Krönika: Högra handen gör en sak, den vänstra något helt annat – stormen runt Anna Signeul blottar en förbundsledning med oklar kompasskurs

Fasaden revs, Anna Signeul pekades ut som en iskall kravställare och Bollförbundet ser ryggradslöst ut. En annan typ av EM-uppladdning, för att uttrycka sig milt.

Skuggan delade gräsmattan i två lika stora bitar, ett blått hav av tröjor fyllde synfältet. Det var verkligen genuint roligt att se avslappnade spelare skratta och le när de kände på planen innan allt ska börja.

Nu är Finland i Milton Keynes, i dag byts lekfulla och glada miner mot allvar då detta finska landslag spelar EM-premiär mot Spanien.

Vägen till skrällpoäng blir lång och mödosam, vägen hit har sannerligen haft ett pris också.

När landslaget öppnade dörren till EM-veckorna föll en hink med iskallt vatten över Anna Signeul.

Det har viskats om svenskt skräckvälde, pratats om hög kravnivå och i den frekventa takt som ledarpersonal bytts ut i damlandslaget har det blivit en illa dold hemlighet att stämningen i tränarstaben inte har varit speciellt bra.

Sen revs fasaden också i offentligheten.

Maiju Ruotsalainen – tidigare assisterande tränare i Signeuls landslag, i sommar Yle Urheilus expert här i Milton Keynes – berättade om sina upplevelser i landslagets tränarstab.

– För ett par år sedan blev jag mamma och min chef blev besviken över mitt beslut. Jag fick höra att jag inte längre kan bli tränaren jag kunde ha blivit utan barn.

Ingen kompasskurs

Ruotsalainen säger att problemet är betydligt större än hennes upplevelser. Hon är besviken på Bollförbundets hantering, och hennes beskrivning av händelserna ger en svindlande och sorglig bild.

I frontlinjen för stormen står Anna Signeul och hennes ifrågasatta ledarskap. Hon har fått fortsätta – mycket tack vare att resultat kom och hon tog Finland till EM. Hennes kontrakt går ut vid årsskiftet och en förlängning känns osannolik i ljuset av de senaste dagarna.

När allt kommer till kritan i Signeul-gate landar blickarna ändå främst på Bollförbundets ledning.

Är det så här jämställda värderingar ser ut på sista raden?

Är Bollförbundets hållning i offentliga sammanhang och sociala medier en glansbild?

Onekligen blir uppfattningen att Finlands fotbollsförbund är ett sällskap med ledare utan klar kompasskurs. Den högra handen gör en sak och den vänstra gör något helt annat.

Generalsekreteraren Marco Casagrande har ridit ut för att släcka bränder i flera intervjuer efter tisdagens tv-sändning. Han har snarare lyckats kasta in fler vedträn i brasan – senast i Yles utfrågning då han fick ur sig ett par kommentarer som känns klumpiga.

Allt prat om en organisation som jobbar för jämställdhet och jämlikhet känns innehållslöst. Var finns ryggraden i ett av landets största idrottsförbund?

Spelarna förtjänade inte det här

De senaste dagarna har sannerligen målat in förbundet i ett hörn. Dagen före EM-premiären hade Anna Signeul inget annat val än att möta finska medier då Uefa styr och ställer.

Helsingin Sanomats utsände reporter kastade upp den heta potatisen i luften, klockan stannade för en sekund, men Signeul sa lugnt "Casagrande svarade på frågor om det här tidigare och han svarar på dem framöver". Sedan vände hon fokus.

– Vi sitter här, det är EM och det här är en dröm för spelarna. Vi vill att det här ska bli speciella stunder för dem.

Fel frågor under fel vecka?

Verkligen inte – de enda oskyldiga offren blir spelarna som inte hade förtjänat de här krisrubrikerna dagarna före EM-starten. Ur blåvit synvinkel är det turneringens viktigaste timmar som väntar mot Spanien, på alla sätt en vägvisarmatch.

Ingen förväntar sig underverk, bara de mest optimistiska räknar med att landslagets turnering lever om en dryg vecka.

Elva finska spelare kommer att få jaga boll i nittio minuter mot en spansk jättefavorit. Finland behöver hjärta och ryggrad för att hållas stående. Det blir otacksamt och plågsamt, det kan bli smärtsamt att titta på – men det är åtminstone en stund för fotboll efter en iskall uppladdning.