EU-kommissionen rekommenderar kandidatstatus för Ukraina – forskare: Det är den enda rätta slutsatsen

Knappt fyra månader efter att den ukrainska presidenten undertecknade landets medlemsansökan ger kommissionen grönt ljus för det första steget i medlemskapsprocessen. En viktig signal till både Kiev och Moskva, säger den forskare Svenska Yle har talat med.

BRYSSEL Det var de täta EU-besöken i det krigshärjade Ukraina under den gångna veckan som gav en antydan om vad som var på gång.

– Ukraina har klart demonstrerat landets strävan och beslutsamhet att leva upp till europeiska värderingar och standarder, sa kommissionsordförande Ursula von der Leyen då hon gav kommissionens besked att man vill se att landet får kandidatstatus.

Också Moldavien bör få samma status, men Georgien uppmanas genomföra mera reformer, var dagens omdöme.

Den politiska viktigaste signalen hade då redan kommit från ledarna för Italien, Frankrike, Tyskland och Rumänien som personligen bevittnade krigets fasor under sin Ukrainaresa på torsdagen. Budet från dem var enhälligt.

– Vi alla fyra stöder en omedelbar kandidatstatus sa den franska presidenten Emmanuel Macron om värdlandets EU-framtid, vid den gemensamma presskonferensen i Kiev på torsdagen.

Men vad innebär beskedet och hur kommer det att gå när EU-ledarna ska ge sitt sitt slutliga besked vid det toppmöte som hålls i slutet av nästa vecka?

EU:s gensvar för att Ukraina krigar för hela Europa

– Om man tolkar den geopolitiska situationen korrekt så bör både Ukraina och Moldavien få kandidatstatus, säger Ricardo Borges de Castro från tankesmedjan European Policy Center, och berömmer kommissionsordförande von der Leyen för att ha uppfattat läget rätt.

Det har inte alla europeiska ledare gjort, menar han, och poängterar att det nu inte finns utrymme för otydlig argumentering. Att till exempel avvisa Ukraina skulle helt enkelt sända farliga signaler till Ryssland.

– Det skulle användas av president Putin och det ryska propagandamaskineriet att EU inte är att lita på. Ni krigar för dem men de vill egentligen inte ha er, skulle man låta förstå, säger Borges de Castro.

Att ett land får kandidatstatus betyder å andra sidan inte automatiskt att det blir EU-medlem, vilket många aspirantländer redan har fått uppleva.

Vägen mot fullt EU-medlemskap är lång och krånglig

EU:s möjliga expansion sker österut, där det redan nu finns fem länder med kandidatstatus, d.v.s. Albanien, Nordmakedonien, Montenegro, Serbien och Turkiet. Två länder, Bosnien och Hercegovina samt Kosovo, ses som möjliga kandidater. Och efter krigets utbrott sände alltså Georgien, Moldavien och Ukraina in sina ansökningar om medlemskap till Bryssel.

Processen att bli antagen är lång och besvärlig, och kräver åratal av förhandlingar och reformer för att ett land ska uppfylla EU:s anslutningskriterier.

Alla nuvarande kandidatländer har väntat på medlemskapet i över tio år, och längst har väntan blivit för för Turkiet som ansökte om EU-medlemskap år 1999.

Ukraina har hoppats på ett snabbspår in i EU, och även om det inte kommer att förverkligas så kan man gott säga att det första steget har tagits i rekordfart.

– Det stämmer att det har gått snabbt undan, säger Ricardo Borges de Castro, men det är när Ukraina väl har beviljats kandidatstatus som den riktiga processen sätter in. Och vi ska inte glömma att landet redan har ett associeringsavtal med EU, så de har redan anammat flera regelverk.

Tveksamma och övertygade EU-länder ska enas

Det är främst de östliga EU-länderna och Baltikum som har jobbat för Ukrainas status som kandidatland. Bland de länder som är mest tveksamma finns Portugal och Nederländerna.

Samtidigt blickar det bångstyriga Ungern mot kandidatländerna på Balkan, i hopp om att kunna bygga nya koalitioner inom EU, vilket ytterligare försvårar scenariot.

Det är också troligt att EU-aspiranterna på Balkan kommer att erbjudas något i gengäld när unionens stats- och regeringschefer samlas till säsongens sista toppmöte i slutet av nästa vecka.

De måste vara enhälliga i sitt beslut om Ukraina och Moldavien, och Borges de Castro är rätt övertygad om att de kan enas.

– De kommer nog att bekräfta Ukrainas kandidatstatus med några mindre villkor som har att göra med den nuvarande situationen i landet. Det skulle vara en kompromiss som gör alla nöjda, säger han.

En knepigare fråga är däremot den invecklade utvidgningsprocessen, som enligt Borges de Castro borde ses över.

Han påpekar att då världen förändrades så totalt den 24 februari i år och man tvingades att tänka om i energifrågor, så borde man också kunna betrakta utvidgningsprocessen på ett helt nytt sätt.