Interrail har förenat unga i Europa i 50 år – på resan lär man sig lika mycket om sig själv som om de europeiska städerna
Panik på tågstationer, midsommar på vandrarhem, vänskap och övernattning i hönshus bland kacklande hönor. På interrail möter man folk från hela världen och sig själv.
Magnus Hertzberg var bara 14 år gammal när han åkte iväg med sin 15 åriga kompis på interrail den 13 juni 1972.
– Interrailbiljetten kostade 275 mark. Man fick ganska mycket valuta för pengarna, särskilt om man åkte mycket tåg, skrattar Magnus Hertzberg.
Det hade varit mycket diskussion med föräldrarna före resan på grund av Hertzbergs unga ålder, men han var envis och hade stålsatt sig för att få åka iväg.
Vi skickade nog iväg ett vykort ett par gånger i veckan, att det var det.
― Magnus Hertzberg
Tågrutten hade planerats i förväg, Europa kändes ändå som en trygg plats och på resan ingick också ett besök hos Hertzbergs faster i södra Tyskland. Men däremellan hann det hända både ett och annat.
– Vi skickade nog iväg ett vykort ett par gånger i veckan, att det var det. En vecka efter starten besökte vi min faster med familj i södra Tyskland. På hemvägen tog vi också en sväng via henne. Och så damp de väl ner de där vykorten med några dagars mellanrum, eller så inte, skrockar Hertzberg.
Första chocken en dyr bakelse
Den första stora chocken på resan var en dyr bakelse på tåget mellan Stockholm och Berlin. Om allt annat skulle ha varit lika dyrt som bakelsen på tåget skulle resekassan ha sinat på en vecka. Som tur var bakelserna billigare i Östeuropa.
Hertzberg firade sin 15 årsdag den 15 juni 1972 i Östberlin och det var både spännande och förmånligt.
– Det var särskilt intressant för ingen västtysk fick ju besöka Östberlin, men vi kunde göra det när vi visade våra finska pass. Det var ruskigt spännande att åka upp i tornet på Alexanderplatz och titta på Stasis huvudkontor.
Vi steg just ut från Hofbräuhaus där vi hade druckit varsitt stora stop och en journalist från kanske Bayerischer rundfunk kom och ville höra våra synpunkter på de olympiska spelen.
― Magnus Hertzberg
Magnus Hertzberg berättar att man fortfarande 1972 kunde se spår av andra världskriget. Byggnader hade spår av bombningar och det kunde se slitet ut på flera håll.
En minnesvärd upplevelse var att en tysk journalist kom och intervjuade Hertzberg inför de olympiska sommarspelen i München.
– Vi steg just ut från Hofbräuhaus där vi hade druckit varsitt stora stop och en journalist från kanske Bayerischer rundfunk kom och ville höra våra synpunkter på de olympiska spelen. Vi gav våra synpunkter på bristfällig skoltyska, men på grund av att vi var i fyllan så tyckte vi själva att det gick bra och vi var väldigt uppspelta.
Europa kändes tryggt, Hertzberg var inte oroad och livet log för de två unga kamraterna på interrail, men senare den sommaren skedde massakern vid OS i München där den palestinska terrororganisationen Svarta september mördade elva idrottsmän från Israel.
I Budapest övernattade vi i en park full av grodor som kvackade hela natten.
― Magnus Hertzberg
Oftast övernattade gossarna på vandrarhem. Med sig hade de en guidebok där man hittade alla vandrarhem på vägen.
– Men i Schweiz sov vi nog en gång i en lada med kacklande höns. Om vi inte hittade en plats att övernatta på, hoppade vi på ett tåg och hamnade på något lustigt ställe följande morgon. I Budapest övernattade vi i en park full av grodor som kvackade hela natten, berättar Magnus Hertzberg och skrattar hjärtligt.
