Roger & Julia, en kärleksfull Shakespeare-fars i Pargas

Teaterboulage i Pargas är på sitt tjugofemte år som sommarteater och firar med en fartfylld fars baserad på William Shakespeares Romeo och Julia. Det här är närodlad amatörteater av bästa slag, anser vår recensent Pontus Kyander.

Alla vet att Johanssons och Karlssons har varit i luven med varandra hur länge som helst. Orsaken kan göra detsamma, kanske har någons kor betat på fel ställe en gång, kanske gick ett skämt för långt en annan. Som alla förstår betyder det trubbel när kärlek uppstår mellan Julia och Ro… inte Romeo, det var visst Roger han hette.

Om man till detta lägger en giftaslysten men plågsam besserwisser till friare vid namn Pasi, en lika giftaslysten (på dotterns vägnar) pappa, Rogers syster Margareta vars drastiska humor och sparkar mest hamnar under bältet (hon påstås ha livremmen runt pannan), en stadig och pålitlig amma, några släktingar till, en kyrkoherde med biskopsambitioner, en myndig borgmästare samt en bard med sin luta och några fler instrument parkerad som en skiltvakt vid scenens sida, då har ni på det stora hela alla karaktärer.

Jo, förresten, Kimitoöborna, de är med på ett hörn – ett enfaldigt och illaluktande släkte (de sysslar med grisuppfödning) vars språk är obegripligt. Av detta förstår man att rivaliteten mellan Kimito och Pargas är ännu äldre än tvisten mellan Johanssons och Karlssons.

En kärleksfull och rolig parafras

Det kommer förr eller senare en stund då en teaterkritiker måste gripa efter den stora kompaktvolymen med Shakespeares dramatik i bokhyllan. Teaterboulage i Pargas har helt tydligt baserat sitt folklustspel Roger & Julia på Shakespeares skådespel Romeo och Julia (1597).

Här finns gott om blinkningar till barden från Stratford-upon-Avon, som grundkonflikten mellan släkterna Johansson och Karlsson/Montague och Capulet, inledningens gräl mellan några bifigurer, Romeo/Rogers inledande sorg över obesvarad kärlek, balen där de älskande första gången möts, dueller och ond bråd död, den oönskade friaren Paris/Pasi, "balkongscenen", giftflaskor och skendöd, och så vidare.

Det är en kärleksfull och rolig parafras som framförs med enkla medel till stor verkan på bygdegården i Pargas.

Shakespeares orimmade blankvers är ersatt med något som närmast liknar alexandriner, det vill säga det lite längre rimmade versmåttet i samma tids franska dramatik. Det är ett roligt och fartfyllt manus, skrivet av regissören Samuel Karlsson.

Naturligtvis är versen något grövre tillyxad än Shakespeares, det här är ett folklustspel mer i släkt med fars och buskis än med den verserade renässanstragedin.

Kombinationen av amatörskådespelare och den rimmade och bundna versen ger föreställningen en starkt deklamerande prägel, men när det samtidigt görs med så gott humör som av Teaterboulage blir det ett konsekvent stilgrepp där skådespelarna kan rida långt på själva texten och understryka den med gestik och rörelser. Jag har inte tråkigt en sekund under föreställningen, och det verkar ingen annan i publiken heller ha. Vi har hejdlöst roligt från början till slut.

Lokalteater av bästa slag

Julia och Roger kämpar för sin kärlek, också efter att Roger förvisats till Kimitoön, ett öde som motsvarar att brinna i helvetet enligt Roger. Precis som i förlagan får Julia en dekokt av styckets prelat som ska göra henne skendöd för en tid, så att hon kan läggas i gravkapellet för att där förenas med Roger. Det blir naturligtvis ett missförstånd med Roger, men de får varandra till sist – eller möjligen drunknar de, man kan inte så noga veta.

Av skådespelarna drar huvudrollsinnehavarna Tobias Reuter och Desirée Kavander ett stort lass, och samspelet mellan dem fungerar mycket bra. Barden Andréas Rantala knyter ihop det hela med lakoniska kommentarer till musik.

Teaterboulages Roger&Julia är lokalteater av bästa och samtidigt typiskt slag, med handlingen förlagd till en vagt förindustriell tid och framförd med smittande glädje. Det märks att både skådespelare och publik längtat efter att åter kunna roas under en vänlig himmel i Pargas.

Sommarteatrar kulturella kraftcentra

Att i år få resa mellan fyra finlandssvenska sommarteatrar har varit otroligt givande. Från Lurens i öster, via Skärgårdsteaterns och Raseborgs sommarteaters uppsättningar till Pargas ute i Åbolands skärgård visar teatrarna hur de kan vara kulturella kraftcentra i lokalsamfunden.

Ingenting har i år gått på gammal rutin. Det är vilja, glädje och entusiasm som karakteriserar sommarteatrarna, på olika sätt beroende på växlande resurser och de olika människor som står bakom. Varje uppsättning har varit en givande upplevelse, var och en på ett distinkt eget sätt. Det är en bra teatersommar i år.