Familjeterapeut vill varken idealisera eller nedvärdera särboende: "Vi mognar inte som mänskor om vi inte vågar möta konflikterna"

Särboende kan vara en bra lösning i vissa fall, säger familjeterapeuten Jan-Erik Nyberg i Jakobstad. Men det ska inte användas som ett sätt att undvika konflikter i parrelationen.

Familjeterapeuten Jan-Erik Nyberg i Jakobstad säger att det är ganska vanligt med särboende när det handlar om par som träffas som lite äldre. Båda har kanske barn från tidigare förhållanden eller så har de hunnit leva ensamma många år och tycker att det är enklast att fortsätta så.

En annan grupp som bor åtskilda är de som pendlar långt till jobb och därför till exempel har en övernattningslägenhet i en annan stad.

Särboende kan enligt Nyberg också vara ett sätt att åtminstone tillfälligt klara av konflikter.

– Om förhållandet är väldigt konfliktfyllt och man har svårt att hantera konflikterna så ger det en möjlighet att ta distans då man behöver det.

Men enligt Nyberg behöver man ändå jobba med konflikterna för att komma vidare. Att bara flytta isär räcker inte.

Nyberg vill varken idealisera eller nedvärdera särboende. För en del kan det fungera, men samtidigt sätter han frågetecken för om det blir ett sätt att fly i stället för att växa som människor.

"Vi växer då vi vågar möta konflikter"

Han tänker sig att en delorsak till särboskap är utmaningar med att bygga en vardag men också själviskhet.

– Det är väldigt farligt att generalisera. Men vår kultur lyfter själviskheten som en norm för hur man ska vara i dag.

Om man inte klarar av att förhandla och hitta nya lösningar då positionerna är låsta, då ska det ringa varningsklockor.

Det finns en sund själviskhet som är bra, påpekar Nyberg. Men själviskheten kan också leda till att man inte klarar av att komma överens.

– Om man inte klarar av att förhandla och hitta nya lösningar då positionerna är låsta, då ska det ringa varningsklockor. Vi måste våga ta oss an svårigheterna, inte bara bygga bort dem eller flytta isär för att slippa konflikterna.

Varför det?

– Därför att det är då vi växer. Vi mognar inte som människor om vi inte vågar möta konflikterna.

Sara och Adis valde särboende i stället för gnat och tjat: "Vi äter oftare tillsammans nu än när vi bodde ihop"

Paret planerar att skaffa ett andra barn tillsammans.

Avlastning och avstånd kan behövas

Enligt Nyberg ska man minnas att det inte är något fel i en parrelation där det finns konflikter.

– Det är ett tecken på att vi är två olika människor som håller på att bygga något gemensamt och då måste man ta tag i konflikterna, bli kreativ och hitta på nya lösningar.

Om det inte handlar om konflikter i sig utan till exempel att man har barn med specialbehov kan det finnas behov av tidvis särboende eller avlastning, tror Nyberg.

– Då kan det vara en lättnad och då bygger det inte heller på en rädsla för konflikter, utan en omsorg om att vi ska orka.

Nyberg säger att man kan se på särboende ur vuxnas men också barns perspektiv. Att som familj fastna i konflikter är inte bra för ett barn.

– Konflikter i sig är inte farliga. Men upplevelsen av att konflikterna inte går att lösa skapar en slags hopplöshet och barnen får ingen modell för hur man ska hantera människorelationer.

Av den orsaken säger Nyberg att han är lite tveksam till särboende, just för att barnen inte får uppleva det här naturliga samspelet.

– Mamma tycker si, pappa tycker så, de är oense, de kanske till och med grälar och är arga och så försonas de och hittar en lösning. Det är viktiga saker att få lära sig.

Man behöver inte vara tillsammans hela tiden men inte heller fly

Nyberg säger att det finns en glädje i att dela vardagen.

– Jag skulle unna alla barn glädjen i gemenskapen, att vakna tillsammans, att laga mat tillsammans, gå och lägga sig tillsammans. Det kan man förstås göra fast man bor isär.

Men kan det bli så att då det blir tråkigt eller jobbigt så sticker man?

– Det är det som är risken och som gör att jag lägger ett litet frågetecken i kanten med särbo. Det kan också bli en flyktväg undan det tråkiga.

Jag skulle unna alla barn glädjen i gemenskapen, att vakna tillsammans, att laga mat tillsammans, gå och lägga sig tillsammans. Det kan man förstås göra fast man bor isär.

Men det hänger å andra sidan enligt Nyberg ihop med dagens romantiserade bild av parrelationer.

– Man ska vara så tajt, så tajt. Man ska tycka lika och bara vilja vara tillsammans. Jag tror inte på det.

Nyberg hoppas parterna i en relation kan ge varandra det avstånd man åtminstone periodvis kan behöva.

För par som vill bli särboende gäller det att tydligt diskutera igenom vad som är målet och hur upplägget ska fungera, poängterar Nyberg.

– Bor man under olika tak måste man veta vad man vill med det. Att man vet vad som är okej och inte okej. För mig, för dig, för oss.