Alpackorna i Kuggom har ett viktigt jobb – djur som terapi kan hjälpa många olika grupper

Katriina Mähönens gård i Kuggom besöks av både barnfamiljer, grupper med funktionsnedsättningar och personer som lider av psykisk ohälsa. Alpackorna har visat sig vara lämpliga i arbetet med djur som terapi.

Det är en varm fredag och dammiga sandvägar för oss förbi kor och hästar som står och betar i det gassande solskenet. Vägarna bär mot Kuggom i Lovisa, närmare bestämt Påvalsby.

Här bor förutom höns och hundar också lite mer exotiska djur som härstammar från Anderna. På Katriina Mähönens gård huserar nämligen fem stycken alpackor.

– Våren och sommaren har varit ganska livliga, vi har haft mycket olika gäster, berättar Katriina Mähönen. Det är allt från vanliga barnfamiljer som främst kommer för att se djur på landet, till grupper med personer som har funktionsnedsättningar eller problem med missbruk.

Mähönen är intresserad av djur som terapiform. Det innebär att djuren och gården kan erbjuda en miljöomväxling för besökarna, vilket har en positiv inverkan på gästernas sinnesstämning.

– Egentligen skaffade jag alpackor utav ren nyfikenhet, men jag var också intresserad av växelverkan mellan djur och människor, säger Mähönen. Därefter har det visat sig att alpackorna varit väldigt bra för arbetet med djur som terapiform, eftersom de är väldigt raka och lugna.

Mähönen berättar att om alpackorna bemöts på ett lugnt och sansat sätt, så kan de bli väldigt nyfikna och tillmötesgående.

Djuren i Påvalsby är däremot inte keldjur, utan de får själva välja hur de vill röra sig i inhägnaderna. Mähönen säger att alpackor inte tycker om fysisk kontakt, trots att många kanske skulle tro det.

Till skillnad från exempelvis hästar och hundar som brukar vidröra varandra och tycka om att bli klappade, så har alpackorna inga sådana vanor. Därför vill Mähönen inte heller tvinga dem till det, utan besökare brukar få titta på dem och följa med dem när de äter kvistar och foder.

Detsamma gäller hönorna. Vi går in i inhägnaden och Mähönen matar dem medan vi följer med hur de springer omkring efter maten.

Katriina Mähönen jobbar huvudsakligen som översättare och gården är mer som en sidoverksamhet. Utöver de inbokade besöken brukar hon också ordna olika kurser på gården, men under coronapandemin har sådana ordnats mer sällan.

Kurserna behandlar främst djur och människors välmående, vilket är det som Mähönen gärna fokuserar på i sitt arbete. Hon har samarbetat med bland annat socionomstuderanden och djurskötare.

Att komma ut till landsbygden bland djur kan ha inverkan på besökare. Mähönen berättar om en man med en funktionsnedsättning som vanligen var väldigt tyst av sig men talade mycket då han fick umgås med alpackorna.

– Det är fint att se hur det här miljöombytet kan påverka människor, säger hon.