"Vissa människor får problem då det börjar regna" – ett år efter översvämningarna kring den tyska floden Ahr kämpar man med att finna sig till rätta efter katastrofen
I mitten av juli har det gått ett år sedan de förödande översvämningarna i delar av västra Tyskland. I det hårdast drabbade området vid floden Ahr är situationen fortfarande långt från normal. Återuppbyggnaden är i gång, men den kommer att ta länge.
Den som har sett nyhetsbilderna från fjolårets förödande översvämningar kommer kanske bäst ihåg det vita transformatortornet som ståndaktigt trotsade de bruna vattenmassorna i floden Ahr.
I dag när jag står på bron över Ahr och blickar ut mot samma torn kunde scenerna inte vara mer annorlunda.
En gassande kvällssol strålar på det långsamt flytande vattnet. Tornet står flera meter upp på torr mark och på betryggande avstånd från floden.
Jag befinner mig här på den lilla orten Schuld, som genom översvämningarna och bilderna just härifrån plötsligt kom att hamna på världskartan.
– När man i dag säger att man kommer från Schuld börjar alla genast att tala om översvämningarna och hur hårt vi drabbades. Ofta frågar folk också hur de bäst kan stödja de drabbade, säger Katharina Kläsgen.
Hon har bott hela sitt liv i Schuld och att hon från första stund kunde delta i hjälpinsatsen hängde enbart på slumpen. Hennes familjs gård stod helt enkelt några meter på rätt sida om vattenmassorna.
– Det var nog ingen som hade räknat med en sådan här katastrof. Under dagen den 14 juli såg vi förstås att vattnet höll på att stiga, men situationen verkade inte mer hotfull än under tidigare högvatten. Men sen plötsligt stod hela centrum av byn under vatten, säger Kläsgen.
Översvämningarna vid floden Ahr den 14 till 15 juli 2021
Arkitekter bjuder ut sin hjälp
När man rör sig några dagar här vid floden Ahr ett år efter översvämningskatastrofen är det inte speciellt svårt att föreställa sig vad det är som har hänt.
Även om det mesta börjar vara uppstädat och broar och vägar åtminstone provisoriskt börjar vara reparerade, så är spåren av den enorma förödelsen fortfarande mycket synliga.
På vissa av orterna vid floden står nästan enbart av vattnet helt urblåsta hus och det kommer ännu att dröja länge innan det är möjligt för människorna att flytta in.
För en del av de drabbade börjar själva återuppbyggnaden egentligen först nu.
– Många har helt enkelt först varit tvungna att komma över den första chocken. Men nu kan man se att det börjar hända saker med husen här omkring oss, även om det förstås kommer att ta sin tid innan hela floddalen är återställd.
Det säger arkitekten Herbert Hofer som jag träffar på den lilla orten Ahrbrück. Hofer hör till en grupp arkitekter som gratis bjuder ut råd till de drabbade.
– Det handlar ofta om oljeskador och om husen är tillräckligt torra för att börja bygga. Sen ser vi förstås på om det finns sprickor i väggar och tak och om husen överhuvudtaget är säkra att igen ta i bruk, säger Hofer.
Och att just oljeskadorna är ett centralt tema märker man genast då man rör sig i Ahrbrück. En tung lukt av olja hänger över gatorna och lukten kommer från all den olja som har läckt ut från de förstörda tankarna i husen.
Vill ingjuta mod
Fortfarande konstateras vissa hus vara så skadade att de måste rivas. Det samma gäller för de hus som nu står i de nya zoner som bedöms för riskabla att bo i.
I utkanten av Ahrbrück finns en plats dit lastbilar och traktorer i en strid ström fortfarande levererar byggnadsbråte som mals ner.
Där jag nu står ser man också flera så kallade minihus där människor som har tvingats lämna sina hem nu tillfälligt bor.
Arkitekten Hofer, som har sin byrå och sitt egentliga jobb i staden Trier, tillbringar fyra till fem dagar i månaden i katastrofområdet. För honom handlar hjälpen inte enbart om praktiska frågor kring husbygge.
– Det handlar också om att visa empati och ge människorna av sin tid. Viktigt är också att ingjuta mod hos människorna och ge dem ett framtidsperspektiv.
– Många har ju fått hela sitt liv slaget i spillror, säger Hofer.
Alla behövande söker inte hjälp
Man räknar med att omkring 70 procent av alla hus närmast floden har skador av något slag.
Närmare 500 hus förstördes helt i översvämningarna som här i Ahrdalen drabbade flera tiotusentals människor. Behovet av hjälp är alltså fortfarande mycket stort.
– Folk behöver i dag hjälp med att hitta hantverkare och med att fylla i formulären för att komma åt statliga pengar för att överhuvudtaget kunna bygga upp igen, säger Missy Motown från medborgarorganisationen Helfer-Stab, som fortsätter att koordinera hjälpen till människorna vid floden.
Från hjälparnas sida erbjuder man också uppsökande hjälp då man har märkt att vissa tycks bli lidande.
