Bland sequels och remakes – streamingen både hot och möjlighet för de nya kreativa idéerna

Suget att sitta i en mörk biosalong utan störande skärmar eller småprat är starkt. Du scrollar igenom utbudet och undrar vilket år det egentligen är. Top Gun och Jurassic Park, såg jag inte dem som barn?

Vilken Downton Abbey är nu detta alltså, jag har ju sett serien. Jag vill ha en ny upplevelse, för tusan.

Att ge ut uppföljare efter uppföljare baserar sig på en exploateringsstrategi, där man pumpar in mer och mer pengar på ett fungerande koncept och detta sker på bekostnad av att utforska andra, mer kreativa vägar. Berövas vi alltså djupare filmupplevelser på bekostnad av att rika studior vill bli rikare?

Henry Bacon, professor på avdelningen för Film- och televisionsforskning på Helsingfors universitet dementerar delvis mina tankar. Han slår till med de gamla grekerna.

– All kultur och konst baserar sig på återanvändning. Antikens dramer baserade sig på karaktärerna i Homeros epos. Ämnen har alltid tagits från äldre verk, från andra konstformer.

Enligt Bacon är tankar om att vara originell något som uppstod först under romantiken, alltså i slutet av 1700-talet.

– På teater går vi ju och ser produktioner av samma pjäser år ut och år in.

Så okej, historierna och berättelsernas ramar är gamla. Men sättet de presenteras på kan väl vara fräscha? De kan berättas av människor som tidigare inte hörts och kan tillföra något oväntat. Hur många gånger behöver det visas att ingen är glad när människor och dinosaurier existerar i samma tid?

Remakes kan ju visserligen vara fräscha, det är på något sätt bara mängden som får mig att himla med ögonen och känna att ingen kommer på något nytt längre.

Enligt Bacon brukar nya versioner av gamla filmer ändå spegla samhället som det är i dag och alltså innehålla nya synvinklar.

– Den tyska operaregissören Götz Friedrich säger att historien är en spökskrivare, verk får nya meningar i nya tider.

– För att upprätthålla detta massiva utbud finns egentligen inga andra möjligheter än att upprepa gamla saker och inte alltid ens hitta nya perspektiv.

Enligt Bacon speglar till exempel de fyra olika versionerna av filmen A Star is Born alla sin egen tids kändis- och musikkultur. Han lyfter också fram de många filmatiseringarna som gjorts av Jane Austens böcker genom åren.

– Det är intressant att se hur man anpassat Emma i olika tider, förstås med en kulminering i filmen Clueless.

Däremot har det skett en stor förändring i mängden utbud jämfört med hur det var för ett tiotal år sedan. Henry Bacon påpekar att man efter att samhällen blir rikare, människor fått mer fritid och mediefältet utvecklats kan erbjuda ett bredare utbud av innehåll.

– För att upprätthålla detta massiva utbud finns egentligen inga andra möjligheter än att upprepa gamla saker och inte alltid ens hitta nya perspektiv. Redan på 30-talet kunde man se att stora studios förankrade sig i en viss genre, Warner Bros manusavdelning kallades för ekokammaren. Så ja, återanvändning går ibland också bara på tomgång.

Det som känns annorlunda, fräscht, kreativt, nytt finns alltså nog, det bara sköljs åt sidan av mängden av film och TV vi kan se.

När jag scrollar igenom filmutbudet i huvudstadsregionens biografer slår dessutom en ny tanke mig. Bland Marvel, remakes och sequels sticker några riktiga orginal ut. Everything, Everywhere, All at Once, Världens värsta människa, The Northman, Memoria. Här snackar vi verkligen helt egna filmer, filmskapare som går sin egen väg och testar nya saker. Regissörerna representerar dessutom mångfaldigare identiteter och perspektiv. Är det en ny våg av kreativitet mitt högst ovetenskapliga öga skådar?

Nja, säger Henry Bacon, experten.

– Man har hela tiden gjort filmer på sitt egna sätt, för att det alltid funnits regissörer som velat göra det. Frågan för dem är hur de ska hitta pengarna.

Mängden fortsättningsdelar hänger starkt ihop med just pengar. Det är ett säkert kort för filmstudiorna att producera mer av något som redan lyckats. Också filmskapare som kört starkt på sin egen grej kan dras in i maskineriet när något de skapat blir en hit. Chloé Zhao vann en Oscar för regi för Nomadland (efter att länge ha gjort filmer som lekte med att blanda dokumentärt och fiktivt berättande). Efter succén fick hon chansen att regissera en pusselbit i Marvel-universumet, Eternals.

