Unik natur i farozonen i Malaysia – mutor öppnar väg för skövling i nationalpark på Malackahalvön

Olaglig avverkning hotar sällsynt mångsidigt djurliv i en nationalpark i Malaysia. Landet är ökänt för skövlingen av ovärderlig regnskog för omstridda oljepalmplantager, men det finns också vidsträckta skyddade områden.

En oländig stig leder till ett vackert vattenfall omgivet av orörd regnskog. På stigen finns det med jämna mellanrum högar av färsk dynga som avslöjar att elefanter nyligen har varit i farten.

Den asiatiska elefanten är en av de ungefär 80 däggdjursarterna som lever i nationalparken Royal Belum Temenggor i norra Malaysia.

Den beskyddade regnskogen är en av de äldsta i hela Asien, och den är också ovanligt artrik både när det gäller djuren och växterna.

Samtidigt bidrar nationalparken till försöken att motverka klimatförändringarna. Regnskogarna binder automatiskt enorma mängder koldioxid.

– Det som gör den här nationalparken särskilt speciell är att det i mitten av den finns en stor konstgjord sjö. Den skapades på 1970-talet, och efter det fridlystes hela den omgivande regnskogen, säger naturvännen Steve Khong.

Skövling och tjuvskytte går hand i hand

Khong har i mer än tio år drivit det för närvarande enda hotellet i nationalparken. Det ligger på en liten holme i sjön, och de små bungalowerna är uppförda på ett så miljövänligt sätt som möjligt.

– Vid sjöstränderna kan man se hela hjordar av elefanter. Under årens lopp har jag också sett en tiger jaga en grupp vildsvin och mycket annat spännande, berättar han.

Khong kan sägas vara lyckligt lottad som har fått se en tiger. Liksom många av däggdjursarterna som lever i den beskyddade regnskogen är malajatigern starkt utrotningshotad.

Den här underarten av tigern påträffas endast i Malaysia. Malajatigerns antal har minskat kraftigt, och idag uppskattas det finnas bara högst 200 exemplar i det vilda.

– Det beror på tjuvskytte och på att skogen skövlas. När skogen öppnas för utomstående innebär det att också tjuvskyttar kan ta sig in i den, konstaterar Khong.

Korrumperade politiker tittar bort

Politiska beslutsfattare har tillåtit vissa skogsbolag att i liten skala avverka skog i utkanten av nationalparken. Bolagen har ändå brutit kontrakten genom att tränga sig allt djupare in i den beskyddade regnskogen.

Det faktumet att beslutsfattarna inte har ingripit anses tyda på att det är frågan om korruption. Det här har pågått i flera år.

– Tjuvskyttarna använder vägar som skogsbolag har dragit för att komma till områden där de kan fälla värdefulla träd. I första hand dödar tjuvskyttarna vildsvin och andra djur som bildar tigrarnas föda, men de lägger också ut snaror för att fånga tigrar, förklarar Khong.

Skövlingen leder i sin tur till att tigrarna och många andra djur förlorar allt mer av sin naturliga livsmiljö. Tigrarna och till exempel de likaså hotade gibbonerna kräver vidsträckta revir för att kunna klara sig.

Skogens trubadurer och akrobater lider

Vid gryningen bjuder gibboner varje dag på unik underhållning i nationalparken. De här till växten små människoaporna kommunicerar genom något som låter som sång, och de använder också sång för att markera sina revir.

Av alla däggdjur som lever i träden är gibbonerna de bästa på att svinga sig från gren till gren. De är blixtsnabba, och de kan göra upp till åtta meter långa hopp.

De olika gibbonarterna påträffas enbart i Sydostasien. Arterna är antingen utrotningshotade eller starkt utrotningshotade, och också i nationalparken har deras antal minskat.

