Analys: Kekäläinen fick en enorm fjäder i hatten, Lankinen insåg fakta och Manninen kan ha hittat en perfekt match

Den största fisken valde av någon anledning Columbus, Carolina visade att de minsann går för Stanley Cup nästa år. Och några finska VM-guldhjältar kan ha hittat precis rätt, skriver Yle Sportens Mattias Simonsen.

Sa någon galna dagar?

I ärlighetens namn har den så kallade "free agent frenzyn" varit rätt tam i flera år. Men med riktigt stora namn på marknaden var förväntningarna uppskruvade inför årets version av spelarmarknaden.

Och det visade sig finnas behov för popcorn för alla som satt och uppdaterade sociala medier så att fingrarna glödde i soffan på onsdagskvällen.

Den största vinnaren – åtminstone inledningsvis? Utan tvekan Jarmo Kekäläinen. Det fanns absolut ingen på den här planeten som seriöst trodde att Johnny Gaudreau – 115 poäng förra grundserien – skulle välja Columbus Blue Jackets av alla tillgängliga lag.

Man visste att Gaudreau skulle lämna Calgary. Man visste att han ville flytta närmare barndomshemmet i New Jersey. Devils, Philadelphia Flyers och New York Islanders förväntades ligga bäst till i fighten.

Då valde "Johnny Hockey" att skriva på för Columbus. För Columbus!

Det är lätt att förstå varför till och med klubbchefen Jarmo Kekäläinen blev överraskad. Blue Jackets har ändå fått ryktet av att vara en organisation som stjärnor flyr snarare än dras till.

Med facit på hand är det lätt att förstå varför man målat upp en sådan bild. Artemi Panarin, Sergej Bobrovskij och Seth Jones är bara några namn som valt större och grönare betesmarker genast då de fått chansen.

Men innerst inne visste Kekäläinen att han håller i trådarna för ett lag som spelare vill spela för. I en hall som spelare vill spela i. Det bekräftade också Gaudreau efter kontraktet på 9,75 miljoner dollar per säsong i sju år.

Han hade helt enkelt hört för mycket bra om Columbus för att tacka nej. Och det kan faktiskt hända att Kekäläinen – som rapporterades vara girig i samband med förhandlingarna om en förlängning med Jones – offert var den mest lukrativa.

Nu har Kekäläinen ytterligare ett äss i ärmen med tanke på förhandlingarna med Laine också. För jo, Kekäläinen har sagt åt bland andra The Athletic (bakom betalmur) att målet fortfarande är att signa honom också.

Det skulle kräva lite lönetaksakrobati. Enligt The Athletic rör sig kontraktets värde på kring 8,5 miljoner dollar per säsong och det skulle innebära att Kekäläinen efter det skulle vara tvungen att skära ner ungefär 5 miljoner för att klara sig under taket.

Svårt? Lite. Omöjligt? Inte alls.

Och Laine vill alldeles garanterat få chansen att spela med en av ligans bästa puckfördelare.

Haulas eventuella jackpot och realisten Lankinen

Resten av finländarna då? Att Erik Haula skulle vara den första finländaren att trejdas fanns ärligt talat inte värst högt på min lista över väntade rockader.

Att gå från Boston till New Jersey är om man tittar på den förra säsongen en klar degradering. Men frågan är om det kommer att bli så?

Vi vet ännu inte om Patrice Bergeron kommer att skriva på en förlängning med Bruins. I värsta fall hamnar Boston i en jobbig halvombyggnad där det fortfarande finns stjärnor som David Pastrnak och Brad Marchand i truppen men ett playoff inte verkar värst sannolikt.

Devils är däremot på gång. Laget är fyllt av unga talanger (med undantaget för Janne Kuokkanen, vars kontrakt köptes loss i ett av flera drag som många antog vara preludier till att göra utrymme för Gaudreau) och Haula lär få spela som andracenter där.

Mycket att vinna.

Det gäller också Kevin Lankinen som valde att byta ett haveri i Chicago Blackhawks mot ett hyfsat stabilt lag i Nashville Predators. På många sätt ett logiskt drag av guldhjälten från 2019 – oavsett hur många kontraktserbjudanden han över huvud taget hade på bordet.

