Hoppa till huvudinnehåll

Klimat

Bönder och forskare samarbetar för att förbättra åkermarken – det kan avgöra jordbrukets framtid

Robin Nygård
Bildtext Robin Nygård hoppas att fånggrödor ska ge nytt liv åt marken.
Bild: Anna Dönsberg / Yle

Hur ska jordbrukets utsläpp minskas? Med nya odlingsmetoder kunde bönderna få betalt för att deras åkrar binder kol.

Den som promenerar genom Lappträsk märker kanhända inte genast att de småhus som ligger längs byns huvudväg, mittemot Lappträsket, egentligen är jordbrukshemman. Framför ett av dem står en skylt där det står Carbon Action. Där bor Robin Nygård. Han liksom, hans far och farfar, brukar åkrar som ligger spridda runt om i trakten, såsom brukligt är i Lappträsk.

Robin Nygård blev tillfrågad om han ville komma med i forskningsprojektet Carbon Action som en av hundra odlare och nappade på erbjudandet.

– Det har betytt att vi har fått tänka på odlandet på ett nytt sätt, utanför boxen så att säga. Vi experimenterar med fånggrödor för att se vilka som fungerar bra och vilka som fungerar mindre bra. Vi har provat på flera olika saker, vissa lyckas bättre och andra sämre.

Håll marken grön

Med hjälp av lågväxande fånggrödor hålls marken täckt av växtlighet även efter skörd. Det gör marken lucker och ökar kolbindningen i marken. Så länge kolet hålls kvar i marken är det bara kol, men om det kommer upp i luften blir det koldioxid.

Det är bland annat därför jordbrukssektorn står för 14 procent av Finlands klimatpåverkande utsläpp. Utsläppen från jordbruket uppkommer dessutom vid gödselhantering, produktionsdjurens matsmältning och kalkbehandling.

Robin Nygårds hemman i Lappträsk
Bildtext Bakom den här villan hittar vi gården Nygård som deltar i projektet Carbon Action.
Bild: Anna Dönsberg / Yle

Har du stor nytta av forskarna som finns med i Carbon Action?

– Jo delvis, fast största nyttan har vi av andra odlare som vi kan utbyta erfarenheter med och vissa forskare som kan ge tillräckligt jordnära information. Men andra flyger lite upp i molnen och det kan vara svårt att följa med. De är ute efter absoluta värden och det har jordbruket inte riktigt, för med fånggrödor kommer förändringen mycket långsamt, säger Nygård.

Carbon Action projektet ska pågå i fem år och man är inne på det tredje året nu. Hur det kommer att förändra Nygårds marker återstår att se.

Målet är att skapa mera liv i marken

Att jobba för att ge mera liv åt markskiktet kallas regenerativt jordbruk. Då gäller det att försöka förlänga växtperioden så att marken är täckt av växter så länge som möjligt och perioden med bar mark blir så kort som möjligt.

För det är bara när solen lyser och växternas fotosyntes fungerar som åkern är kolsänka, om marken är bar blir den en kolkälla när mikroberna bryter ned organiskt material som avger koldioxid. Ju djupare kolet finns och ju mindre ytan rörs desto längre sparas kolet i marken.

– Alla sa att det inte går att odla fånggrödor, att de kommer igenom upp i skörden och att gräset växer igenom. Men på 8–9 år som vi odlat har det bara hänt en enda gång och då var det bara eget användarfel. Jag märker ingen större skillnad i skörderesultatet, säger Nygård.

Lermarkerna behöver hjälp

– Vi är i lerbältet nu. Här finns bara lera som mark. Någon kanske kallar de mera mullrika skiftena för mulljordar, men de som bor i mullområden skrattar och säger att kallar ni det där för mull – det är styv lera. Så det att vi får ner växtmassa i jorden betyder att vi får upp mullhalten på åkrarna.

klöver som fånggröda bland bondbönor
Bildtext Här är fånggrödan klöver som såtts in med bondböna.
Bild: Anna Dönsberg / Yle

När marken mår bra klarar den också bättre av olika väderförhållanden. De sista djuren på gården i Lappträsk försvann på 1980-talet och korna 1962. Sextio år utan grönt i åkrarna syns genom att mullhalten har minskat och lerans egenskaper har försämrats och den har blivit sämre odlingsmark.

– Det är med fånggrödor vi försöker arbeta upp den, för med ökad mullhalt får vi mera kolbindning, och med mera liv i marken får vi bättre skördar också. Det är kanske den egentliga orsaken till vi är så många som är intresserade av det här, säger Nygård.

Att odla bondböna kräver goda nerver

Vi åker för att ta en titt på en av Robin Nygårds åkrar. Där växer bondböna. På ena sidan av åkern växer klöver mellan bönplantorna och på den andra bara bondböna. Hela åkern har gödslats lika mycket. Senare kommer man att mäta hur stor skillnaden är i kolbindning.

Nygård beskriver bondbönan som en besvärlig gröda som växer eller slutar växa oberoende av omständigheterna. Men den är bra i växtföljden för den binder kväve och har en lång och stor rot som luckrar upp marken. På det sättet är den en bra för frukt så att följande skörd med annan gröda kan bli bättre.

Robin Nygård ingår alltså i ett stort internationellt forskningsprojekt, Carbon Action plattformen, som för samman jordbrukare, forskare och företagare. Jordbrukarna som ingår testar olika jordbruksmetoder som sedan analyseras för att se vilka som fungerar.