– Gibbonerna har alltid trivts tack vare att de här trakterna var orörda också innan de blev beskyddade i början av 1970-talet. Inga utomstående kunde ta sig in i regnskogen, för den bevakades av armén för att hindra att kommunistiska gerillasoldater tog sin tillflykt till vildmarkerna, berättar Khong.

Bara ursprungsfolk är på plats

Khong förklarar att ett gerillakrig bröt ut efter andra världskriget. Den malaysiska armén lyckades inte slutgiltigt besegra den kommunistiska gerillarörelsen förrän i slutet av 1980-talet.

Nationalparken fortsatte sedan att vara stängd för alla utomstående ända fram till år 2 000. Det är frågan om ett område som är större än de största nationalparkerna i Finland.

– De enda som hela tiden har bott i regnskogen hör till små folkgrupper som var de ursprungliga invånarna här på Malackahalvön. De lever i enkla byar utan någon elektricitet, och de har aldrig gjort något för att skada skogen, kommenterar Khong.

Khong har lärt invånarna i några byar att fiska i sjön. Han köper sedan fisk av dem och serverar den åt sina hotellgäster.

Skövling medför brist på föda

I nationalparken lever också mer än 300 olika fågelarter. Den beskyddade regnskogen är den enda platsen i världen där man påträffar hela tio olika arter av de säregna och hotade näshornsfåglarna.

Näshornsfåglarnas namn hänvisar till deras hornartade och färggranna näbbar. Många arter har dessutom en stor kam på övernäbben som gör sitt till för att få dem att se annorlunda ut än andra fåglar.

Sydostasiaterna har länge haft en speciell förkärlek för näshornsfåglar. Steve Khong är nu oroad över att deras antal har börjat minska på ett alarmerande sätt i delar av nationalparken.

– Alltför många höga fruktbärande träd har fällts. Fåglarnas möjligheter att hitta föda har därför minskat kraftigt, för frukterna är en viktig del av deras diet, förklarar han.

Khong säger att det anses vara möjligt att näshornsfåglarna i stället har sökt sig till delar av nationalparken där regnskogen är oförstörd. I de här svårtillgängliga områdena har fåglarna inte räknats på flera år.

Tjuvskyttar gynnas av resursbrist

Trots den pågående skövlingen är klart mer än hälften av nationalparken ännu i jungfruligt tillstånd. Dess värre befaras det att också delar av den orörda regnskogen kan vara hotad i framtiden.

– Nationalparken är avsides belägen. Det är nästan omöjligt att övervaka hela det väldiga området för att hindra folk från att bryta mot lagen, konstaterar Khong.

Många förordningar och lagar har införts för att skydda nationalparken, men det skulle kräva avsevärda resurser att regelbundet patrullera i djungeln. Khong betonar att anslagen som riktas till dem som ansvarar för nationalparken inte är tillräckliga.

– Tjuvskyttarna kan därför göra som de vill. Det samma gäller tyvärr för skogsbolagen, säger han.

Hotade trädarter är attraktiva

I nationalparken skövlas skogen inte för att skapa utrymme för nya oljepalmplantager. I stället är skogsbolagen ute efter att fälla ekonomiskt speciellt värdefulla träd som i många fall dessutom är av hotade arter.

Under de senaste decennierna har oljepalmer ersatt regnskogen på ofantligt stora områden i synnerhet på de malaysiska delarna av den väldiga ön Borneo. Malaysia är efter Indonesien världens näst största producent av den omstridda palmoljan.

På det malaysiska fastlandet, Malackahalvön, har oljepalmerna däremot främst planterats på områden där det förr odlades gummiträd. Malackahalvön var en brittisk koloni ända fram till år 1957, och då lät brittiska bolag skövla regnskogen för att skapa på den tiden oerhört lönsamma gummiträdplantager.

På Malackahalvön fäller skogsbolagen nuförtiden träden i första hand för att använda stockarna som råmaterial av olika slag. Uppenbarligen är en del bolag redo att göra pengar också genom att verka i skyddade områden kosta vad det kosta vill.