Zhao har själv sagt att hon hade kreativ frihet i arbetet med filmen och det är också där diskussionen cirkulerat – finns en Marvel-formel och borde regissörer hålla sig till den? Eternals fick ett blandat mottagande, den kom inte i närheten av andra Marvel-succéer rent inkomstmässigt.

Själv tänker jag mest att jag helst tittade på Zhaos egna originella filmer också i framtiden istället för att hon ska försöka hämta något eget till superhjältarnas redan välfyllda värld.

I dag finns ändå oändliga vägar till tittarens ögon på grund av bland annat streaming, vilket betyder att vem som syns och hörs inte bara styrs av hur mycket pengar en film drar in på biografer. Men pengar är självklart en faktor vart man än vänder sig.

– Man kan nog säga att streamingen har öppnat dörrar till fler personliga filmer. I och med coronapandemin har streaming fått en större roll och man kan hoppas att detta också diversifierat våra tittarupplevelser, det finns ett bredare utbud på nätet än på kommersiella biografer, säger Henry Bacon.

Streamingen är alltså inte en dålig sak för kreativiteten. Det är att hitta i bruset som är lite av en utmaning för åskådaren.

Men klart pengarna styr.

Nyligen försvann de nordiska originalserierna från strömningstjänsten HBO Max. Anledningen är att Warner Bros. Discovery behöver spara tre miljarder dollar. Som det ser ut nu blir det inga nya nordiska originalserier och inte heller serier från Centraleuropa, Nederländerna och Turkiet. Det här är såklart ett nederlag för den nordiska och europeiska filmbranschen.

Den mexikanska regissören Guillermo del Toro kommenterade under årets filmfestival i Cannes att filmbranschen är mitt i en stor skiftning. Det är inte bara plattformarna där vi ser film som förändras, utan också relationen till publiken. Det är svårt att få kontakt när algoritmen pumpar i oss så mycket alternativ. Del Toro ifrågasatte sättet vi pratar om film i dag, i streamingens värld används ord som “content” och “pipeline.”

– Dessa beskriver olja, vatten, avlopp. Vad de än beskriver är det inte konst. De beskriver inte film, för de talar om förgänglighet, något vi bara måste spola igenom. Något som måste fortsätta röra sig. För mig ska ett vackert audiovisuellt verk mäta sig gentemot en roman, en målning. Vi pratar bara om målningar när vi står framför dem. En målning är alltid ny, sade del Toro under ett symposium, skriver Indiewire.

En välberättad berättelse är en välberättad berättelse. Och det kan självklart också en fortsättningsdel, en remake eller en film i Marveluniversumet vara. Det finns en tillfredsställelse i att få återvända till en värld man gillat, av nostalgiska skäl om inte annat.

Men för dem som älskar film som konstform är det viktigt att leta fram också det där andra, nya, annorlunda, utmanande.

Jag mös absolut till under Fantastiska vidunder 3: Dumbledores hemligheter när det direkt hänvisades till Harry Potter-böckerna som var en så viktig del av min barndom. Ibland är det jätteskönt att gå och se något actionfyllt spektakel där hjärnan inte utmanas allt för mycket.

Men för dem som älskar film som konstform är det viktigt att leta fram också det där andra, nya, annorlunda, utmanande. Gå och se filmerna som inte kallas blockbusters, visa att vi vill ha dem. En riktig filmupplevelse kan betyda så mycket.

Jag såg Lee Isaac Chungs Minari på bio i fjol, den berörde mig djupt och jag tänker ofta på den. Berättelsen om relationen mellan mormor och barnbarn var kanske ingen suveränt ny historia, men den påminde mig om min egen relation med min farmor och det betydde något.

Guillermo del Toro sade också att film i sin renaste form är just minne.

– Film berättar händelser vi minns, trots att de aldrig hände oss. Vi lever i dem som om de vore erfarenheter.

Gå på bio, gå och se de där filmerna du inte vet så mycket om på förhand, dem som inte har jättestora budgetar, som producerats utanför Hollywood. Streama dem. Gå på filmfestivaler i sommar, låt dig överraskas och förföras och se till att den där kreativa vågen som strömmar igenom världen med olika styrka i olika tider inte sinar ut.