NHL-kolumnen: Rantanen och Lehkonen levererade när Avalanche tog hem första akten – samtidigt fick Colorado bekräftat hur svårslaget Tampa är
Mikko Rantanen stod för två assist, av vilka den ena egentligen var ett mål. Artturi Lehkonen gjorde ett mål och gav allt på isen. Colorado dominerade, men Tampa visade att man hänger med.
Finalserien är också huvudtemat i veckans NHL-podd. Dessutom försöker Mattias och Anders förstå varför Rangers-coachen Gerard Gallant placerade Kaapo Kakko på läktaren i sista matchen mot Tampa.
Colorados anfallsarsenal mot momentumdödarna Tampa Bay – det här ska du hålla koll på i Stanley Cup-finalerna
Första matchen i Stanley Cup-finalserien mellan Colorado Avalanche och regerande mästarna Tampa Bay Lightning blev precis en sådan härlig duell som alla objektiva hockeyvänner kunnat önska sig.
Hemmalaget Colorado dominerade händelserna i långa stunder med sin tempostarka och tacklingsglada anfallshockey. Tampa i sin tur visade varför laget är grymt svårt att slå – och hur snabbt man hugger till när motståndaren sänker garden.
Om något överraskade, så var det att Tampa-keepern Andrej Vasilevskij släppte två puckar genom sig och gav returer. Inte första gången som en matchseries start är lite sömnig för den stora katten, så inga slutsatser ska dras. Speciellt som han blev bättre hela tiden.
Ur finländskt perspektiv var det såklart roligt att Coloradoduon Mikko Rantanen och Artturi Lehkonen hörde till det vinnande lagets tongivande spelare.
Rantanen bakom Colorados första finalmål på 21 år
"The Moose" hade redan hunnit visa under sina första byten i matchen – i andra kedjan med centern JT Compher och vänsterforwarden André Burakovsky – att han var på spelhumör.
I matchens åttonde minut kom sedan bytet när Rantanen var samtidigt på isen med lagkaptenen Gabriel Landeskog och då blev det mål. Det första Stanley Cup-finalmålet för Avalanche sedan 2001.
Våren 2001 satt Colorados GM och dåvarande lagkapten Joe Sakic struten som gav Colorado Stanley Cup-titeln. Nu kunde ”Burnaby Joe” från sitt bås högt uppe i hemmahallen bevittna att cirkeln slöts när nuvarande kaptenen Gabriel Landeskog gjorde finalseriens första mål.
Fast i ärlighetens namn kunde den gode ”Gabbe” ha låtit pucken gå i mål utan att precis på mållinjen röra den. Skottet som Mikko Rantanens avfyrade var redan förbi Vasilevskij och Landeskogs hjälp behövdes inte.
Nu blev det i stället assist för Rantanen på det historiska målet. Vackert så. En fröjd var det också att se den beslutsamhet och målhunger som Rantanen visade i läget.
Samma frenetiska vilja att få pucken i mål här och nu visade Rantanen på nytt när han i powerplay hittade Artturi Lehkonen för styrningen som gav Avalanche en 3–1-ledning i slutet av period ett.
Lite ork tappade fysiska jätten Rantanen mot slutet av matchen, men speciellt i första perioden slog det gnistor om honom. Nousiskillen visade att han är redo för säsongens och karriärens viktigaste matcher.
Det bådar gott.
Artturi Lehkonen går från klarhet till klarhet
Lehkonen – som nu fanns i Colorados tredje kedja – leder slutspelets blåvita skytteliga. Handen upp den som spådde det. Sjunde baljan var för en gångs skull inte ett matchavgörande mål, men att Lehkonen styrde in från nära håll passar hans stil.
Som alla vet är det inte ändå målskyttet som definierar Lehkonens jobb i rinken. Och med tanke på hans främsta styrkor, är det ganska överraskande att hans plus/minus i första finalen visar på -2.
Att det är en olycklig slump som inte säger mycket om vad Lehkonen sysslade med blir tydligt när man kollar hans matchstatistik. Speltiden 17.20, av det 3.23 i powerplay och 2.12 i boxplay – ingen annan forward fick lika mycket ansvar i båda typerna av specialsituationer.
Sedan då avtrycket: 1 mål, 4 tacklingar, 3 blockeringar, 4 "takeaways", 0 "giveaways". Den raden matchade ingen Coloradoanfallare.
En titt på fördjupade statistiken (Natural Stat Trick) gör inte helhetsbilden sämre.
Målchanser för Colorado med Lehkonen på isen: 19 – trea bakom Landeskog och Cale Makar. Målchanser mot: 5. Alltså var 79,17 procent av målchanserna med Lehkonen på isen för Colorado. Bästa noteringen av alla spelare i Avalanche.
Lehkonen var också delad etta för farliga målchanser (8) och trea för relationen farliga chanser för/emot: 72,73 procent av chanserna var för.
