Film: Bekanta superhjältar får hjälp av fyrbenta kumpaner i DC League of Super-Pets
Husdjuren är de egentliga superhjältarna i den nya animerade filmen DC League of Super-Pets. När de tvåbenta hjältarna hamnar i knipa, kommer de fyrbenta vännerna till undsättning.
Hunden sägs vara människans bästa vän, men vem är hundens bästa vän?
I DC League of Super-Pets är det i alla fall husse Stålmannen som är hunden Kryptos bästa vän. Det är ingen fråga om den saken.
De två har varit oskiljaktiga sedan de tillsammans flydde från den fiktiva planeten Krypton innan den blev till rymdstoft.
I dag kämpar de sida vid sida för att bekämpa brottslighet i Metropolis. Krypto är nämligen inte som andra hundar, utan han är en superhund. Det här är visserligen en vanlig uppfattning som de flesta hundägare har om sina hundar, men i Kryptos fall handlar det alltså om att han är en hund med superkrafter.
Det här är också orsaken till att Krypto ibland har lite svårt att komma överens med andra hundar. Han vet inte riktigt hur han ska vara en hund med tassarna på jorden i stället för en flygande superhund. Därför tyr han sig till sin superhjälte till husse.
En svartsjuk superhund
Så, när Stålmannen blir upp över öronen förälskad i reportern Lois Lane blir Krypto allt annat än glad. I stället ser han slutet på deras dog-bromance och tar inte det här bra.
Snart får Krypto ändå annat att tänka på. Ett hårlöst marsvin med ondskefulla planer har nämligen fått tag på olika färgers kryptonit från planeten Krypton.
Med orange kryptonit kan marsvinet Lulu ge sig själv superkrafter och med grön kryptonit kan hon eliminera Stålmannens krafter. Hon gör båda, samtidigt som hon tillfångatar Stålmannens kompisar från Justice League som har kommit till hans undsättning.
Hundar är hundar, eller?
I samma veva blir det klart att superhunden Krypto trots allt kan leva upp till att vara en hund. Beviset för det här stavas goudaost, som han slukar utan att tveka och utan att märka att det finns en bit grön kryptonit gömd i ostbiten.
Det här leder till att även han blir av med sina superkrafter. Eländes elände! Hur ska han nu kunna rädda Stålmannen?
Efter att Krypto blivit av med sina superkrafter blir han tvungen att prova på livet som hund, och han inser snabbt att det är betydligt tyngre att springa än att flyga fram.
Men även andra typiska drag för hundar kommer fram hos honom. Bland annat inser han betydelsen av att ha en flock. Det här klarnar med hjälp av hunden Ace, grisen PB, sköldpaddan Merton och ekorren Chip.
Nytt gäng, samma gamla ändamål
Tillsammans bekämpar det nya supergänget Lulu och hennes armé av ondskefulla marsvin i samma anda som är bekant sedan tidigare från otaliga superhjältefilmer. Karaktärer som påminner om onda Lulu har en också sett alltför många gånger tidigare.
Trots att kontrasten mellan det onda och det goda är avgörande i superhjältefilmer är det en aning tröttsamt att det fortfarande görs onda och maktgalna karaktärer som vill ta över världen i filmer som är riktade till barn. Visserligen brukar de onda karaktärerna få vad de förtjänar, men här känns de ändå som urlakade fiender med tvivelaktiga mål för sin ondska.
"Världsherravälde är min passion", säger Lulu och jag sväljer en gäspning. Med dagens världsläge har jag svårt att se att någon skulle vilja ta över det överhettade, nedskräpade och sönderexploaterade jordklotet som vi bor på. Men visst, det är bara en film, och i den DC-animerade världen kan vi glömma sådana mänskliga problem för en stund.
Mera än kampen mellan gott och ont
Jag väljer att tänka att det inte ändå är kampen mellan det goda och det onda som är essensen av filmen. I stället försöker jag se på vad Krypto åstadkommer tillsammans med sitt nya gäng och att han lär sig vad villkorslös kärlek är för någonting.
På vägen får han nya vänner och han inser att en hund inte behöver nöja sig med att bara ha en bästa vän. Med superkrafter eller inte är den största styrkan ändå att ha vänner som kan komma en till undsättning när det krisar.
