Nya kompis- och läshundar behövs – färre aktiva efter pandemin

Behovet av så kallade kompis- och läshundar är stort. Under pandemin blev det paus i verksamheten och nu vill eldsjälar igen få fart på den. Hundarna besöker bland annat äldreboenden.

En gullig och snäll hund som gärna låter sig klappas och kanske är den populäraste besökaren på äldreboendet.

Ungefär så kan man beskriva en kompishunds uppdrag. Dessutom finns det läshundar som oftast fungerar som lyssnare för barn som tränar på att läsa, vanligen på bibliotek.

Före pandemin arrangerades det över 100 000 möten mellan kompishundar och människor, men ifjol hade antalet sjunkit till 40 000.

Det är också mycket färre hundar som är med i verksamheten. Antalet har mer än halverats från de 2 000 som var aktiva före pandemin, berättar man på Kennelförbundet som står för kompishundarnas och deras ägares utbildning.

Skolning – fast mest för människan

Kompishundar är helt vanliga husdjur, men de har skolats för uppdraget tillsammans med sin ägare.

En kompishund ska vara frisk, lugn och stresstålig till sin natur i och med att den ska klara av att möta många olika personer, inte bli uppjagad av olika dofter och ljud, och orka vara i fokus.

Hunden ska vara över 2 år gammal, då anses åldern redan ha gjort djuret lagom stabil.

Det är mest ägarna som utbildas under skolningen, berättar Sanna Törnroos på Kennelförbundet.

– De får lära sig vad verksamheten går ut på, vilken hundförarens roll är och vilket ansvar hen har.

Läshunden stöder barn

Läshundarnas roll är lite annorlunda, de ska framförallt vara bra på att fokusera. Den kan förstås reagera på oväntade ljud och händelser, men den ska vara snabb på att åter rikta sin uppmärksamhet mot läsaren.

– Ibland kan barn undra om hunden inte lyssnar ifall den riktar sin uppmärksamhet åt annat håll, berättar Peppi Taalas som ansvarar för kompishundsverksamheten vid Jyväskylä universitet.

Om hunden somnar under lässtunden kan ägaren tala om för barnet att det är ett tecken på att hunden njuter av läsningen.

Kunde du och din hund vara med?

Taalas säger att även om verksamheten småningom blivit mer känd bland finländarna, är det inte alla som kommer att tänka på att även deras egen hund kunde delta.

Det handlar om frivilligverksamhet där inga pengar är inblandade.

Kompishundarna har högst ett besök i veckan på programmet. Även om besöken på exempelvis äldreboenden är korta, kan man titta in på flera avdelningar och möta många människor. Det är stressigt för hunden även om den njuter av uppmärksamheten och den måste få vila mellan uppdragen.

På Kennelförbundet önskar man att fler kommer med i verksamheten, men att de som gör det har tid och lust att binda sig för en längre tid.

– Kompishunden kan för någon bli den enda besökare som man faktiskt väntar på, hunden går inte att ersätta om ägaren hoppar av verksamheten på grund av andra engagemang, säger Sanna Törnroos.

Källa: STT