Hoppa till huvudinnehåll

Huvudstadsregionen

Barn hyssjades av personalen i biblioteket Fyyri, pappa Ralf: "Varför placerar man lekplatser i bibliotek om barn förväntas vara tysta där?"

Uppdaterad 15.07.2022 16:41.
Biblioteksfasad i Kyrkslätt.
Bildtext Huvudbiblioteket Fyyri i Kyrkslätt belönades år 2021 med Finlandiapriset för arkitektur. Byggnaden har planerats av JKMM Arkkitehdit, som också har ritat bland annat Amos Rex i Helsingfors.
Bild: Anna Hedström / Yle

Nya bibliotek planeras ofta så att de innehåller mötesplatser för många olika grupper av människor. Att placera en lekplats inne i biblioteket Fyyri i Kyrkslätt har ändå lett till att ljudnivåerna ibland blivit högre än vad många tycker är önskvärt.

Det är liv och rörelse på huvudbiblioteket Fyyri i Kyrkslätt. Regnet smattrar mot de stora takfönstren. Två ungdomar spelar pingis i ett hörn, en tredje är djupt försjunken i ett dataspel.

I barnavdelningens invånarpark är leken i full gång. Glada barntjut ljuder, legobitar byggs upp och rivs ned och den träbelagda rutschkanan är i flitig användning.

Det nyrenoverade biblioteket är tänkt att användas som ett multifunktionellt vardagsrum för kommuninvånarna. Hit kan man komma för att läsa, spela, umgås eller avnjuta en kopp kaffe. Den moderna, skärgårdsinspirerade inredningen för tankarna till centrumbiblioteket Ode i Helsingfors.

Personalen hyssjade barn

Den senaste tiden har Fyyri ändå utsatts för hård kritik av småbarnsföräldrar. Den 24 juni publicerades ett inlägg i den lokala Facebookgruppen "Kirkkonummelaiset", där Ralf Björklund delade med sig av sin vistelse på biblioteket.

– Jag var där med min mamma och mina två barn efter dagis, berättar han i en intervju med Svenska Yle.

– Barnen letade efter böcker i bokhyllorna, åkte rutschkana och betedde sig så där som barn gör. Mitt i allt kom en från personalen fram och hyssjade dem på ett ganska bestämt sätt.

En rutschbana för barn.
Bildtext På väggen intill rutschkanan i invånarparken har konstnären Linda Bondestam skapat ett havsmotiv av filt. Konstverket heter "Djuphavsdjungeln".
Bild: Anna Hedström / Yle

Björklund blev upprörd av den hårda tonen och skrev ett meddelande till bibliotekschefen Jaana Heimo. Han fick svaret att Fyyri har fått en del kundrespons om de höga ljudnivåerna på sistone, och att personalen måste säga till om det blir för mycket oväsen.

– Alla som har småbarn vet hur det är, hur ljuddynamiken fungerar, säger Björklund.

– De stöter sig och blir ledsna, för att i nästa stund bli upprymda och tjoa av glädje.

Den senaste tiden har det varit otrevligt att vara på Fyyri. Vi går istället till biblioteket i Stensvik nuförtiden

― Ralf Björklund, småbarnspappa

Björklund kan inte riktigt förstå varför man har placerat en lekpark mitt i ett bibliotek om det orsakar problem för övriga.

– I Stensviks bibliotek finns det en också en invånarpark. Skillnaden där är att det helt klart är meningen att barnen ska få leka, inte bara sitta tysta och rulla tummarna. Det är som att komma till en helt annan värld.

Björklund tror att mycket är fast på hurdan personal som jobbar på biblioteket.

Man tittar allvarsamt in i kameran.
Bildtext När småbarnspappan Ralf Björklund var ung rådde en annan atmosfär på biblioteken än det gör idag. Då skulle man vara knäpptyst och sitta stilla.
Bild: Anna Hedström / Yle

– Sen kan det ju vara så att den anställda som kom och hyssjade mina barn helt enkelt bara hade en dålig dag, spekulerar han.

Han påpekar att tillsägelsen ändå kom med lite väl mycket känsla.

Inte den enda

Björklund är inte ensam om sina upplevelser. Hans inlägg i Facebookgruppen har fått nästan 60 kommentarer där folk delar med sig av liknande erfarenheter. Diskussionstråden är lång och åsikterna många. De flesta håller ändå Björklund om ryggen.

– Naturligtvis är det skönt att inte vara den enda som klagar. Men det är synd att så många också har känt skuld för att man som förälder har gjort "fel", säger han.

– I Finland är man alltid i vägen med sina barn, de stör alltid någon. Utomlands tycker jag att inställningen är helt annorlunda.

Barnböcker i en hylla.
Bildtext Fyyri har en gemensam boksamling tillsammans med närbiblioteken i Masaby och Veikkola. I samlingen finns 36 000 böcker.
Bild: Anna Hedström / Yle

"Vi kände inte igen oss i kritiken"

Paula Roselius är specialbibliotekarie på Fyyris barn- och ungdomsavdelning. Hon berättar att personalen på biblioteket inte alls kände igen sig i kritiken.

– Naturligtvis måste vi säga till om någon till exempel skriker, men det är helt naturligt att småbarn har mycket ljud emellanåt. Det är inget som vi förbjuder här, förklarar hon.

Tvärtom har personalen på Fyyri många gånger fått ta barnens lek i försvar. Biblioteket har fått mycket kundrespons om det oväsen som ibland förekommer på barnavdelningen. Många har till och med undrat varför personalen inte hyssjar barnen oftare.

Både invånarparken och ungdomsavdelningen Unkan är en del av bottenvåningens öppna planlösning. Ingendera har därmed något eget utrymme.

– Vi försöker vårt bästa för att uppfylla alla våra kunders behov, berättar Roselius.

– I övre våningen finns det en tyst läsesal. I allmänhet försöker vi hålla vuxenavdelningen lite mera lugn.

En kvinna i grön skjorta tittar in i kameran.
Bildtext – För en del är bibliotek fortfarande ett ställe dit man kommer för att få lugn och ro. Man vill studera eller läsa eller bara njuta av tystnaden. Här försöker vi erbjuda det också, säger Paula Roselius, bibliotekarie på Fyyri.
Bild: Anna Hedström / Yle

Att barn- och ungdomsavdelningen har en mer livlig ljudmiljö är något biblioteket har räknat med från första början. Ur personalens synvinkel finns det inga som helst problem med lek. Springlekar är däremot förbjudna.

Vi har aldrig velat att människor ska känna sig ovälkomna här. Jag vet inte vad som har hänt, eller vilka som har varit inblandade.

― Paula Roselius, bibliotekarie på Fyyri

En gyllene medelväg

– Vi söker hela tiden efter kompromisser så att alla blir nöjda. Men det är inte helt lätt, säger Roselius.

Biblioteket Fyyri öppnade mitt under den värsta coronatiden. Återgången till det normala livet har varit utmanande, också för personalen. Sökandet efter gemensamma spelregler pågår fortfarande.

Roselius menar att dagens bibliotek står mitt i en korsning mellan olika viljor och behov. Hon tycker ändå att de går i riktningen mot att bli mer öppna samlingsplatser, som erbjuder mångsidiga tjänster och aktiviteter av alla olika slag. De tysta "kammarbibliotekens" tid är förbi, anser hon.

Diskussion om artikeln