Valrosseskapism under nyhetstorka – berättelsen om Stena kom som på beställning, säger medieforskare

Hur kan ett djur dominera det finska medielandskapet i flera dagar? Det är egentligen inget konstigt med det, menar Tiina Räisä, lektor och forskare vid Yrkeshögskolan Arcada.

Under de senaste dygnen har inlägg om valrossen Stena dominerat på olika mediefronter. Både traditionella och sociala medier har fyllts med allt från nyhetsrapportering till mem och spekulationer om valrossens hälsa.

– Det här är något av en berättarstruktur, något som vi känner igen. Under tidigare år har det i medierna rapporterats om lejon, kängurur och andra för oss främmande djur som känns exotiska. Den här valrossen, i hela sin majestätiska och för oss väldigt ovana form, kommer nästan som på beställning i en tid av inhemsk nyhetstorka, säger Räisä.

Hon menar att tidpunkten för händelsen var ypperlig för en nyhet av det här slaget.

– Folk är på semester, och klart att det händer mycket i politiken och i vår omvärld – kriget i Ukraina fyller ju våra nyheter – så det är inte brist på nyheter på det sättet.

– Men det här är en nyhet som är av en annan karaktär, skulle jag vilja påstå. Jag har svårt att tänka mig att det skulle rapporteras om det här under andra tidpunkter på året, säger Räisä.

Sommarplåga?

Tiina Räisä menar att enstaka exotiska sommardjur också nästan blivit något av en förväntning. I och med att medier också tidigare rapporterat om liknande händelser, handlar det om ett bekant recept med en ny, spännande art i huvudrollen varje sommar.

– Det blir nästan som en förväntning, att det varje sommar ska komma ett djur som man kan följa under några varma sommarveckor när man har någon sorts sommarläge på och tillåter sig själv det här.

Det är den uppfattade lättsamheten bakom händelsen som gör att den intresserar och engagerar så många.

Hur gick det som det gick med valrossen Stena? Högholmen svarar på våra frågor

Vad händer nu med valrossen som dog på väg till Högholmen?

– Det här är en typ av nyhet som vi alla kan enas kring på något sätt. Det är lätt att följa med, det är något positivt att kunna följa med. Det blir ett drama som inte släpper oss. Vi är inne i den här berättelsen just nu och följer den intensivt, säger Tiina Räisä.

Hon säger också att det är medierna som skapar intensiteten och dramat runt fenomen som valrossen Stena. Utan medier – vare sig traditionella eller sociala – skulle inte den här typen av händelser få en så omfattande dimension.

– Det saknar proportioner, om man tänker på vad det faktiskt handlar om: ett djur som förirrat sig hit. Tittar man på det ur ett lite längre perspektiv så ter det sig lite komiskt, men ändå rycks vi med i det här.

– Utan mediernas rapportering, och det som vi individer gör på sociala medier när vi fortsätter kommentera det här, skulle det här fenomenet inte finnas. Det är något vi själva skapar som vi tycker är ganska roligt, för det är ett undantag, säger Räisä.

Medierna har ett ansvar

– Som medieforskare eller journalist kan det vara svårt att veta vad en valross tål, alltså var gränsen för dess hälsa går. Egentligen skulle man kunna tänka sig att det här ligger i händerna på de experter som vet någonting om djur. Som etisk medieproducent bör man respektera det, säger Tiina Räisä.

Det kan vara svårt att dra gränsen mellan vad som är etiskt och rätt för djuret och vad som är nyhetsrapportering, men diskussionen kring mediebevakningen av valrossen blir avig, menar Räisä.

– När medierna diskuterar hur nära ska man gå med en kamera, hur mycket man ska kretsa kring djuret och hur mycket man kan göra för att hålla storyn levande, blir det märkligt. Det är nog upp till varje individ och redaktion som rapporterar att fundera på hur länge och nära man ska gå.

"Ju mer man rapporterar om valrossen, desto mer exotiserar man den"

Samtidigt finns ett litet ansvar också hos den som konsumerar media, säger Tiina Räisä. Det lönar sig kanske inte alltid att klicka på klatschiga rubriker som är gjorda för att få uppmärksamhet, säger hon.

– Det verkar finnas ett behov av att använda det här djuret för olika ändamål. Vill man vara riktigt cynisk så använder man det här för ekonomisk vinning, och så finns det en annan dimension, där man vill värna om djurets hälsa. Någonstans mitt emellan kanske den stora mängden människor finns.

Det handlar om en balansgång mellan det som är underhållande, det emotionellt tilltalande samt de etiska aspekterna. Det här händer ofta när det handlar om djur, menar hon.