Joe Sakic gör inte längre resultat på isen, men i rollen som general manager har Lehkonen-trejden visat sig vara en verklig fullträff
Relationen mellan förväntade målmängden (1,8) och målet som blev verklighet talar ändå sitt ganska tydliga språk. Trots sju strutar på femton matcher hjälper Artturi Lehkonen sitt lag mest genom ett urstarkt så kallat 60-metersspel.
Lehkonen är inne i spelet hela tiden. För den här åskådaren var Lehkonen Colorados mångsidigaste spelare i första finalen. Boxplay, powerplay, tacklingar, blockeringar, outtröttlig forechecking – och det där målet.
Joe Sakic gör inte längre resultat på isen, men i rollen som general manager har Lehkonen-trejden visat sig vara en verklig fullträff. Mannen från Pikis ser för tillfället ut som transfermarknadens bästa fångst.
Colorado lyckades förverkliga sin matchplan
Inför finalerna var alla som försökte sig på förhandsanalyser rörande eniga om vad som är Colorados tre nyckelkrav för en seger över Tampa.
Att Avalanche bestämmer tempot och spelets flöde så att tiden i offensiv zon dominerar händelserna är nummer ett. Andra kravet är att stoppa/bromsa Tampas starka starter från egen ände senast i neutralzon. Och så ska målvaktsspelet överleva.
Under cirka två tredjedelar av matchen lyckades Colorado ypperligt med att vara steget före. Pucken var för det mesta på väg mot Tampas försvarszon eller inne i den. Och Avalanche-spelarna fanns på rätt sida om spelet när Tampa startade sina anfall.
Colorados fysiska spel bidrog stort. Avalanche vann tacklingarna med 43–40 och gav inte Lightning någon som helst möjlighet att få övertag om närkamperna och spelet nära sargen.
Målvaktsspelet räckte till den här gången, men lämnade nog inte en känsla av att det sedda håller för Stanley Cup-seger. Darcy Kuemper var antagligen på gränsen att bytas ut efter att Tampa snabbt steg från 1–3 till oavgjort i period två. Då steg försvarsspelet fram.
Colorado vann blockeringsduellen med 26–25 – en viktig seger i matchen. En av Tampas stora styrkor i detta playoff har varit hur laget stoppat puckar för att gå fram till mål. Nu visade Coloradospelarna att man vet vad som gäller för att slå mästaren.
Det ska ändå sägas att utan Vasilevskijs darriga första period kunde matchen ha fått en annan utgång. Trots Colorados skottdominans (38–23). Tampas regerande Conn Smythe-vinnare har många nivåer kvar. Kuemper och Pavel Francouz förblir osäkra kort.
Tampa öppnar verktygslådan?
Det är lätt att bara applådera Colorados spel i match ett. Skulle ändå inte alls vara säker på att Tampa-lägret känner sig överrumplade. Laget gav sig själv chansen att vinna och det blev uppenbart att Brayden Points comeback är av enorm betydelse.
I första matchen var Point fortfarande ordentlig rostig, ändå var han med om att spela fram till ett mål. Dessutom var han nära att få det att stämma i powerplay. När tajmingen faller på plats blir Tampas powerplay inte längre utan mål.
Och kedjan med två centrar – Point och Nick Paul – tillsammans med Ross Colton kan komma att bli ett grymt problem för Colorado. Speciellt stort blir problemet då Colorado inte har en legitim andra center.
Nazem Kadri behövs verkligen. Tummen upp för Kadris tumme är det som gäller för alla vänner av Colorado Avalanche.
Något som ska bli oerhört intressant att se i match två, som spelas först natten mot söndag finsk tid, är hur taktiska räven Jon Cooper kommer att försöka ändra på matchbilden.
Nu fick han bekräftelse på att Tampa inte hänger med i Colorados motorvägshockey och att Avalanche dessutom är bättre rustat än någon tidigare motståndare för att hålla Tampas starter från egen zon på mattan.
Samtidigt kan Cooper konstatera att hans killar ändå var ett förlängningsmål (eller ett powerplaymål) från att ta hem första finalen. Och kanske han fick nya idéer om hur kedjorna ska matchas. Vilken lina är bäst på att utnyttja Colorados brist på en andra center?
Skulle inte alls förvåna mig om coach Cooper och hans lag, förlusten till trots, egentligen känner sig mer självsäkra efter första matchen än före den. "Inte så farligt, det här fixar vi."
Tampa är bäst i ligan på att attackera motståndaren på sådana sätt och från sådana riktningar som ingen visste fanns. Lite extra tid för att smida planer och få Brayden Point till att nå sin normala form kan visa sig vara grymt viktiga.
Vi övriga kan inte vänta på att final nummer två kör i gång. Hoppas 4–3 och avgörande i förlängningen är hela serien i ett nötskal.
Tack för att du läste.
Källor: nhl.com, naturalstattrick.com, hockey-reference.com
Den andra finalen spelas natten mot söndag finsk tid. Yle direktsänder matchen i TV1 och på Arenan.