Förälder om ungdomsvåldet i Åbo: "Föräldrarna och uppfostran är absolut avgörande för hur ett barn utvecklas"

Ungdomsvåldet och oroligheterna i Åbo väcker oro hos föräldrar som Yle Åboland pratat med. Föräldrarna tycker att uppfostran har en viktig roll i att förebygga att ett barn inte ska ta till våld.

Våld som sker bland ungdomar blev återigen ett aktuellt ämne i Åbo i juli, när en 15-årig pojke knivhögg en 17-årig pojke. Också i våras var ungdomsvåld och unga som begår brott på tapeten i och med oroligheter i köpcentret Hansa i Åbo centrum.

Åbobon Petter Rönnlöf har barn som är 13, 16 och 18 år gamla och säger att ungdomsvåldet i Åbo väcker oro.

– Det är klart att det säkert har funnits våld och oroligheter bland unga under alla år, men det känns som att våldet har blivit brutalare och att man nu tar till mer vapen såsom knivar. Inte är det ju en trevlig utveckling, säger Rönnlöf.

Också Åbobon Jessica Pettersson känner oro över ungdomsvåldet. Hon är förälder till barn som är 15, 17 och 19 år gamla.

– Det känns som att våldsdåden ökar och går ner i åldrarna. Det är nog en oroväckande samhällsutveckling, säger Pettersson.

Hur kunde en 15-åring knivhugga för andra gången i år? Direktör för barnskyddet i Åbo: "Barnskyddslagen är inte alltid tillräcklig för att hjälpa de mest våldsamma fallen"

Tätt samarbete krävs mellan polisen och barnskyddet.

“Man kan inte ha en GPS-spårare och följa varje rörelse, men man måste kunna veta ungefär var den unga befinner sig”

Föräldrarna och uppfostran har en viktig roll i att förebygga att ett barn inte ska bli våldsamt.

– Det sätt som föräldrarna uppför sig på kommer att återspeglas i barnets beteende och såväl religion som kultur påverkar hur barnet uppför sig. Förstås har samhället också en viktig roll, men nog är det föräldrarna, deras bakgrund, kultur och uppfostran som är absolut avgörande i hur barnen utvecklas, säger Rönnlöf.

– Förstås har hemmet en påverkan. Men när det gäller de våldsamma ungdomsgängen som det skrivs om i medierna kan man inte välta allt ansvar på hemmet, eftersom det tyvärr kan finnas sådana drivande krafter i dessa ungdomsgäng som väger mer än de värderingar som den unga har lärt sig hemma, säger Pettersson.

Både Rönnlöf och Pettersson tycker att det är viktigt som förälder att kunna diskutera med det egna barnet och veta var och med vem barnet rör sig och vad barnet håller på med.

Men hur mycket kan föräldrar övervaka det egna barnet – finns det en gräns för när det blir för mycket?

– Nog är det svårt, förstås, eftersom barnen använder andra sociala medier än oss vuxna som kanske är på Facebook och Whatsapp. Med yngre barn kan man tillsammans gå igenom telefonen och vad de gör på sociala medier, medan man kan diskutera med de äldre barnen och fråga vad de gör, var de rör sig, och med vem, säger Rönnlöf.

Pettersson poängterar att det är en balansgång som förälder att övervaka vad en tonåring gör.

– Som förälder är det svårt att fullständigt kontrollera en tonåring som ska bli mer självständig och pröva sin egen väg in i vuxenlivet. Det handlar om förtroende och tillit: om den unga är ute på stan sent på kvällen kan man ju som förälder inte ha en GPS-spårare och följa varje rörelse, men man måste kunna veta ungefär var den unga befinner sig och få kontakt med hen, säger Pettersson.

Allvarliga våldsbrott bland unga har ökat under pandemin

Statistik från Polisen och Statistikcentralen visar att ungdomsbrottslighet i allmänhet har minskat redan under flera års tid, men att de allvarliga våldsbrotten bland unga har ökat under de senaste två åren.

Ännu är det för tidigt att säga om trenden är övergående och vad statistiken kan bero på, men en av orsakerna till våldet bland unga under de senaste åren kan vara coronapandemin, berättar docent Julia Korkman som är som är specialplanerare vid Europeiska institutet för kriminalpolitik HEUNI och projektforskare i psykologi vid Åbo Akademi.

– Många unga har blivit av med sin hobby och vardagen har rubbats under pandemin. Det har blivit ett sorts vakuum och det verkar ju uppenbart att många ungdomar har mått psykiskt dåligt på grund av pandemin, säger Korkman.

Rättspsykologen Julia Korkman: Ungdomsbrottsligheten är på rekordlåg nivå

Men enstaka brott har blivit grövre.

Korkman vill ändå inte dra några slutsatser om ifall ökningen i allvarliga våldsbrott under de senaste två åren är en ny trend. Det är också möjligt, menar hon, att den offentliga debatten kring ungdomsvåld som varit aktiv sedan det omtalade Forsbyfallet, lett till att tröskeln för att polisanmäla våldsamma situationer ungdomar emellan, har blivit lägre.

– Det är svårt att ännu dra slutsatser om trenden håller på att förändras, eller om det är en tillfällig ökning. Möjligtvis är det fråga om en pandemirelaterad ökning, men i värsta fall handlar det om en kultur av våld som sprider sig nu starkare än tidigare via sociala medier, säger Korkman.

Våld är aldrig rätt metod i barnuppfostran

En riskfaktor för att söka sig till miljöer där risken för brottsligt beteende ökar är att man kommer från en dålig bakgrund. Man har till exempel haft dåliga hemförhållanden och inte fått tillräckligt med stöd, kärlek och bekräftelse.

– Många av de unga som begår våldsbrott har också själva blivit utsatta för våld, säger rättspsykolog Julia Korkman.

Korkman betonar att man ska se till att barn från en ung ålder har betydelsefulla sociala relationer, eftersom en avsaknad av dessa kan leda till att man dras med i våldsamma ungdomsgäng, där man kan känna sig sedd och bekräftad.

Förutom att hjälpa de våldsamma unga är det också viktigt att hjälpa föräldrar som själva har upplevt våld i barndomen, så att de lär sig om hälsosamma uppfostringsmetoder som inte innefattar metoder som är farliga för barn.

Polisen i Åbo oroar sig över det ökande våldet bland unga – antalet misshandelsfall har nästan fördubblats på ett år

Våldet visas ofta på sociala medier.

– En stor del av de finländska barnen blev piskade ännu i början av 1980-talet. Det har skett en stor förändring sedan dess, men det kan ändå finnas föräldrar som kämpar med att manövrera sitt föräldraskap eftersom man inte vill ta till den skadliga modellen från den egna barndomen. Om man inte erbjuds en annan modell och har barn med ett temperament kan det leda till problem, säger Korkman.

Korkman poängterar att föräldrar med utländsk bakgrund kan kämpa med samma problematik och ha ännu svårare att få tillgång till hjälp för att hantera sitt föräldraskap på ett sätt som inte inbegriper aga eller hot. Här bedrivs dock positiv verksamhet.

– Föräldrar med invandrarbakgrund kommer ofta från sådana miljöer där det ännu idag är accepterat att kroppsaga ett barn. Inom projektet Barnahus, som drivs av Institutet för hälsa och välfärd, har interventionen Föräldraskap i Finland fokuserat på att hjälpa familjer med utländsk bakgrund att hantera svåra situationer i barnuppfostran, utan att ta till metoder såsom våld eller hot om våld. Verksamheten har enligt vad jag förstått varit väldigt uppskattat av familjerna, säger Korkman.