"Jag skulle inte säga att jag är rädd" – så här förhåller sig folk i Västnyland till fästingar
Fästingar är en pina för många. De kan bära på borrelia och TBE och kan länge gå omärkta på grund av sin storlek. Åsikterna går isär bland folk på gatan i Ekenäs gällande det lilla kvalstret.
Förra året konstaterades tre fall av fästingburen hjärninflammation (TBE) i Raseborg. Det här berättar Raseborgs chefsläkare Tove Wide.
TBE är en virussjukdom som det inte finns ett läkemedel mot, men som man kan vaccinera sig mot. Då en fästing som bär på viruset biter en person, sprids viruset från dess saliv in i människan på några minuter.
Risken för att insjukna i TBE är liten, men att röra på sig på områden i skärgården, skogar och i södra Finland ökar risken. Det är 1 till 2 på 100 fästingar som bär på viruset.
Raseborg inte ett högriskområde
Raseborg är inte ett högriskområde trots det kustliga läget. Institutet för hälsa och välfärd THL klassar bland annat Åland, Pargas och skärgårdsområdet vid Lojo sjö som högriskområden. Fast bosatta eller personer som vistas långvarigt i fritidsbostad vid dessa områden är berättigade till kostnadsfri vaccinering mot TBE.
THL klassar riskområden efter incidenstal. Tove Wide tycker att det är bra att vaccineringen för TBE i sammanknytning med högriskområden planeras nationellt och inte enskilt kommunvis.
– Jag är tacksam och högaktar de beslut som görs på THL i den här frågan, säger Wide.
Rasmus Lagerström från Ekenäs har nyss vaccinerat sig vid fästingbussen utanför en matbutik i Ekenäs. Han är inte rädd för fästingar, men tycker att det är viktigt att vaccinera sig mot TBE eftersom man kan bli väldigt sjuk av dem.
Lagerström rör sig mycket i skogen och skärgården, vilket gör honom väldigt exponerad för fästingar. Han har flera gånger haft fästingar på sig men aldrig blivit sjuk av dem.
– Jag skulle inte säga att jag är rädd för fästingar. Om man har varit ute så ska man ju kolla ifall man har någonting på sig och ta bort så snabbt som möjligt helt enkelt, säger Lagerström.
Huskur mot fästingbett
Kristina Öhman, som är på besök från Sverige, skyddar sig mot fästingar genom att ta TBE-vaccinet. Hon har aldrig blivit sjuk av ett fästingbett.
– De är inte vackra inte. Det är de absolut inte, uttrycker Öhman skrattande sin åsikt om fästingar.
En annan som klarat sig undan de allvarliga följderna av ett fästingbett, är Helen Aminoff. Aminoff har också nyss tagit fästingvaccinet. Förutom att vaccinera sig, använder hon sig av en huskur på eventuella bett hon får.
– Men jag vet inte hur effektivt det är. Åtminstone om man tror på det själv så kan det vara bra, säger hon om teträdoljan hon använder.
Teträdolja nämns inte i de forskningssbaserade vårdguiderna för fästingbett.
Aminoff har många års erfarenhet av att ta bort fästingar från sina hundar. Just nu har hon en hund som klarar av fästinghalsband, men har tidigare haft en som inte tålde halsbanden, vilket krävde att man petade bort varje fästing för hand.
– Det var nog besvärligt när man skulle gå igenom pälsen och plocka bort dem. Men han blev inte sjuk någonsin, berättar hon.
Flera månader före diagnosen kom
Av Finlands fästingar bär 20-25 procent på borrelia. Det kan ta upp till 30 dygn för symtomen att framträda.
Tove Wide berättar att det är vanligt att människor kommer in till vårdscentralerna i Raseborg med ringformade utslag till följd av ett fästingbett. De får vanligtvis en antibiotikakur.
En som fått allvarliga följder av ett fästingbett är Hangöbon Erika Gröning. Ett av alla de bett hon fått ledde till en borreliosdiagnos.
– Jag var flera månader sjuk, det tog jättelänge förrän vi fick reda på vad det var. Jag hade hög feber och mycket muskelvärk, berättar Gröning.
Förutom febern och muskelvärken, var hon väldigt trött och hade svårt att röra på ena benet. Efter diagnosen åt hon antibiotika i tre månader.
Gröning är inte rädd för fästingar. Hon brukar leta efter dem på kroppen efter att hon varit i skogen. Om hon får fästingar tar hon helt enkelt bort dem. Hon har inte vaccinerat sig mot TBE och tror inte att hon ska göra det heller.
Inte räddare än för myggor
Helsingforsbon Pirkko Lilius är på besök hos sin dotter. Hon berättar att hon åkte till vårdcentralen i Lojo då hon fick ett fästingbett. Den satt på ett knepigt ställe i knävecket och var svår att själv ta bort. Två veckor efter besöket till Lojo blev bettet infekterat, vilket ledde till en antibiotikakur.
– Precis som med mygg, jag är inte rädd, kommenterar Lilius huruvida hon förhåller sig annorlunda till fästingar jämfört med andra insekter eller om hon behandlar dem som myggor - genom att vifta bort dem.
Till Lilius försiktighetsåtgärder hör att använda sig av stövlar då hon är ute i naturen och att kontrollera huden för fästingar.
– Men jag glömde igår kväll fast min dotter sa att “du ska göra det innan du går och lägger dig”.