Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Krypskräck kan störa semesterfirandet – men det finns många skäl att se på insekter och spindlar med beundran

Uppdaterad 17.07.2022 10:05.
Getingar kring flaska med läsk
Bildtext Insekter och småkryp hör sommaren till men kan också bidra med frekventa skräckupplevelser.
Bild: Christoffer Marstone / Mostphotos

Insekter och spindlar kan orsaka en irrationell rädsla hos många, trots att vi egentligen vet att de är fullständigt ofarliga. Bakom rädslan finns många orsaker – till exempel våra föräldrars skräck kan spela roll.

Uppskattningsvis var fjärde finländare upplever någon form av rädsla eller skräck gentemot kryp och andra djur – också om det inte finns någon direkt statistik på det. Det här berättar Hasse Karlsson som är professor i integrativa neurovetenskaper och psykiatri vid Åbo universitet.

De som uppfyller kriterierna för fobi är däremot få. Bara lite mer än tio procent lider av någon fobi, och föremålen för fobin kan vara andra än bara djur. Kännetecknande för fobi är till exempel att rädslan har en kraftig intensitet. Den kan innefatta panikattacker och leda till att man i vardagen undviker det som triggar rädslan.

Bland de lindrigare symptomen hittar vi olika grader av rädsla, motvilja och ångest – som ändå inte leder till panik.

Bakom obehaget finns inte alltid en reell rädsla utan det kan handla om avsky som kanske grundar sig i att man undermedvetet förknippar djuren med till exempel rutten mat eller hälsoproblem orsakade av skadedjur.

Grön gräshoppa
Bildtext Krypsrädslan är ofta irrationell. En vårtbitare är till exempel väldigt harmlös.
Bild: Ritva Siltalahti /Lehtikuva

I bakgrunden ofta tidigare erfarenheter

I Finland finns det väldigt få farliga insekter och spindlar, så insektsrädslan kan framstå som irrationell. I bakgrunden kan det ändå finnas orsaker som har att göra med evolutionen.

I en studie från Karolinska Institutet, som ingår i Journal of Experimental Psychologys utgåva från år 2001, fick försökspersonerna betrakta bilder av ormar och spindlar samt blommor och svampar. Deltagarna lade snabbare märke till djur som förknippas med potentiell fara, också om de till storleken var små.

Enligt Karlsson har vi en genetiskt medärvd rädsla för faror – till exempel när det gäller giftiga djur och höjder.

För många är rädslan ändå ett resultat av tidigare erfarenheter. Den som är rädd för hundar kan ha blivit biten av en hund som barn, och insektsrädslan kan härstamma från överraskande skräcksituationer som har satt spår.

– De rädslor som är evolutionärt betingade är antagligen vanligare. Sådana rädslor och fobier som grundar sig i erfarenheter är ofta snäva och handlar om till exempel en specifik insektart.

Modellinlärning spelar roll

Rädsla för insekter och spindlar kan födas också via inlärning, till exempel om föräldrar överför sin egen rädsla på sina barn. För att inte tala om att småkryp ofta beskrivs som otäcka tuffingar i populärkulturen.

– En stor del av spindelskräcken kan ha att göra med just inlärning, särskilt här i Finland och i stora delar av Europa, där det nästan inte förekommer farliga spindlar över huvudtaget, funderar Sami Karjalainen som är vetenskapsförfattare och doktor i teknik.

I hans egen familj har modellinlärningen tvärtemot lett till att dottern inte alls är rädd för småkryp utan till och med vågar hålla i dem.

Karjalainen har släppt ett flertal prisbelönta naturböcker och hans senaste bok gavs ut på våren. Boken handlar om Finlands hoppspindlar och på pärmen stoltserar en flamhoppsspindel med sina många runda ögon och färggranna pälsbollar. Dess personliga utseende fascinerar säkert många, men lyckades inte charma en bibliotekarie som vägrade plasta in ett sådant “skräckverk”.

Spindel i ett stort spindelnät
Bildtext Istället för att vara rädda borde vi oftare uppskatta naturens mirakel – till exempel spindlarnas avancerade nät.
Bild: ALBERTOGIACOMAZZI

Kunskap kan minska våndan

De som är rädda för spindlar ska komma ihåg att spindlarna är en naturlig del av ekosystemet. Vi människor drar också nytta av spindlarna. Enligt Karjalainen är till exempel en särskild hoppspindelart specialiserad på att äta myggor som sprider malaria. Och på samma sätt hjälper spindeln därhemma till med att hålla borta flugor, silverfiskar och myggor.

Insekterna är dessutom föda för fåglarna. Binas och humlornas betydelse för matproduktionen är i sin tur oersättlig och daggmaskarna gör mull av växterna.

Ju mer folk lär sig om krypen – desto snabbare kan de förhålla sig till dem och attityderna kan komma att ändra. Ett exempel är Yles Rädda pollineraren-kampanj som uppmärksammade pollinerarnas hotade situation. Sommaren 2020 registrerades nästan 76 000 handlingar för att trygga deras levnadsförhållanden.

Det finns en hel del skäl att uppskatta också de ryggradslösa djuren. Fjärilslarverna tjusar med sin färgsprakande uppenbarelse och spindelnätens skickliga arkitektur imponerar – på samma sätt som trollsländans flygkonster och myrornas strävsamma grupparbete.

Geting
Bildtext Pollinerarna har en avgörande uppgift i naturen.
Bild: Jussi Nukari / Lehtikuva

Fobi svårhanterlig

Enligt Karlsson kan mer information om krypen hjälpa vid lindrig ångest.

– En källa till skräck är att vi har att göra med något främmande. Osäkerheten kring det okända man har framför sig kan minska om man får saklig information om det.

Information hjälper däremot sämre när det handlar om faktisk fobi.

– Vetskap om att djuret är ofarligt kan fungera som en komponent, men kommer knappast som enskild faktor att åstadkomma förändring. Information kan ha inverkan på frontalloben som reglerar känslor, men det är djupare delar av hjärnan som aktiveras automatiskt som framkallar reaktionerna.

Karlsson har inte under sin karriär råkat på personer som sökt psykiatrisk hjälp på grund av enskilda fobier eller situationer som framkallar rädsla. Det här är inte något ovanligt och det påverkar oftast inte funktionsförmågan avsevärt.

I sådana situationer där fobin tar över och stör till exempel arbete och hobbyer kan man ändå överväga exponeringsbehandling.

– Vid exponering vänjer sig hjärnan och systemet stegvis vid det som triggar, så att panik inte behöver utlösas. En person med spindelrädsla exponeras till exempel för bilder av spindlar, först på avstånd och sedan på närmare håll. Senare kanske man besöker ett terrarium för att betrakta verkliga spindlar på tryggt avstånd, och till slut kanske personen till och med vågar hålla djuret i händerna. Det handlar ofta om ett flera månader långt projekt.

Källa: STT

Artikeln har uppdaterats efter att vårtbitaren felaktigt kallats för gräshoppa.