I Kaustby lever fiolspelstraditionen vidare från generation till generation – "Man fick fiolen i handen och sen ställde man inga frågor"
Vad har en by i mellersta Österbotten gemensamt med fadomusiken, flamencon och reggaemusiken? Svaret på den frågan finns i Kaustby och på Unescos lista över immateriella kulturarv.
Ute i världen associeras Finland ofta med metalmusik. På samma sätt som fadomusik förknippas med Portugal, flamenco med Spanien och reggaemusik med Jamaica.
Metalmusiken kan nu gå och dra någonting gammalt över sig för sedan slutet av förra året är fiolspelstraditionen från Kaustby med på listan över Unescos immateriella kulturarv. Det här är samma lista som bland annat fadomusiken, flamencon och reggaemusiken också är med på.
Spelmännen i Kaustby är alltså i gott sällskap och har lyckats med det som operaälskande italienare också har försökt, men ännu inte har lyckats med.
En samlingspunkt för folkmusik
Det spelas ju fiol på flera andra ställen än i Kaustby, så vad är det riktigt med fiolspelstraditionen där som gör att den är så utmärkande? Svaret på den frågan borde det gå att få svar på i Kaustby.
Det bör nämnas att det är stor skillnad på att besöka Kaustby under veckan då folkmusikfestivalen pågår, och att besöka Kaustby under någon av årets övriga veckor.
På årets festival finns det flera orsaker att fira.
Dels för att festivalen kan ordnas i sin fulla form utan att coronarestriktioner sätter käppar i hjulen, och dels för att fiolspelstraditionen har fått det internationella erkännandet av Unesco och nu är ett av Finlands tre immateriella kulturarv.
Det här uppmärksammas naturligtvis på festivalen, bland annat genom en Unesco-fest.
Varför är spelmanstraditionen extra stark i Kaustby?
I Kaustby träffar jag Heikki Nikula som är hemma från den närliggande byn Nikula. Det visar sig att Nikula är fyllt med musikanter och spelmän, och att många av dem är släkt. Inte bara förenas de av släktband, utan även av musiken.
– Musiken har gått i arv från generation till generation. Vi har nu femte generationen av spelmän i vår släkt, berättar han.
Även Heikkis döttrar spelar fiol och en av dem, Gabriella, berättar med ett skratt att hon aldrig hade något val.
– Man fick fiolen i handen och sen ställde man inga frågor, säger hon.
Nikulas är införstådda i det kaustbyska sättet att spela fiol på, och bara genom deras släkt lever traditionen vidare. De är dessutom inte heller den enda släkten som upprätthåller traditionen.
Den kaustbyska fiolspelstraditionen är alltså stark i dag, och genom att tas med på Unescos lista över immateriella kulturarv stärktes den bara ytterligare.
Lyssna på hur traditionellt fiolspel från Kaustby låter
En tradition som man vill bevara
Jag kom till Kaustby för att höra det speciella sättet som spelmännen spelar fiol på, men inser att det inte bara är fiolspelet som är avgörande för att traditionen fortfarande är så pass stark som den är. Viljan att bevara traditionen är precis lika viktigt för att den inte ska gå samma öde till mötes som exempelvis den finska diktsången.
I stället för att fokusera på detaljer som hur noterna binds ihop och i vilken takt stråken knycker över fiolsträngarna inser jag att det ensamt inte är orsaken till att traditionen är så pass stark som den är.
Snarare ser jag äldre generationers glädje över att spela tillsammans med sina barn och barnbarn. Så länge glädjen finns kvar skulle jag vilja påstå att man nästan kan spela fiol hur som helst.