Välplanerad interrail med Saga Mannila år 2013
Saga Mannila åkte sommaren 2013 som 19 åring på interrail med sin kompis och åkte tåg genom Sverige raka vägen till Berlin. Under en månad hann de uppleva Frankrike, Italien, Slovenien och Nederländerna.
– Vi stannade ganska länge på olika platser och det var roligt att hinna se mer. Vi planerade en hel del i förväg och gjorde ett dokument för allt vi ville uppleva.
En av höjdpunkterna var nog att åka tåg längs med den franska och italienska Rivieran.
– Det var otroligt vackert och efteråt har jag återvänt till Italien flera gånger. Vi var i Florens fyra dagar och åkte sedan vidare till Venedig.
Tåg är nog det mest behagliga sättet att resa på. Jag gillar inte alls att flyga.
― Saga Mannila
Saga Mannila förklarar att själva resandet faktiskt också var roligt.
– Tåg är nog det mest behagliga sättet att resa på. Jag gillar inte alls att flyga, men väljer ändå flyg på grund av tidsbrist ibland.
Saga Mannila anser att tågförbindelserna gärna kunde bli ännu bättre för att uppmuntra folk att välja tåg hellre än flyg. I tåget får man tiden att gå när man tittar ut genom tågfönstret och läser böcker eller umgås med andra resenärer.
En annan höjdpunkt under Saga Mannilas interrail var att ordna midsommarfest på vandrarhem i Budapest för alla förvånade vandrare som råkade vara på plats där då.
– Vi ville dela med oss av vårt nordiska midsommarfirande och hade blomsterkransar i håret och det var väldigt roligt att välkomna de andra till fest.
Saga Mannilas interrail var välplanerad och innehöll inga fadäser, men hon hade blivit varnad över allt som kan hända.
Mina föräldrar var inte jätte glada när jag meddelade att också jag vill på interrail, men de hade ju också själva åkt i sin ungdom så de kunde inte hindra mig.
― Saga Mannila
– Mina vänner blev haffade på tåget av serbiska poliser, som påstod att de inte hade tillräckliga dokument och de måste till slut betala massor till poliserna.
Saga Mannilas syster hade några år tidigare tappat både pass och pengar på en fest i Prag.
– Mina föräldrar var inte jätte glada när jag meddelade att också jag vill på interrail, men de hade ju också själva åkt i sin ungdom så de kunde inte hindra mig, skrattar Saga Mannila.
Välorganiserad tjejkvartett på interrail
Den nybakade studenten Hanna Geberg svarar i telefon i en buss mellan Kimito och Åbo. Hon har nyligen återvänt från en interrail med tre väninnor som prickade av Köpenhamn, Amsterdam, Paris, Bryssel, Prag, Ljubljana, Split och München i god ordning.
Det var så många andra som var på resande fot, precis som vi. Folk från hela världen var i rörelse och öppna för att möta andra och lära känna varandra.
― Hannah Geberg
– Det bästa var att upptäcka Europa och se ställen som man kanske annars inte skulle ha åkt till.
Hanna Geberg njöt av att träffa så många olika människor från olika länder och med varierande bakgrund.
– Det var så många andra som var på resande fot, precis som vi. Folk från hela världen var i rörelse och öppna för att möta andra och lära känna varandra. Man kände sig som välkommen, förklarar Hanna Geberg.
Hur fungerade det att åka runt i en grupp med fyra väninnor och fyra olika viljor?
– Det gick förvånansvärt bra för att vi är så lika. Vi är alla perfektionister. Men klart att det fanns stunder då vi gick varandra på nerverna.
På resa lär man känna sina vänner ännu bättre än annars, men också sig själv.
― Hannah Geberg
Men det blev aldrig värre konflikter och gruppen var överens om det mesta.
– På resa lär man känna sina vänner ännu bättre än annars, men också sig själv, förklarar Hannah Geberg, som märkte att hennes stresstålighet var bättre än hon trodde.