I Chicago hade han kanske fått vara etta, men Blackhawks kommer på pappret att vara det i särklass svagaste laget i NHL nästa säsong. De tvekade till synes inte en sekund innan de skeppade bort två av sina mest tongivande spelare i Alex DeBrincat och Kirby Dach under draften.

Jonathan Toews och Patrick Kane i all ära, men Blackhawks har gått in för att bygga om. Och klubbledningen har plockat fram storsläggan.

I Nashville får Lankinen nöja sig att vara tvåa bakom Juuse Saros, men det kan vara att det är det mesta han kan vänta sig i ett bättre NHL-lag. Den allmänna tongången i Nordamerika verkar vara att Lankinen är en andramålvakt. Kanske han insett det själv?

För Nashville var den viktigaste nyheten ändå att Filip Forsberg valde att krita på en förlängning. Det ger dem chansen att ta en wild card-biljett till slutspelet också våren 2023.

Carolina tänker vinna snart

I Raleigh är siktet inställt mycket högre än så. Och de första dragen som Carolina Hurricanes gjorde då spelarmarknaden öppnades tyder på att de har alla chanser att gå längre än den andra omgången.

Trots att de blev av med Vincent Trocheck och nu ser ut att gå in i säsongen med Jesperi Kotkaniemi som andracenter. Vilket ärligt talat känns lite svajigt.

Men att trejda in både Max Pacioretty och Brent Burns i praktiken gratis kan vara genialiskt. Jo, Burns är 37 och Pacioretty 31, men Burns roll blir att i första hand ersätta Tony DeAngelo, vilket inte alls är för mycket begärt, och Pacioretty ska panga in mål. Vilket han fortfarande kan göra.

Faktumet att Carolina dessutom inte betalade ett skvatt för Pacioretty är faktiskt otroligt. Förklaringen är att Vegas, på grund av Jack Eichels megakontrakt, inte hade råd att hålla kvar honom. Då fick han gå för "framtida överväganden".

Golden Knights hade redan sedan tidigare Mark Stone med en lön på 9,5 miljoner per säsong, Alex Pietrangelo med 8,8 och sammanlagt sex spelare till med en lön mot lönetaket på minst fem miljoner dollar per säsong.

Det fanns inte utrymme för en Pacioretty.

Men det finns utrymme för en Sakari Manninen.

Golden Knights vill gärna ha billiga Manninen

Nu ska vi inte bli allt för optimistiska. Det finns absolut inga garantier för att Manninen tar sig vidare från träningslägret.

Men i Manninen kunde Vegas få en tredjecenter (förutom Eichel kommer William Karlsson åtminstone före guldhjälten i rangordningen) med offensiv uppsida. Nyckelfrågan blir hur Manninen klarar av försvarsuppgifterna som center. Eller om Vegas ens ser honom som en center.

Manninen har åtminstone hittat ett lag med alla chanser att höra till ligans topplag nästa säsong. Det är upp till honom att förtjäna sin plats i laguppställningen nu. Där vill Golden Knights gärna ha honom och hans lön på 750 000 dollar.

Detroit Red Wings blev i sin tur plötsligt ett intressant lag igen sett med blåvita glasögon. Jo, såklart, Olli Juolevi fanns där förra säsongen, men Ville Husso och Olli Määttä ger de finländska fansen en orsak att stanna vid förkortningen DET då de kollar igenom resultaten igen.

Husso får nu sin chans att etablera sig som etta – ett uppdrag Alex Nedeljkovic inte lyckades med, åtminstone värst övertygande, förra säsongen – Määttä uppges samtidigt riktigt på allvar ha en plats i den spelande backuppsättningen.

Det i ett lag som har mycket positivt på gång. Även om det framför allt är supernykomlingarna Mortiz Seider och Lucas Raymond som ska visa vägen också nästa säsong.

Till sist kan vi konstatera att Colorado Avalanche kommer att vara starka då pucken släpps i oktober.

Den nya målvakten Aleksandar Georgijev är ett oskrivet kort, men om man vinner Stanley Cup med Darcy Kuemper mellan stolparna så finns det ingen orsak att tro att man inte kunde upprepa det med den tidigare TPS-keepern.

De såg ju ändå till att ha den tidigare TPS-anfallaren Artturi Lehkonen kvar i flera år också. Väntevärdet är väl minst lika många avgörande slutspelsmål till.