Krönika: Båten tog in vatten och det kändes stundtals utsiktslöst – nu riktas kritiska blickar mot Kanerva för första gången

Båten tog in vatten, landslaget rodde envist vidare. Det var hela havet stormar i Zenica, och det var faktiskt bland det mer obalanserade som det här landslaget har presterat.

101 dagar.

Så länge är det tills vårt herrlandslag i fotboll ska spela en landskamp igen.

Det är nog lika bra så, de behöver uppenbarligen lite tid för att omgruppera sig.

Under några dagar i Östeuropa utvecklades resten av sommaren till en vandring i sumpmark för Markku Kanerva. Fotboll är färskvara, en resultatfokuserad bransch som inte tillåter för många sura förluster.

Gruppseger i Nations League var Finlands tydliga, uttalade målsättning under 2022. Nu kan Kanerva skrota de planerna – i nuläget ser ju höstmatcherna ut att bli en kamp för att undvika degradering till C-ligan och framtida landskamper mot Färöarna, Luxemburg och Azerbajdzjan.

En grupp med Bosnien-Hercegovina, Rumänien och Montenegro var inte sexig, men den öppnade verkligen dörren på vid gavel till gruppseger, EM-playoff och bättre seedning inför EM-kvalet.

Nu lutar det snarare åt en solklar missräkning.

Ett misslyckat Nations League kommer inte att korsfästa Kanerva, men det här var en samling som egentligen för allra första gången blottar rejäla, raka och rödfärgade frågor mot vad den så uppskattade landslagstränaren sysslar med.

2017 var en smekmånad, 2018–2019 var en dans, 2020 var pandemiplågat och 2021 var EM-minnen. Nu riskerar 2022 att bli ett otrevligt kapitel.

Finns fog för tvivel

De allra flesta är överens om att det här är en rimlig tidpunkt för att etablera något nytt. Bärande väggar i gamla stommen försvann i fjol, och då är det sunt att sjösätta en lite utvecklad spelidé i Nations League.

Efter att ha sett de stundtals iögonfallande vimsiga insatserna i Bukarest och Zenica finns det fog för bristande tro, tvivel och tvekan kring landslagets kompasskurs.

Det är oundvikligt att blicken inte faller på hur bräckligt och skört det finländska lagets försvarsspel har känts

Är spelarmaterialet optimerat för 5–3–2 – Kanervas kramdjur när han bollar med uppställningar? Är spelarna tillräckligt bra? Är defensiven för ihålig?

– Vi vill utvecklas och då känns det inte rätt att parkera bussen. Vi vill vara modigare, gå högre och vinna bollen högre upp i planen – men det är klart att vi måste ha ett fungerande försvarsspel, säger Kanerva.

Det är oundvikligt att blicken inte faller på hur bräckligt och skört det finländska lagets försvarsspel har känts. I Zenica tog båten in vatten, det blev hela havet stormar och man undrade mest hur sjösjuk Kanerva kände sig på sin bänk.

När bosnierna vällde fram som mest kändes det här försöket med något nytt rätt utsiktslöst.

Lingman var en frisk fläkt

Det är den grunda magkänslan efter den anmärkningsvärt ostrukturerade, obalanserade prestationen i industristaden mitt i Bosnien-Hercegovina.

Reflexreaktionerna kantrar ju också åt andra hållet – och när försvaret var ute på sju famnars vatten landar blicken naturligt på anfallsspelet. Bland de positiva sidorna svepte verkligen Lucas Lingmans spel med boll in som en frisk fläkt, Benjamin Källmans samspel med Teemu Pukki var gnisselfritt och rent allmänt var offensiven skaplig men lite tandlös.

– Det är en liten tröst att vi har mycket boll. Man märker att motståndarna tar oss på allvar och drar sig hemåt, men bollinnehav blir bara en mätare. Vi skapade inte så mycket – och de lägen som vi får fram måste vi sätta, säger Kanerva.

Det är givet att det behövs tid och tålamod, och det vore märkligt om ingen U21-spelare testas i höst. Det enda säkra är att Markku Kanerva inte fick den nystart som han hade på önskelistan.

Det är ett år sedan de febriga EM-dagarna. Nu är en lång, tajt och kylig junisamling slut.

Finland 2.0 går på sommarlov nu. Vitsorden blir inte speciellt höga.

4 min

Målkalaset i Nations League – Finland föll tungt borta mot Bosnien-Hercegovina - Spela upp på Arenan