Boka boende i förväg. Det underlättar väldigt mycket när du kommer till en ny stad och inte vet var du är. Då är det skönt att veta att här ska jag bo.
― Hannah Geberg
– Jag förstod att jag klarar av en stressig situation om jag verkligen måste. När jag till exempel står på Europas största tågstation och ska hitta rätt tåg, så hittar jag nog när jag måste.
Hannah Geberg och hennes vänner hade bokat alla boenden i förväg och det är något som hon rekommenderar för alla andra resenärer.
– Det är mitt råd för alla: Boka boende i förväg. Det underlättar väldigt mycket när du kommer till en ny stad och inte vet var du är. Då är det skönt att veta att här ska jag bo, säger Hannah Geberg.
Kadi Lindman reser själv och tar dagen som den kommer
Kadi Lindman svarar i telefon i ett bullrigt vandrarhems kök i Prag där hon landat kvällen före. Före det hade hon varit i Berlin där folk hade rekommenderat Prag.
Jag fick höra så mycket gott om Prag, så jag kom hit.
― Kadi Lindman
– Jag fick höra så mycket gott om Prag, så jag kom hit. Men skulle jag resa tillsammans med någon skulle jag säkert planera mera. Som soloresenär har man ju bara sig själv att argumentera med.
Hur mycket argumenterar du med dig själv?
– Inte så mycket faktiskt. Jag försöker vara easy going, vilket jag inte är normalt. Jag säger åt mig själv att nu tar du bara dagen som den kommer.
Ditt sätt att resa kräver ganska mycket mod. Är du en modig person annars?
– Jag var väldigt nervös när jag for iväg. Det kändes nästan som att jag ångrade. Men sedan får man mycket mod av folk som man träffar på vandrarhemmen. Många andra som man möter är i en liknande situation.
Slutet av den här veckan är oklar. Det lutar mot Italien.
― Kadi Lindman
Kadi Lindman berättar att i vissa stunder känns den nuvarande resan som den bästa i hennes liv, medan hon andra stunder är rädd, nervös och orolig över hur hon ska klara sig.
Det enda som Kadi Lindman har planerat är att hon ska vara i Interlaken i Schweiz på måndag om en vecka.
– Slutet av den här veckan är oklar. Det lutar mot Italien.
En ny erfarenhet jämfört med Kadi Lindmans andra resor är att hon nu vågar sova i blandad sovsal på vandrarhem.
– Det har gått hur bra som helst. Jag har vandrat runt ensam i Berlin och mött jätte härliga människor. Alla är utåtriktade och vill vara sociala och träffa nya människor.
Om någon skulle ha frågat mig för fem år sedan om jag gjort den här resan själv, skulle jag ha sagt aldrig i livet!
― Kadi Lindman
Enligt Kadi Lindman är det nästan svårt att känna sig ensam fast hon reser själv.
– Det är underbart. Jag tror många skulle tycka om att resa så här mer än de tror. Om någon skulle ha frågat mig för fem år sedan om jag gjort den här resan själv, skulle jag ha sagt aldrig i livet!
Jag börjar märka att mitt sociala batteri börjar ta slut, fast jag spenderar flera timmar per dag utan att tala med någon.
― Kadi Lindman
Men nu har Kadi Lindman märkt hur skönt det är att bara göra exakt vad man vill.
Vad har du för förväntningar på din resa?
– Att orka till slut!
Kadi Lindman förklarar att det nog tar på krafterna att göra en sådan här resa eftersom hon är introvert och samlar sin energi när hon är själv.
– Jag börjar märka att mitt sociala batteri börjar ta slut, fast jag spenderar flera timmar per dag utan att tala med någon.
Kadi Lindmans målsättning är att under sin resa både se stora städer, mindre orter och natur.
– Jag vet att jag efter resan kommer att vara väldigt nöjd när jag ser tillbaka på den resa jag gjort.
Här kan du hör alla intervjuerna:
