Varför finns det fästingar?

De flesta djur har sin plats i naturen och livets gång. Fästingen finns mest för sig själv, men det är ju också viktigt. För fästingen.

I Finland förekommer det en handfull olika arter av fästing. Av dessa är det främst Ixodes riciunus och Ixodes persulcatus som sprider de mest kända sjukdomarna borrelios och TBE.

Varför finns det fästingar då? Fästingarna är inte till någon nytta, annat än för sig själva. För alla andra djur är fästingen till stor förtret. Jag går på antibiotika själv för tillfället, på grund av fästingbett, berättar biologen Hans Hästbacka.

Fästingarna är inte till någon nytta, annat än för sig själva.

Hans Hästbacka

En genomsnittsfästing lever 2 till 4 år, men byter skepnad under sin livstid. Den börjar sin karriär som ett ägg, tillsammans med 1000-3000 andra, på marken bland tät vegetation. Då ägget kläcks kommer det ut en larv på någon tiondels millimeter, för att utvecklas till en lite större nymf, som sedan blir till en fullvuxen fästing på 3-5 millimeter. Inför varje nytt stadium behöver fästingen suga i sig blod.

I sitt larvstadium ser den inte ut som en larv utan som en väldigt liten fästing, men för att vara ett spindeldjur är den ovanlig i och med att den endast har sex ben. Som nymf och vuxen fästing har antalet ben ökat till åtta.

De fästingar vi har i vårt land lever ett ganska gott och stillsamt liv, inte många hot eller naturliga fiender. Det händer att fåglar tar en och annan fästing, myror likaså, och så finns det också parasitstekelarter som angriper fästingar. Fästingens största hot är värme, torka och brist på föda.

Fästingarna är aktiva stora delar av året, beroende på temperatur. Ungefär fem grader räcker för att fästingarna skall piggna till i februari-mars och vid gynnsamma förhållanden är de aktiva till december. Det här med att fästingarna är aktiva får man ta med en nypa salt. För det mesta är de väldigt passiva.

Dagarna går åt till att hänga på ett grässtrå en bit ovanför marken och hoppas att något lämpligt djur råkar passera så pass nära att de kan kliva av strået, upp på benet, och börja leta efter tunn slät hud där de kan borra ner sin hullingförsedda snabel och äta sig mätta.

Det måste inte vara ett stort djur, som en människa, en vitsvanshjort eller en hund. Möss och sorkar duger bra, likaså fåglar. Det är just med fåglar som fästingar kan sprida sig snabbt och effektivt. Det är också den vägen nya arter av fästing kan komma på besök till oss. Dessa arter klarar inte det nordiska klimatet. Än så länge ...