Kvarken mår förhållandevis bra bedömer expert: ”Vi har haft det väl förspänt här”

Strängare miljöskyddslagstiftning har förbättrat Kvarkens tillstånd, men fortfarande behövs insatser för att främja havsmiljön. Det säger specialplanerare Vincent Westberg på NTM-centralen.

Planerna på ett naturskyddsområde i Kvarken har fått mångas känslor att svalla. Men hur mår Kvarken i dag egentligen?

Enligt Vincent Westberg, specialplanerare på NTM-centralen i Södra Österbotten, är det en svår och komplicerad fråga. Svaret beror på vilken del av Kvarken man tittar på.

– Tittar man på havsmiljön och jämför med andra havsområden i Finland så har vi förskonats från större övergödningar under en längre tid. Vi har haft det ganska väl förspänt här.

I södra Finland har algblomningar länge varit ett problem. På senare år har problemet kommit också hit.

– Det har ställt till med lite huvudbry för oss som arbetar med de här frågorna: Vad handlar det om egentligen?

”Gamla synder” väller upp

Westberg säger att näringsämneshalterna från land har minskat under en lång tid.

– De åtgärder vi har vidtagit på land har också synts i vattnet. Ändå har vi ökande mängder av algblomningar.

Enligt Westberg är det svårt att peka ut en exakt orsak till det här. Klart är i alla fall att fosforhalterna i bottenvattnen har ökat i Bottenhavet. De väller sedan upp mot Kvarken med havsströmmarna.

– Av allt att döma handlar det om gamla synder som har legat sedimenterade i de djupare vattnen i Bottenhavet.

Med strängare miljöskyddslagstiftning fick man bukt med det här ganska effektivt, så utsläppen från de här punktkällorna är ganska marginella i dag.

De ”gamla synder” Westberg talar om härrör sig till bland annat industrin och avloppsvattenreningen under tider när miljöskyddslagstiftningen inte var lika sträng som i dag.

– Med strängare miljöskyddslagstiftning fick man bukt med det här ganska effektivt, så utsläppen från de här punktkällorna är ganska marginella i dag.

Mindre gifter i fisk

På senare år har belastningen på havsmiljön minskat trots att produktionen har ökat.

– Vill man lyfta fram något positivt är det här en sådan sak, säger Westberg.

Tidigare innehöll Östersjöfisk mycket av de hälsofarliga ämnena PCB och dioxiner. Fortfarande finns rekommendationer om att man inte bör äta för mycket fisk som har fångats i Östersjön.

– I dag gör kanske folk inte det av naturliga skäl, för att de inte är intresserade, säger Westberg.

Enligt Westberg kommer de här rekommendationerna småningom att slopas, vilket öppnar för export av till exempel strömming.

– Det här tycker jag är en framgångssaga och ett tecken på att miljöskyddslagstiftning är viktig.

Vattnet blir varmare

Westberg berättar att undersökningen av undervattensmiljön är ett pågående projekt. Insatserna görs stötvis beroende på vilka resurser som finns.

Nyligen avslutades projektet Econnect, där forskare från Meteorologiska institutet i Finland och SMHI i Sverige har tagit fram scenarier för utvecklingen i bland annat Kvarken under de kommande hundra åren.

– Föga överraskande stiger vattentemperaturerna i framtiden. Samtidigt minskar sannolikt salthalten på grund av ökad avrinning, berättar Westberg.

Stora förändringar kan vara svåra att upptäcka, men det är viktigt att ta dem i beaktande.

Det här kan innebära att till exempel blåmusslan helt försvinner från Kvarken, vilket i sin tur får följder för sjöfåglar som ejdern, som äter musslor.

– Stora förändringar kan vara svåra att upptäcka, men det är viktigt att ta dem i beaktande, säger Westberg.

Inte bara individens ansvar

Westberg konstaterar att människan påverkar havsmiljön på många olika sätt. Han anser ändå att man inte ska bli nedslagen, utan titta på de positiva exempel som finns.

– Jag tycker att var och en borde fundera på vad man kan göra för att förbättra tillståndet i våra vatten.

Det största ansvaret ska ändå inte ligga på enskilda privatpersoner, enligt Westberg.

– Det är beslutsfattarna och styrdokumenten som egentligen är det viktigaste i den här frågan.

Westberg säger att det skulle vara viktigt att man ser till att förverkliga de vattenvårdsplaner, förvaltningsplaner och landskapsplaner som finns.

– Oftast är de väldigt vettiga och har goda avsikter.