år.

– Vi siktar på att sälja data till jordbruket i hela världen och att datamaterialet ska uppdateras två gånger per dag, berättar vd:n Jarkko Antila.

Förutom att de kan avgöra hur bra det växer på olika ställen, så berättar Antila att man med deras satellitdata ska kunna räkna ut vad som växer där, hurdan stress växterna har, hur hög gödselnivån är, och hurdana kolsänkor det finns. Kameran fotar också på det infraröda spektret – alltså ljus vi människor inte kan se med våra blotta ögon.

Antila avslöjar att företaget också förhandlar om samarbete med en del finländska myndigheter, om att sälja data till dem, för att myndigheterna till exempel lätt ska kunna övervaka vad som faktiskt odlas på åkrarna i Finland.