Många skriftskoldeltagare vet inte om de är troende eller ej: "Men tanken på att någon vakar över mig känns trygg"

Andakter, bordsböner och psalmer - med sommaren kommer också skriftskolläger. Men hur troende måste man egentligen vara för att delta? Kyrkoherde Daniel Björk tycker att dagens unga är öppna för olika möjligheter.

Att det är skriftskolesäsong på Lekholmen i Helsingfors, det går det inte att ta miste på. Trots den något grådaskiga dagen samlas några lägerdeltagare på en liten sandplan för att sparka boll, och kikar man in i en liten stuga med stora fönster ser man kyrkoherden Daniel Björk hålla lektion åt en lyhörd grupp lägerdeltagare.

Amanda Ertiö och Dennis Albrecht är lägerdeltagare på ett av konfirmationslägren. De berättar att de båda valde att gå i skriftskola främst på grund av att hela familjen gjort det tidigare.

– Oavsett tycker jag att det är bra att lära sig mer om kristendomen, säger Albrecht.

Varken Ertiö eller Albrecht anser sig vara väldigt troende, men båda håller med om att tanken på att det finns någon som vakar över en och stöder en i livet känns trygg.

– Då vi har förbön på andakterna känns det som att stressen släpper och en tyngd lyfts från mina axlar, berättar Ertiö.

Daniel Björk, kyrkoherde vid Petrus församling, berättar att det är vanligt att ungdomar tvekar om de ska gå i skriftskola eller inte. Oftast tycks det vara kompisarnas rekommendationer som vinner.

Björk ser ändå positivt på ungas inställning till konfirmandundervisningen.

– Dagens ungdomar är väldigt öppna och nyfikna. De är fria att prova på församlingsverksamhet utan att behöva bestämma sig för om de är troende eller inte, säger Björk.

Han inflikar att då han själv gick i skriftskola i Österbotten på 90-talet fanns det en tydlig uppdelning mellan församlingsungdomar och icke-troende ungdomar, vilket det inte verkar finnas idag.

Dagens unga respektfulla

Björk upplever att frågeställningar och allmänna livsfunderingar hos tonåringarna inte har förändrats.

– Årets lägerdeltagare funderar mycket på vem de är, hur de passar in i gruppen, men också på större frågor som vad tanken är bakom allt eller vad som är sant. Med andra ord frågor som ungdomar alltid har ställt.

En sak som Björk däremot upplever att har förändrats är ungdomars uppmärksamhet och välvilja gentemot varandra.

Han jämför igen hur det var att vara ung på 90-talet, då man inte "fick" sticka ut ur mängden, ställa ärliga frågor eller dela sina tankar. Idag får Björk ingen känsla av att någon kommer att fnittra till eller fnysa om en lägerdeltagare delar med sig av sina åsikter.

– De är väldigt bra på att veta hur man ska behandla varandra, säger han och tillägger att ungdomarna på så sätt är mycket mogna för sin ålder.

– Att dagens ungdomar skulle vara oartiga, okänsliga eller respektlösa stämmer inte alls. Tvärtom, de är mycket respektfulla.

Osäkerhet i grupp efter pandemin

Den främsta skillnaden Björk har sett på lägren sedan pandemin är att många är ovana i hur de ska bete sig i en grupp.

– Frågor om ifall man är tillräckligt bra, ser rätt ut eller gör rätt är ännu mer markanta, jämfört med innan coronapandemin.

Trots det är Björk inte orolig för hur det påverkar på lång sikt. Han ser redan en positiv utveckling i gruppbeteendet jämfört med lägren som ordnades i fjol.

Amanda Ertiö och Dennis Albrecht har i alla fall varit nöjda med lägret och de nya vännerna de fått där.

– Sammanhållningen blir starkare varje dag, säger Ertiö.