– En del skäms över att söka hjälp. En del tycker kanske också att de inte har drabbats lika hårt som andra och tackar därför nej. Och vissa ser förstås att katastrofen var hemsk men anser sig ha tillräckligt med pengar för att landa mjukt, säger Missy Motown.
Helheten viktig i återuppbyggnaden
Också från arkitekternas sida har man börjat söka upp människor som eventuellt kan behöva hjälp med sina hus.
– Vi ser var det finns hus där det inte verkar hända något. Vi tar kontakt och frågar om det behövs hjälp, säger Herbert Hofer. Bakom hjälpinitiativet står delstatens arkitektkammare.
– Vi vill ställa vår kunskap och vårt kunnande till förfogande, så att människorna kan återupprätta sina hus och sina livsmiljöer, säger Edda Kurz, vicepresident för arkitektkammaren i Rheinland Pfalz.
Vid arkitektkammaren vill man se till helheten i återuppbyggnaden av floddalen.
– Vi måste se på trafikplanering, hur vägar och gator dras. Hur man kan bygga en cykelväg genom hela floddalen och anlägga grönområden längs floden. Broarna måste byggas på ett sätt som återskapar kulturlandskapet så som det var, säger Kurz.
Samtidigt vill man ändå från arkitekternas sida också betona att det nu måste byggas på ett sätt som förhindrar en lika stor eller en ännu större katastrof i framtiden.
– Man måste helt enkelt ge vattnet i floden tillräckligt med plats. Viktigt är här att man inte enbart ser på hur orterna byggs utan att man utgår från landskapet i hela floddalen.
– Till lärdomarna hör utan tvekan att se på var man bygger upp på nytt. Man måste förstås undvika de ställen som är mest översvämningshotade, säger arkitekten Herbert Hofer.
Mycket att bygga upp också i Schuld
För Katharina Kläsgen i Schuld är just det översvämningssäkra byggandet en av de frågor hon får ge information om i samband med sitt jobb vid den lokala informationsbyrån kring översvämningskatastrofen.
Också här hjälper man människorna att komma till rätta med alla de formulär och blanketter som ska fyllas i för att man ska kunna få stöd och pengar.
Trots att just Schuld blev något av en symbol för hela katastrofen kom byn ändå på vissa sätt lindrigare undan än många andra orter längre nedströms.
I Schuld krävde översvämningarna inga människoliv och i motsats till många andra byar ligger en stor del av husen högre upp från floden och de klarade sig därför utan skador.
Trots det är skadorna omfattande också här. Ett år efter översvämningarna ser byns centrum fortfarande ut som en byggarbetsplats. En arbetspatrull röjer upp i ett av husen och ljudet och skramlet av grävskopor och traktorer går ingenstans att undvika.
– Det finns de som är mer optimistiskt lagda, men så finns det förstås också de som tycker att allt går för långsamt. Det är i första hand dem som vi försöker nå ut till, säger Kläsgen.
– Man måste ju också konstatera att saker och ting går framåt. En del av de drabbade här i Schuld har redan kunnat flytta in i sina hus eller så är de rätt långt hunna i renoveringen. Man måste också kunna se det positiva.
Fjolsommarens översvämningar som drabbade delar av västra Tyskland och grannländerna Belgien och Nederländerna krävde här kring floden Ahr över 130 människors liv.
De ekonomiska skadorna uppgick bara i Tyskland till över 30 miljarder euro.
Rädsla för att katastrofen upprepar sig
Katastrofen gav samtidigt också upphov till en enorm solidaritet och vilja att hjälpa de drabbade. Myndigheterna var tidvis tvungna att uppmana frivilliga hjälpare att hålla sig borta från katastrofområdet.
– Också i Schuld var man tvungen att stoppa de frivilliga från att komma. De blev i något skede så många att det hindrade det professionella röjningsarbetet. Problemet löstes efter att vi fick i gång skytteltrafiken med bussar och organiserat kunde få in i de frivilliga, säger Katharina Kläsgen.
– Vi är mycket tacksamma för all hjälp vi har fått och i samband med årsdagen kommer vi att ordna en fest för dem som har hjälpt oss.
Där de synliga spåren av katastrofen med åren försvinner har man i Schuld ändå nu en ständig oro att leva med.
Man har sett vad vattnet kan ställa till med och det finns ingen garanti för att inte något liknande kan hända på nytt.
– Skyfallen och översvämningarna här hänger ju ihop med klimatförändringen och det talas om att det som inträffade här hos oss kan komma att inträffa allt oftare. Så det är klart att det finns en viss rädsla för att det som hände ifjol ska upprepa sig.
– Vissa människor får problem då det börjar regna och vi hjälpare håller därför alltid våra dörrar öppna under de dagar då det utfärdas vädervarningar. På så sätt kan den som vill komma hit högre upp från floden och träffa andra människor och inte vara ensam med sina tankar och rädslor, säger Katharina Kläsgen.
' /%3E%3C/svg%3E)
