Mordet på Alma Malkki – Finlandssvenska krimpodden skildrar hundraårig societetsskandal i Åbo
Finlands rättshistoria är full av märkliga brott. En del av dem fortsätter att trollbinda, medan andra fallit i en skonsam glömska. Mordet på kontoristen Alma Malkki år 1924 var på sin tid ett omtalat rättsfall, men idag är det mer eller mindre bortglömt.
Alma Malkkis tragiska öde rymmer många ingredienser som kunde ha gjort det till ett mytomspunnet fall. En ung kvinna försvinner under dramatiska former och hittas drunknad ett och ett halvt år senare.
Polisen misstänker brott och riktar blickarna mot kvinnans älskare, den finlandssvenska direktören Emil Lindgren, och sedan mot hela hans familj.
Lyssna på Finlandssvenska krimpodden
Vid stranden av Runsala utanför Åbo fann man för ett par dagar sedan liket av en kvinna, fröken Alma Malkki från Tammerfors, vilken den 30 december 1924 försvann från hotell Standard i Åbo
Wiborgsnyheter den 7 maj år 1926
Vad gjorde då fallet så speciellt att alla landets tidningar uppmärksammade det i sina spalter?
För det första var brottsoffret en ung kvinna.
För det andra var den huvudmisstänkte en äldre man och för det tredje gjorde många tidningar ett stort nummer av att offret och den misstänkte hade en stor åldersskillnad och att de dessutom representerade skilda samhällsklasser.
Idag kan det tyckas en smula märkligt att man fäste så stor vikt vid de inblandades bakgrund, men på 1920-talet var Finland ett klassamhälle där hierarkierna var tydliga och kvinnan underställd mannen.
Direktör Lindgren var en förmögen skräddarmästare, medan Alma Malkki livnärde sig som kontorist med en lön som knappt räckte till det nödvändiga.
För Alma Malkki var kanske relationen med direktör Lindgren en genväg till ett enklare och drägligare liv.
Han betalade hennes hotellräkningar, bjöd på flotta middagar och teaterbesök och gav henne smycken och presenter.
När tidningarna år 1926 börjar rapportera om fallet utmålar många högersinnade tidningar Alma Malkki som lösaktig.
Vänstertidningar antar en helt motsatt hållning. De skriver om ännu en ung kvinna som faller offer för borgerliga mäns lustar.
I synnerhet Tiedonantaja går hårt emot den borgerliga pressen och anklagar den för att svartmåla en hederlig arbetarkvinna och utpeka henne som en prostituerad som säljer sina tjänster åt ett flertal män.
Tiedonantaja skriver också att fröken Malkkis öde ingalunda är unikt, utan bara toppen av isberget.
Fröken Malkkis ödessystrar är otaliga. I lilla Finland finns otaliga liknande fall, även om de inte fått samma uppmärksamhet. Det rådande systemet är speciellt skoningslöst mot arbetarkvinnor som måste ställa sig frågan. Ska jag dö i svält? Eller sälja min kropp åt en äventyrlig man?
Tiedonantaja 11/5 1926
Tidningsartikeln i Tiedonantaja aktualiserade ett konkret samhällsproblem, men klassperspektivet var ingalunda det enda som bidrog till att mordet på Alma Malkki hölls kvar i rampljuset och att tidningarna fortsatte att hårdbevaka fallet när det kom upp i Rådhusrätten i Åbo sommaren 1928.
Den tekniska bevisföringen var skral, men ett oväntat erkännande av direktör Lindgrens svärson och ett märkligt avskedsbrevet som Alma Malkki efterlämnat, gjorde att åtal kunde väckas mot ett flertal medlemmar av familjen Lindgren.
Jag har tillsammans med Alma rest bort från Åbo. Jag är rik men yngre än ni, därför kommer hon med mig. Hon har fått nog av edra penningar och eder ålder. Vi resa så hastigt att ni får taga vara på Almas tillhörigheter och betala räkningarna. Vi hoppas att ni väl skall få saken klar för er
Efterlämnat avskedsbrev med underskriften "Unga paret"
Polisen lyckas ändå inte fastställa vem som skrivit brevet trots att en grafolog konsulteras och den sensationella bekännelsen återtas redan följande dag.
Utredningen av mordet på Alma Malkki bjuder på den ena märkliga vändningen efter den andra.
Till slut förefaller det som om offret hamnar i skuggan för en intern familjeuppgörelse där lögner och svek avlöser varandra och där en ensam kontorists rykte och rättsskydd saknar betydelse.
I ett gammalt tidningsurklipp finns en bild på en mörkhårig kvinna.
Frisyren är moderiktigt kort. Munnen är liten och smal, liksom näsan. Men kinderna är runda och blicken utforskande som om hon med en lite kaxig min mötte världen.
Jag tycker mig urskilja en levnadsglad och viljestark person som man helst inte skulle opponera sig emot. Kanske det var det som beseglade hennes öde? Att hon inte skådade faran, utan intalade sig att en ensam arbetarkvinna kunde rå på en överklassfamilj med pengar, anseende och makt.
