Ärtvecklarens larver ställer till det för odlare av matärter – det gäller att hindra dem från att ta sig in i ärtskidan
För tillfället förekommer skadeinsekten ärtvecklaren i rikliga mängder i såväl Karis som Ingå. Det meddelar Nylands svenska lantbrukssällskap, som följer med utvecklingen via feromonfällor på fältet.
Den fullvuxna ärtvecklaren är en cirka en centimeter lång fjäril med gråbruna vingar som ser ut som om de skulle ha vecklats ihop. Men det är larverna som ställer till det för odlare av baljväxter.
– Det är inte fjärilen man bekämpar, utan larverna. Det sker genom att lägga ut en feromonfälla, som är så hiskeligt lömsk. Man lägger dit en ring som luktar hona, så kommer de stackars hanarna dit och fastnar i limpapper.
Det berättar Jan Grönholm som är växtodlingsrådgivare på Nylands svenska lantbrukssällskap (NSL) och som för tillfället har stenkoll på hur många fjärilar som fastnar i feromonfällorna.
Gäller att fånga larven i flykten
Fällorna, som liknar små hus, är placerade ute i ett ärtfält. De avläses två gånger i veckan, måndag och torsdag. När det två gånger i rad fastnat över tio stycken fjärilar, är det dags att bekämpa ärtvecklaren. Odlaren måste dock vänta 8-12 dygn, beroende på vädrets temperatur, innan man besprutar åkern.
– Då har larverna kläckts och börjat krypa till baljorna. Så man sprutar i slutet av blomningen, då får man livet av dem. Annars kryper de in i baljan och så blir det till ärtmask, förklarar Jan Grönholm.
Det gäller alltså att fånga larverna under deras vandring till matbordet.
Väl inne i baljan kalasar de på ärterna och kan också spinna vitt ludd, samma som den som odlar ärter hemma i trädgårdslandet ibland kan stöta på då de öppnar ärtskidan. Ärtmasken är nämligen den samma.
– Man kan också hemma lägga ut feromonfällor, tipsar Jan Grönholm.
Hög tid för bekämpning
Nyligen registrerade sällskapet en riklig förekomst i avläsningen av sina fällor, så i slutet av förra veckan (vecka 27) torde ha varit idealiskt för bekämpning.
Störst skada ställer ärtvecklaren till för de som odlar matärter. Men vid full invasion kan de också ställa till skada på foderärter.
Jan Grönholm berättar att det är många nya odlare som följt med NSL:s statistik på nätet och hört av sig till honom.
– Odlarna har blivit fler, eftersom det finns en nationell rekommendation om ett större antal odlare av proteingrödor.
Ekologiska odlare kan påverka med andra medel
Micaela Ström, ekorådgivare på NSL, säger att också ekoodlingar kan drabbas av ärtvecklaren, men att odlarna kan dämpa skadorna genom en mångsidig och tillräckligt lång växtföljd.
– Det gäller också att ha tillräckligt avstånd mellan det gamla och det nya fältet för att den inte skall sprida sig.
Ärtvecklarens övervintring sker nämligen i fält där ärter odlats föregående år. På försommaren söker den nykläckta fjärilen upp nya ärtfält för äggläggning. Fjärilarna kan flyga upp till cirka två kilometer.
Ekoodlingarna kan också ha en fördel av den biologiska mångfald som finns genom av att man inte besprutar grödorna.
– Då man gör det, stryker också nyttoinsekter med som utgör naturliga fiender till ärtvecklaren. Och det är inte endast nyttoinsekter som stryker med, utan också nyttoinsekternas boplatser. Ogräs eller mångsidiga fånggrödor är bra boplatser också för insekter, förklarar Micaela Ström.
Även ärtbladlössen lever loppan just nu
Eftersom ärtvecklaren kan flyga långa avstånd är det en fördel att inte ha grannar som odlar ärter på nära håll.
Men också för den traditionella odlaren är det bra att variera växtföljden.
– Man borde inte odla ärter för ofta, för det finns ärtrotröta. Fem års mellanrum är bra, säger Jan Grönholm.
Också ärtbladlöss finns det mycket av för tillfället.
– Förekomsten av dem kontrolleras genom att slå ett antal slumpmässigt avrivna ärttoppskott i handflatan och därefter räkna antalet per toppskott.
Artikeln uppdaterades 18.7 kl 13.52 med ny huvudbild och två videoklipp.