Skogarnas oväntat dåliga växttakt och sanktionerna mot Ryssland slår mot skogsindustrin – Finland behöver nya produkter av trä

Både Finland och skogsindustrin kan snart behöva nya högförädlade produkter från skogen. Problemet är att sådana produkter inte skapas i en handvändning.

Jakob Donner-Amnell som forskar i skogsindustri vid Östra Finlands universitet säger att både sanktionerna mot Ryssland och den dåliga skogsväxten i Finland ökar pressen på sektorn.

– Möjligheten att man fortsätter som förut när det gäller skogsanvändningen och skogsindustrin tror jag inte att existerar.

Orsaken till att virkesimporten från Ryssland har avstannat är sanktionerna på grund av kriget i Ukraina.

Virkesuttaget från skogarna i Finland hotas av att det har visat sig att skogarna inte växer så mycket som man har trott.

– Skogarna och marken binder ganska mycket koldioxid. Nu har det visat sig att vi har svårt att nå de klimatmål vi själva har ställt upp och våra löften till EU. Tillväxten är inte är så stor som man har trott och användningen har ökat, säger Jakob Donner-Amnell.

Nya produkter låter vänta på sig

Finland har inte på länge fått in skattepengar från skogsindustrin på samma sätt som under pappersindustrins glansdagar.

Orsaken är att den cellulosamassa som produceras i Finland nuförtiden exporteras utomlands i stället för att förädlas till färdiga produkter i hemlandet.

Cellulosamassa är en kompakt produkt som är billigare att frakta än mera luftiga slutprodukter såsom hygienartiklar och förpackningskartong. Ofta sker tillverkningen av själva slutprodukten närmare konsumenterna i andra länder.

Staten har därför i över tjugo år försökt sporra skogsindustrin att utveckla nya träbaserade produkter som kunde tillverkas i Finland.

På olika jippon har det verkat som om statens ansträngningar har burit frukt. Skogsindustrin har talat om biobränslen och till och med kunnat visa upp hur en bilkaross kan tillverkas av råvaror från skogen.

Men i praktiken har vi inte sett några stora volymer av produkter som kunde sysselsätta finländare och skapa arbetsplatser på samma sätt som pappersindustrin brukade göra.

Jakob Donner-Amnell säger att skogsindustrin nu måste avverka mera skog än förr för att få motsvarande omsättning som under tryckpapprets glansdagar.

– På det sättet har vi gått åt fel håll. Ska vi verkligen bygga vår ekonomi på en modell att använda skogen som inte ger värst mycket förädlingsvärde utan bygger på stora volymer och ett för stort virkesuttag? Borde vi inte titta framåt både när det gäller skogsanvändningen och ekonomin på det sättet att vi lägger tyngdpunkten mera på att få fram högre värde och mindre materialanvändning än tvärtom?

Varför sölar skogsindustrin?

På skogsindustrins centralorganisation Skogsindustrin r.f. håller Jyrki Peisa inte med Jakob Donner-Amnell.

Han är tillförordnad verkställande direktör på Skogsindustrin tills nyutnämnda Paula Lehtomäki tillträder i september.

– Skogsindustrin har kraftigt riktat satsningar på forskning och utveckling av helt nya produkter. Det är normalt att det tar sin tid innan helt nya produkter är mogna för marknaden och massproduktion. Men vi närmar oss hela tiden det ögonblicket då den tillverkande industrin börjar investera i produktionsanläggningar.

Dessutom kan Peisa räkna upp en del nya produkter som redan tillverkas.

– Skogsbolagen tillverkar redan produkter som kan ersätta plast. Till exempel finns det vanlig plastfolie som är tillverkad av trä. Också biobränslena har nog en roll i att minska utsläppen från trafiken. Också när det gäller textiler har vi redan pilotanläggningar i Finland som kanske når ända ut på marknaden.

Han tycker också att det är fel att kritisera cellulosatillverkningen.

– Det är en nödvändig process. Den skiljer träets olika beståndsdelar från varandra och det är av dem man kan tillverka nya produkter.

– Det här är inte en fråga om att välja mellan cellulosa och andra investeringar. Vi behöver investeringar i båda. Därför har vi kört ner gammal cellulosatillverkning och ersatt den med nya resurssnåla bättre cellulosaprocesser.

Både Stora Enso och UPM säljer båda lignin som används som ersättning för fossilbaserade råvaror i lim. Lignin är en biprodukt som uppkommer vid cellulosatillverkningen.

