Det är lokala eldsjälar som familjen Tolvanen-Piiri som bidrar till att Seahorse Week i Hangö är i en klass för sig
Hästveckan i Hangö är känd för att vara en av landets mest speciella tävlingar i banhoppning. Den är också unik för den insats som alla frivilliga funktionärer gör. Familjen Tolvanen-Piiri är en av dem.
Efter en paus på två är det dags för banhoppningstävlingarna Seahorse Week i Hangö igen (27–31.7).
Tävlingarna omfattar hoppklasser från 75 centimeter upp till GP-nivå och är med sina 21 år på nacken redan legendariska.
Tack vare att allmänheten kan följa med ekipagen på paradplats i Badhusparken i centrum av Hangö har Seahorse Week fått sin alldeles speciella prägel, både inom ryttarkretsar och Hangö som turiststad.
Roligt att tävla
Roosa Piiri har ridit i knappt tre år, men hon är redan med och försvarar Hangö Udds Ryttares heder under hästveckan.
Det var under ett hoppläger i fjol som ridläraren Mia Maukonen uppmuntrade Roosa att börja tävla på ridskolans B-ponny Prinssi, eller Stonecastle's Wild Prince, som Welshponnyn egentligen heter.
Han var Hangöhoppryttaren Pinja Varsanpääs första egna tävlingskumpan. Varsanpää deltar i år i de högre klasserna på sina nuvarande hästar, medan Prinssi är med och tar fram nya generationer av ryttare.
– Jag har tävlat med Prinssi i klubbtävlingar den här terminen, men det här är spännande eftersom Seahorse Week är den första tävlingen utanför hemmaplan, förklarar Roosa.
Hon säger att det viktigaste just nu inte är att vinna, utan att ha roligt och att heja på klubbkompisarna.
Sex ekipage från Hangö udds ryttare deltar i öppningklassen 75 cm (55 starter)
(4) Roosa Piiri, Stonecastle's Wild Prince
(6) Doris Axelson, Milky Way Starlet
(27) Annika Grönroos, Cap Nord D'Hyrencourt
(44) Vanessa Nippala, Erne Valley Midir
(46) Eerika Veikkolainen, Calevs
(53) Johanna Kemppainen, Lyric-G
Prinssi är en snäll men något hetlevrad ponny som tar kurvorna med fart.
– Jag har ingen plan eller strategi för hur vi ska rida banan, men det gäller att hålla in honom så han inte rusar fram. Bara jag kommer ihåg Mias råd går det nog bra, säger Roosa.
Mia Maukonen som är Hangö udds ryttares ridlärare, fungerar också som tävlingsledare under Seahorse Week.
Roosa ser också fram emot att under tävlingsveckan träffa och följa med olika ryttare på olika nivåer.
Och att få heja på klubbkamraterna och hänga med kompisarna - det är ju bara bäst.
Via den här länken kan ni se vem som tävlar i de olika klasserna från vår region samt följa med resultaten.
Genomförs med lokala krafter
Det är föreningen Seahorse week rf som arrangerar tävlingarna.
Ända sedan starten år 1997 har arrangören byggt upp tävlingarna med hjälp av talkokrafter. Det är tack vare ridskolans elever, deras föräldrar och andra eldsjälar som varje detalj i det stora maskineriet klaffar.
Annika Koli, ordförande för Seahorse Week, berättar att de i år har cirka 125 funktionärer.
– Det är något färre än tidigare, vi brukar ha kring 150. Det kan hända att det är pandemin och pausen på två år som gjort att folk inte riktigt hittat tillbaka.
Funktionärerna gör allt från att ställa igång ridplanen, städa området, sälja kaffe och glass, hålla ordning på trafiken, mocka hästboxarna då det byter häst, vara bomkalle på tävlingsbanan och ansvara för käpphästtävlingarna.
Uppgifter som att bygga och riva hästarnas utomhusboxar samt områdets nattvaktande har de redan i några år köpt som tjänster utifrån, berättar Annika Koli.
Stort ansvar
Medan Roosa Piiri är med och tävlar, har hennes föräldrar Mervi Tolvanen och Jarmo "Jammu" Piiri hand om buffén.
Mervi har varit med som försäljare i föreningens stånd i två år, men i år tackade hon ja till att ansvara för hela maskineriet.
Med nästan flera hundra startande ekipage, 125 funktionärer och en publik som en solig vecka kan uppgå till 10 000 personer gäller det att kunna bedöma åtgången på kaffe, läsk, grillkorv, glass och annat som man säljer.
– Ännu har jag inte mist nattsömnen, men nog ger det ju en hel del arbete, konstaterar Mervi Tolvanen.
Det gäller att titta på tidigare års åtgång av varor, vilket Jammu Piiri också gjort.
– Jag tittade på listorna från de två senaste åren och vi har kommit överens med leverantören att jag får beställa i etapper, så på det viset ska vi nog hänga med och också undvika svinn, berättar Jammu Piiri.
Det som vållar Jammu Piiri mest huvudbry är att han också är grillmästare på juniorfotbollsevenemanget Östersjö cup.
– Tyvärr krockar evenemangen i år och det har varit lite svårt att hitta tillräckligt med folk. I veckan är jag ju dessutom på jobb dagtid så då hinner jag inte själv grilla funderar han, men tillägger att det nog löser sig.
Mervi är lika optimistisk.
– Vi får hjälp av sådana som varit med förut, så vi ska klara upp det här.
Ställer upp i vått och torrt
Båda Roosa Piiris föräldrar är sådana som varje förening drömmer om.
Mervi Tolvanen är både en typisk och otypisk mamma till en hästflicka.
Typisk för att hon tycker om att vara i stallet och pyssla med allt möjligt, "för mig är det terapi, här kan jag nollställa mig själv".
Otypisk av den enkla orsaken att hon inte rider själv. Hon är inte ens en så kallad återvändare som ridit i sin ungdom och i och med dottern plockat upp hobbyn igen.
När hon kom till stallet var allt nytt och lite skrämmande.
– Hästen är ju ett stort och snabbt djur som man behöver ha respekt för och kunna avläsa så att det inte uppstår farliga situationer, men ganska snabbt kom jag underfund med hur saker fungerar i stallet och i dag tycker jag ridning är en bra hobby.
Så här berättade hon om Roosas hobby i en artikel i Hangötidningen från 2020.
Från fotbollskung till hästpappa
Pappa Jammu Piiri å sin sida, är i Hangö mest känd som en av Hangö IK:s målkungar i fotbollens division ett på 1990-talet.
Att han hamnade i stallet beror främst på att han valt att stötta dottern i alla hennes intressen.
Först var det fotboll, sedan balett och nu är det ridning för hela slanten.
– Jag har alltid varit med och hjälpt till och det är roligt att följa med Roosas ridning och fixa sådant som behöver göras vid sidan om.
Han skulle gärna se fler "hästpappor" på ridskolan.
– Här finns en massa uppgifter som kräver lite styrka och saker att reparera. Visserligen har vi våra Pena (Pentti Nevalainen) och Kaitsu (Kai Nyholm) som är hurja på att jobba, men de börjar bli lite äldre så fler är välkomna, hälsar han.
