Pararyttaren Sanna Koskiluhta åker till VM – hästar och ridning är en livsstil som hjälper kroppen att må bra

Vasabon Sanna Koskiluhta fick som barn ordinerat ridning av sin fysioteraput. Nu förbereder hon sig för världsmästerskapen i paradressyr. Trots fysiska utmaningar ser hon hästar och ridning som en möjlighet till ett friskare och starkare liv.

Det är en tidig sommarmorgon. Klockan är strax över sju och svalorna flyger in och ut genom de öppna stalldörrarna. Sanna Koskiluhta öppnar boxdörren till Liptona III och stryker flugskimmeln över mulen.

Koskiluhta och 18-åriga "Lippi" har varit ett team i många år. Tillsammans har de tävlat i nationella mästerskap och representerat Finland i paradressyr i de nordiska mästerskapen. Nu är de uttagna till VM som går av stapeln i mitten av augusti i Danmark.

"Lippi", som ägs av Jaana Järvinen, beskrivs som en trogen vän som gillar att tävla.

– Hon är jättesnäll, men har förstås också ett eget temperament. Hon visar vad hon tycker och inte tycker om. Hon är lätt att motivera med bra mat och jag ger ofta godis till henne då hon varit duktig, berättar Koskiluhta och ler.

Djurvän sedan barnsben

Till vardags jobbar Koskiluhta som djursköra på en smådjursklinik i Vasa. Under sina tolv år på kliniken har hon lärt sig svenska. Hon hemma från Laihela, numera bosatt i Vasa.

– Jag har alltid tyckt om alla djur, enda sedan jag var liten. Jag var lycklig över att få ridterapi som barn och jag har också gått i vanlig ridskola. När jag blev vuxen fick jag höra om paradressyr och då började jag träna mera målmedvetet, berättar Koskiluhta.

I stallet klarar sig Koskiluhta själv. Hon ryktar, kratsar hovar och när det blir dags att sadla tar hon fram en pall. Ute på ridplanen sitter hon upp på hästryggen från en pall, men utan utomståendes hjälp.

Koskiluhta har funktionsnedsättningen Escobar syndrom. Det innebär skolios, nedsatt muskelstyrka och stelhet i leder.

– Ryggen är opererad fyra gånger och jag är inte så rörlig. Det gör att jag har svårigheter att sitta till exempel i galopp, och på tävlingar kan jag inte visa någon stor galopp, berättar Koskiluhta som tävlar i klass tre där gångarterna skritt och trav ingår.

Trots utmaningarna ser Koskiluhta positivt på den egna situationen.

– Jag kan inte vara en professionell ryttare, det orkar jag inte. Men en eller två hästar orkar jag rida varje dag. Och det hjälper också mycket, jag är motiverad att ha konditionen i skick och dessutom hjälper ridningen mina leder och ger mig bättre rörlighet.

Noggranna förberedelser

Veckorna fram till VM präglas av noggran planering. Utrustning och dokument ska packas och hästens temperatur ska bokföras. Dressyrprogram ska memoreras och detaljer finslipas.

VM i paradressyr avgörs i två tävlingsklasser, varav den ena består av ett friprogram till musik som Koskiluhta själv planerat.

Vilka förutsättningar har pararyttar i Finland idag?

– Vi har en jättebra tränare som kommer med oss till Danmark. Vi har ett bra team med duktiga ryttare och trivs tillsammans, men vi är förstås inte så många.

– Det bästa med pararidning är att man kan gå vidare och utvecklas även om man har större problem med hälsan

― Pararyttaren Sanna Koskiluhta

Gemenskapen mellan pararyttare är värdefull också på ett djupare plan.

– Med pararyttarna kan vi dela tips. Förstås har alla pararyttare sin egen sjukdom så det är varierande vad man kan göra och vad man behöver. Det är inte så lätt för dem som inte kan gå till stallet ensamma. Jag har en bra situation när jag kan gå till stallet själv och sadla, tränsa och hoppa upp på hästen själv.

Får inte bli för nervös

Målet med VM är att prestera på den egna nivån när den är som bäst. Koskiluhta hoppas också att hon kan njuta av tävlingarna utan att bli för nervös.

Det är framför allt skrittdelen i programmet där Koskiluhta hoppas på att hålla en god nivå och känsla.

– Jag tycker ofta att det blir spännande, tidigare har det varit nästan för spännande. Men i vårt team har vi jobbat med nervositet och fått övningar som vi kan göra hemma. Vi hjälper också varandra och det hjälper mycket.

Nu hoppas Koskiluhta på att både häst och ryttare hålls friska.

Vad betyder det för dig att få delta i VM?

– Det känns jättebra. Det är mycket som ska hända ännu, det är många dagar kvar och hästen ska hålla frisk. Men bara att bli uttagen är ett stort mål.

– Det bästa med pararidning är att man kan gå vidare och utvecklas även om man har större problem med hälsan. Det svåraste är att det finns så många saker som kan inverkar på de få minuter man har på tävlingsbanan, berättar Koskiluhta.