– Ju mer man rapporterar om valrossen, desto mer exotisera man den, fast det egentligen bara handlar om ett djur som befinner sig i en miljö där den normalt inte befinner sig.

Räisä jämför intresset för valrossen Stena med kattvideor. Djur väcker känslor och som mediekonsument vill man då ha mer, eftersom innehållet fyller någon sorts behov hos oss.

Det har mindre att göra med viktiga händelser i samhället, och blir mera som en spännande lek – något roligt att koppla av till.

– Så länge vi konsumerar, producerar och själva använder det här som bränsle för den uppmärksamhet vi vill ha när vi lägger upp ett inlägg eller gör ett mem, lika länge upprätthåller vi också den här trenden, säger Räisä.

När en valross tar sociala medier med storm

Lekfullheten är en del av fascinationen kring fenomen som en valross i Fredrikshamn. Den kan utnyttjas för en massa olika behov, säger Räisä.

– Ett inte så litet behov är att väcka uppmärksamhet, vilket ju är mediernas väsen.

– Då handlar det om klatschiga rubriker, nypåfunna ord som härstammar från det faktum att "det här är något spännande som vi aldrig upplevt", och så kan man dra paralleller som sedan ger fenomenet ett helt nytt liv i medierna.

Valrossen Stena har väckt uppmärksamhet också på sociala medier. Tidningen Ilta-Sanomat har sammanställt en ordlista över valrossrelaterade och nytänkande ord och aforismer. Den ledande hashtaggen i Finland på onsdagen (20.7) var #mursu med 1 540 tweets, och otaliga mem har gjorts i hennes ära.

Det här har egentligen inget med valrossen i sig att göra, menar Tiina Räisä, utan handlar återigen om uppmärksamhet.

– När varje individ som kommer på ett nytt ord kring valrossen får uppmärksamhet, eller när en redaktion som vidarebefordrar ett sådant här meddelande gör det – då har vi hamnat ganska långt ifrån själva valrossen.

Djuret blir alltså ett verktyg för att uppnå ett mål – att distrahera oss från vardagen, ge uppmärksamhet eller att samla klick från en rubrik.

– Det här enskilda djuret har lyckats föda ett enormt arkiv av diverse berättelser som vi människor använder för våra egna, på många sätt ganska egoistiska behov – allt från den ekonomiska dimensionen till den här uppmärksamheten som både medierna och vi själva söker när vi befinner oss på sociala medier och skriver något lustigt om det här djuret, säger Räisä.

Handlar om en viss valrosseskapism

Det stora intresset för valrossen växte snabbt på olika mediekanaler, och det säger mer om omgivningen än om själva djuret, menar Tiina Räisä.

– Som forskare tycker jag förstås det är intressant att följa den här typen av utveckling, och det finns många väldigt komiska drag i det här.

– Samtidigt finns det något nästan tragikomiskt, till och med tragiskt, i att vi har sådana resurser och lever ett sådant liv att vi kan fästa uppmärksamhet vid ett sådant här djur. På något sätt säger det här mig att vi har ganska få problem, eller att vi åtminstone inte vill tänka på dem för tillfället.

Man kan skapa ritualer kring vad som helst, till exempel en valross

― Tiina Räisä, lektor och forskare vid Institutionen för film och media vid Yrkeshögskolan Arcada

Hon menar att det handlar om en viss typ av eskapism också i nyhetsrapporteringen. Att följa med historien kring valrossen innebär en paus från allt annat som kanske upplevs som tyngre.

– Det här blir en underbar undanflykt från sådant som kanske är komplicerat – politik, ekonomi, krig och allt det där. Man får vända ryggen åt det för ett litet tag och bara tänka på valrossen och hur söt, enorm och samtidigt skör den är, och alla känslor den väcker hos oss, säger Räisä.

Vad ska vi kalla det, att vilja bli distraherad av exotiska djur varje sommar? Valrosseskapism?

– Ja, det skulle vi ju, skrattar Tiina Räisä.

Hon säger att det i längden kan bli irriterande för både konsument och producent att följa ett enda djur, men att den här typen av fenomen varken håller uppe intresset i längden, eller ens existerar väldigt länge. Tidsbundenheten gör att det blir ett stort socialt sammanhang som förenar oss, och det något väldigt rituellt.

– Det här tidsförloppet är något vi förenas av. Ett för oss lite ovanligt djur kan skapa ett sammanhang och samband mellan människor. Det tycker jag är ganska spännande, hur nästan vad som helst i vår omvärld kan fungera som ett sådant bränsle och att man kan skapa ritualer kring vad som helst, till exempel en valross, säger Tiina Räisä.