Jakob Donner-Amnell säger att Stora Enso har ett ambitiöst projekt att försöka ersätta grafit som bygger på kol med lignin i batterier.

– Om det lyckas kunde det bli en stor sak. Men det är inte alls säkert att det går så.

Han påpekar att de produkter som i dag säljer bra är gamla.

– Det handlar om kartong, cellulosamassa och sågvara. När det gäller nya produkter som biodrivmedel, biokemikalier, textiler eller skogsprodukter som ersätter plast är volymerna ännu mycket små.

Jyrki Peisa tycker inte kritiken är befogad.

– De finländska och svenska skogsbolagen satsar mest på forskning och utveckling inom sin bransch, och man har ökat satsningarna hela tiden.

Enligt Peisa har satsningarna på forskning, utveckling och innovationer ökat med 40 procent under de senaste två åren. Det handlar om 450 miljoner per år.

Samtidigt betonar han ändå att vi inte kommer att se stora investeringar i produktion innan bolagen ser en äkta efterfrågan och innan de kan tillverka produkterna till ett sådant pris att konsumenterna faktiskt köper dem.

– Det är normalt att det tar sin tid innan helt nya produkter är mogna för marknaden och massproduktion.

Industrin tackar nej till politisk draghjälp

Jakob Donner-Amnell anser ändå att både företagen och politikerna har ett ansvar för att förbättra förädlingen av skogsprodukter.

– Man har inte använt tillräckliga instrument och reglering för att få marknaden att växa i EU. Man har varken i EU eller i världen varit redo att sanktionera produktionen av plast eller textilier så att den oekologiska produktionen skulle bli dyr eller omöjlig att använda i nuvarande volymer. Därför har den inte ersatts med något förnybart.

Lite överraskande är Jyrki Peisa inte värst intresserad av all den offentliga hjälp som Jakob Donner-Amnell visionerar.

– Utsläppsrätter är en sak, men det att man skulle börja lagstifta om enskilda produkters egenskaper är tekniskt mycket svårt. Det förutsätter att den offentliga sektorns tjänstemän borde känna till alla produkters egenskaper och kunna väga dem mot varandra så att de kan skapa detaljerade regler för marknaden.

– De offentliga bestämmelserna ändras hela tiden. Man står på stadigare grund om konsumenterna tycker att produkten är intressant och man klarar av att producera den till ett pris som intresserar konsumenterna.

Jakob Donner-Amnell tycker skogsindustrin kunde vara mera öppen för att utveckla samarbeten med andra branscher.

– Om man vill ersätta andra branschers problematiska produkter borde det inte bara göras genom konkurrens utan i viss mån genom samarbete med dessa branscher. Skogsbolagen har till stor del velat hålla sig inom sin egen sfär. Det kommer inte att räcka till framöver. Man måste också förhandla med andra branscher och se vad som är vettigt och hur man ska fördela vinster och risker.

– Kanske utvecklingen kan få fart via en kris på grund av till exempel stigande virkes- eller energikostnader. Det är kanske först då som skogsindustrin börjar sätta manken till när det gäller de utmaningar som den tycks ha framför sig.

Vilket land kommer att få producera de nya produkterna?

För Finland som land skulle det vara viktigt att skogsindustrins framtida produkter i så hög grad som möjligt skulle tillverkas i Finland. Det är bara då vi kan få flera arbetsplatser och högre skatteintäkter.

Men Jyrki Peisa påpekar att det att de finska och svenska företagen leder utvecklingen av nya träbaserade produkter inte garanterar att anläggningarna som ska producera dem byggs i Sverige eller Finland.

– Finlands bästa konkurrensfördel är de fabriker som redan finns här. Vi har också en bra infrastruktur. Samtidigt är det en lång väg från Finland till centrala marknader som Tyskland. Man måste klara av att knappa in på den här logistiska nackdelen när man jämför med kostnaderna av att placera produktionen närmare marknaden.

Jyrki Peisa lyfter fram att Finland har en kunnig arbetskraft.

– Det är viktigt att den redan fungerande skogsindustrin hålls lönsam. Då hålls produktionsanläggningarna kvar här så att man kan integrera dem med helt nya produktionslinjer.

Peisa skickar också hälsningar till dagens beslutsfattare.

– Det Finland kan göra är att inte höja logistikkostnaderna för mycket. Nu har både politiska beslut och Ukrainakrisen höjt på priset på diesel.

Också sjöfartens kostnader måste vara tillräckligt låga, liksom priset på arbetskraft och råvaror. Energipriset får inte heller stiga för mycket.