Bättre jordmån ger bättre miljö

Carbon Action ingår i Baltic Sea Action Group som är en oberoende stiftelse som jobbar för att rena Östersjön, ett av världens mest förorenade hav. Då ingår också arbete för att minska avrinningen av näringsämnen från åkrarna. Tillsammans med BSAG bildade Meteorologiska institutet plattformen Carbon Action för fem år sedan.

Det har visat sig svårt att minska jordbrukets utsläpp av växthusgaser. Men för att kunna veta när marken är en kolsänka eller när den är en kolkälla måste utsläppen gå att mäta.

För ett år sen besökte Svenska Yle Qvidja gård i Pargas tillsammans med Meteorologiska institutet för att se hur deras mätningar av åkrarnas koldioxidutsläpp fungerar. Nu har ett år gått och vi frågar hur forskningen fortskrider.

– Allt går som planerat. Vi har blivit bättre på att identifiera vad som driver kolbindning; temperatur, solinstrålning och regnmängder, och vi använder också datorsimulering för att få en uppfattning om vad som inverkar på enskilda åkrars ekosystem, berättar Jari Liski, forskningsprofessor och vetenskaplig direktör vid Meteorologiska institutet som leder projekten.

Hur mycket kan åkrarna i bästa fall binda koldioxid?

– Det varierar, men förändringarna kan vara snabba och ge snabba resultat. I Qvidja som vi följt sedan maj 2018 har åkern under den här tiden bundit 300 gram mera kol per kvadratmeter – vilket är ett mycket bra resultat, berättar Liski.

Jari Liski
Bildtext Jari Liski med en virvelkovariansmätare som mäter om åkern avger eller upptar koldioxid.
Bild: yle/Anna Dönsberg

Åsa Stam är forskningskoordinator vid Meteorologiska institutet för de forskningsprojekt som ska mäta koldioxidutsläppen från åkrarna. Hon berättar att den information som samlas in ska i framtiden kunna utnyttjas på alla Finlands åkrar genom modellering. Själv är hon uppvuxen på en bondgård i Strömfors i Östra Nyland.

Stort forskningsprojekt som kan komma att förändra jordbruket

Meteorologiska institutet samarbetar med bland annat Helsingfors Universitet, Naturresursinstitutet, Finlands miljöcentral, Tavastlands yrkeshögskola och Zürichs universitet i flera omfattande projekt där Meteorologiska institutets främsta uppgift är att göra upp modeller för kolinlagring.

Ett sätt att beskriva den forskning som görs är att se den som ett slags väderutsikter för åkermarkernas koldioxidutsläpp med hjälp av data från satelliter, markprover och virvelkovariansmätare som kontinuerligt mäter om marken släpper ut växthusgaser eller om den lagrar dem.

Kolbindningen kan förutspås

Tanken är att kolbindningen ska kunna förutspås på samma sätt som kommande väder. Istället för väder mäts åkerns ekosystem och hur sol, vind, regn och värme inverkar på koldioxidutsläppen. Matematiskt sett är metoderna ganska liknande.

Vad kan bonden ha för nytta av den?

– Kanske inte direkt nytta, men vår tanke är att man med hjälp av det här kan göra prognoser om klimatförändringen, alltså vad som händer om tio eller femtio år. Den här informationen kan sedan i framtiden användas för att hjälpa beslutsfattande organisationer att fatta beslut, säger Stam.

Beslut kring torvåkrarna behöver faktaunderlag

Prognoser av det här slaget kan ge beslutsunderlag när det gäller Finlands torvmarker som ju är stora utsläppskällor.

– Om man tänker på forskningsframsteg så är torvåkrarna en stor fråga i Finland. Vi har under det här året börjat räkna deras utsläpp och resultaten var exaktare än jag tänkte att de skulle vara. Vi kunde nästan från början räkna ut korrekta resultat. Torvåkrarna är just så stora utsläppskällor som det framkommit i diskussionerna, konstaterar Liski.

Vad borde vi göra med dem utifrån de här resultaten?

– Vår uppgift har varit att förstå vad som inverkar på vad. Men att röja nya torvåkrar är inte bra ut klimatsynvinkel. Men det här är ur en naturvetenskaplig synvinkel, när man talar om odling på torvmark så tillkommer en socialt hållbar dimension. De är lokalt mycket viktiga, konstaterar Liski.

Kan de på något vis odlas på ett hållbart vis med tanke på växthusgaser?

– Jag hoppas det. Våtmarksodling har en stor betydelse om man vill minska på utsläppen. Med nuvarande forskningsresultat vet vi ännu inte med vilka metoder och till vilka resultat vi kunde komma. Men jag tycker nog att vi borde, förutom att se till hur stora områden som odlas, också se hur mycket vi kan förbättra de nuvarande dåliga klimateffekter som torvodlingen har med nya odlingsmetoder. Därför hör torvåkrarna till forskningen.

Åsa Stam
Bildtext Forskningskoordinator Åsa Stam hoppas bönderna får kompensation för kolbindning i framtiden.
Bild: Anna Dönsberg / Yle

Åsa Stam anser att jordbrukarna har en stor potential att minska Finlands utsläpp och de borde kompenseras för det. På den här kartan kan du se varifrån forskningsdatan kommer.

– Om man som jordbrukare är intresserad av att följa med hur mycket kol ens åker binder och om det finns någonting man kunde göra för att den skulle binda mera så är den här field observatoryn ett sätt att till exempel följa med när det kunde löna sig att slå vallen. I framtiden kan den användas i större skala för att bonden ska få kompensation för kolinlagringen och sina kolkrediter, säger Stam.

Mer om ämnet på Yle Arenan