Det här hände under VM-natten i Eugene: Finländskt rekord av Viivi Lehikoinen i VM-semifinalen – Tuija Helanders 35 år gamla rekord historia
Drömmen hon haft sedan FM-debuten som 13-åring har nu gått i uppfyllelse. Viivi Lehikoinen sprang nytt finländskt rekord i VM-semifinalen i Eugene. Det här är stunderna jag har tänkt på när det varit svårt, säger HIFK-löparen.
Viivi Lehikoinen är fortfarande bara 22 år ung, men i den inhemska eliten på 400 meter häck har hon hållit till i snart ett årtionde. Det var i samband med FM-debuten som 13-åring i Vasa 2013 hon för första gången tänkte att hon en vacker dag ska bli finländsk rekorddam.
Nu har den dagen kommit.
– Jag har drömt om det sedan dess. Sakta har det blivit mer och mer realistiskt. Ibland har jag varit lite längre bort, men sedan förra året har det känts nära, säger Lehikoinen som beskriver loppet som "nästan perfekt".
– Jättefint att få rekordet i mitt namn. Jag har ändå dominerat långa häcken i Finland i många år, nu har jag det svart på vitt.
Lehikoinen slutade sexa i sitt semifinalheat, som var det snabbaste av de tre heaten, med tiden 54,60. Hon förbättrade sitt eget rekord med två tiondelar och Tuija Helanders finländska rekord med två hundradelar.
– Gårdagen (försöksheaten) var den viktigaste dagen och jag var mer nervös då, eftersom jag så ville springa semifinal. I dag kunde jag ta det ganska avspänt, säger Lehikoinen som sprang 54,95 i försöken.
Tuija har mitt nummer och hon kommer helt säkert skicka och gratulera
I VM i Rom 1987 räckte Helanders rekord till en femte plats. I alla tiders mest högklassiga semifinaler på damernas 400 meter häck var Lehikoinen nästan nio tiondelar från avancemang på tid.
– Tuija har mitt nummer och hon kommer helt säkert skicka och gratulera. Hon brukar skicka ganska ofta och heja på mig. Också hon har velat att det där rekordet ska ryka, det var på tiden, säger Lehikoinen.
Glass av Bol
En gratulation fick Lehikoinen också motta av semifinaltvåan Femke Bol, som sprang på banan innanför Lehikoinen. Båda tränar under ledning av Laurent Meuwly.
– Vi har kört mycket precis så där i träning. Det hjälper Femke när jag är framför, då jag är så stark i starten. Och jag blev inte heller rädd när hon flög förbi, säger Lehikoinen som även kan vänta sig annat än bara gratulationer av nederländskan.
– Vi kom överens i call room att den som är först till första häcken får välja vilken glass som helst i kafeterian. De är i och för sig gratis för idrottarna.
Långa vägen fram
Vägen fram till VM-semifinal har inte varit spikrak. Lehikoinen var en stor juniorstjärna och innehar det allra yngsta (inofficella) världsrekordet som bokförs i 13-årsåldern. Alla andra världsrekord har sedan Sydney McLaughlin, som var snabbast också i Eugenes semifinaler med 52,17.
Kring 16-årsåldern började utmaningarna och det personliga rekordet från 2017 stod sig ända fram till förra året, då Lehikoinen hissade ner till personbästa med över en sekund. I år har hon kapat bort ytterligare åtta tiondelar.
– Det här är de stunderna som jag har tänkt på när det varit svårt. Jag har sett på stora tävlingar på tv och tänkt att där vill jag också vara, så där fort vill jag också springa. När jag nu på riktigt är här kan jag också njuta på ett annat sätt.
Lehikoinen var trettonde i sammandraget som sjätte bästa europé. Hennes följande häckstart blir i EM i München om en månad. Före det löper hon 400 meter slätt i Kalevaspelen i Joensuu.
– Finalplats är huvudmålet i EM. Här grämer det inte att missa final, det var ändå så pass långt borta. Nu gäller det att höja grundnivån tillräckligt mycket för att kunna ta upp kampen i framtiden.
Jättetid på 3000 meter hinder
För kvällens övriga finländare gick det inget vidare. Camilla Richardsson avbröt sitt försöksheat på 5000 meter efter att hon kände att hon inte kunde andas i hettan.
Sanne Erkkola slutade 26:a av 27 damer som fick resultat i spjutkvalet. Hennes resultat var 52,04, då 59,06 gav finalbiljett. Erkkola har gjort ett kast över 60 meter i sommar.
– Jag märkte redan i uppvärmningen att allt inte står rätt till. Jag vet inte om det var nervositet eller vad. Krafter fanns, men kanske jag bara var så ivrig att tekniken föll ihop, säger Erkkola.
I tävlingspassets två finaler gick gulden till Kina och Kazakstan.
Kinesiskan Bin Feng kastade personligt rekord (69,12) i diskusfinalen och tog sin första stortävlingsmedalj. Hon besegrade den dubbla OS- och VM-mästaren Sandra Perkovic med 67 centimeter. Bronset gick till den överlägsna världsettan Valarie Allman med 68,30.
På damernas 3000 meter hinder bjöd Norah Jeruto på en enorm uppvisning. Jeruto vann guld med tiden 8.53,02, med vilket hon befäster sin position som alla tiders trea i världen. Jeruto är född i Kenya men representerar sedan januari i år Kazakstan.
Också tvåan och trean kom under drömgränsen nio minuter. Werkuha Getachew sprang etiopiskt rekord med 8.54,61 och slog landsmaninnan Mekides Abebe med en och en halv sekund.
' /%3E%3C/svg%3E)
