Bokrecension: Ellen Strömberg skriver klockrent om sista terminen i nian

Romanen "Vi ska ju bara cykla förbi" är en bok om jämförelse och maktkamp. Trots att den tilltänkta målgruppen är ungdomar, så kan boken också fungera bra för en äldre publik, anser recensenten.

Manda går sista terminen i nian och är bästis med Malin. De har ett sådant där tajt bästisskap som både ger en stark samhörighet, men också gör dem utelämnade till varandra. För i samtalen, där till synes allt kan tas upp, pågår också en ständig jämförelse och maktkamp. Och de dagar Manda inte kan gå med på den roll som Malin vill tilldela henne blir det ensamt.

Det är upplägget i Ellen Strömbergs bok Vi ska ju vara cykla förbi.

Strömberg debuterade 2018 med vuxenromanen Jaga vatten, året därpå blev det ytterligare en roman för vuxna, Klåda, vilket sedan följts upp med de två barnböckerna Lilla liten flyttar in (och ut!) och Maggan året runt. Vi ska ju bara cykla förbi är hennes första ungdomsroman.

Manda och Malin bor på en liten ort där alla känner alla. Malin kom visserligen som ny till klassen i femman, men annars har Manda knappt lärt känna någon ny i hela sitt liv. Hon fantiserar om att spännande och coola saker ska inträffa – kanske en flytt till New York?

På kvällarna cyklar Malin och Manda runt på den lilla orten med förhoppningar om att något ska hända. Ofta pausar de i den öde lekparken och pratar om romanserna och äventyren de önskar sig. När en ny kille börjar jobba på samhällets kiosk/pizzeria lägger de målmedvetet upp en plan för att nästla sig in i hans värld och lära känna honom och hans kompisar.

Rakt och inkluderande

Strömbergs språk är rakt och direkt och med en naivitet trogen sin huvudkaraktär. Tonen är lättsam och lekfull och sidorna rasslar förbi. Funderingar kring sex, ångest och livet varvas med fnissiga bajsskämt och bildar tillsammans en klockren gestaltning av brytpunkten mellan barndomen och en begynnande annan, vuxnare, tillvaro.

Här ryms många känslor med; glädje, skam, ilska och nyfikenhet.

Men också vacklande, förvirrande och oklara förnimmelser som Manda med sitt yrvakna reflekterande lägger märke till. Och som hon i trevande samtal med Malin och sin syster så småningom kan förstå och landa i.

Till skillnad från många andra nutida kulturella verk (tänk till exempel Sex and the City-uppföljaren And just like that, där man får känslan av att skaparna bara vill pricka av minoriteter på en lista för att uppnå maximal pk-poäng) är Vi ska ju bara cykla förbi en genuint inkluderande berättelse.

När någon av karaktärerna har en funktionsvariation eller en sexuell läggning utanför heteronormen är det något som framkommer i en bisats och utgör en liten del i ett komplext karaktärsbygge. Strömberg låter alla sina karaktärer vara nyanserande och trovärdiga, med både styrkor och tillkortakommanden och har inget behov av att skrika ut sin intersektionella medvetenhet.

Vi ska ju bara cykla förbi är en stark roman som förhoppningsvis når ut till den tilltänkta åldersgruppen. Men när en ungdomsbok är så här intressant och berörande fungerar den ju även för en äldre publik.