Krönika: Fullständig finländsk flopp, virrigt VAR-kaos och en fotbollsfest som förtrollade – så här minns vi EM i England
Tre förluster så att det sjöng om det och en sparkad tränare innan turneringen var över. Nej, det kunde inte ha gått sämre för Finlands del i ett EM som präglades av VAR-ilska och framför allt: klassfotboll, skriver Yle Sportens Sebastian Backman.
1. Blytung blåvit besvikelse
Nej, Finland stoppades inte av dödens grupp. Problemen ligger djupare än en oturlig lottning.
Efter EM-uttåget var det lätt att hitta bortförklaringar: Det gick ju som som väntat – Finland skulle inte ha en chans mot toppländerna Tyskland, Spanien och Danmark. Dessutom saknades ett antal covidsjuka startspelare.
Sanningen är att vi skulle ha åkt ut ur vilken EM-grupp som helst, Finlands nivå och form är helt enkelt för dålig för den europeiska fotbollstoppen. Facit i år: sju förluster, två kryss och en seger – över Georgien.
I EM blev Linda Sällströms mål efter Anna Westerlunds fantastiska passning den enda ljuspunkten. Annars var mörkret kompakt.
I övriga Norden har krisstämningen varit påtaglig. Flopplaget Norge sparkade sin chefstränare Martin Sjögren kort efter uttåget i gruppspelet och också i semifinallandet Sverige har orosrynkor i pannorna uppenbarat sig.
I Finland borde sirener och mistlurar ljuda.
Trenden har inte varit nedåtgående bara under det senaste året, utan också över tid. Finland nådde sitt högvattenmärke i EM-premiären 2005 och sedan dess har det gått allt sämre.
2005: semifinal. 2009: kvartsfinal. 2013: ut i gruppspelet med två poäng. 2022: ut i gruppspelet med noll poäng.
Framtiden för den blåvita damfotbollen är ett stort förfärligt frågetecken.
Ur ett hobby- och folkhälsoperspektiv är läget utmärkt: fler flickor än någonsin spelar fotboll.
Ur ett elitperspektiv är läget problematiskt. Verksamheten på klubbnivå ofta är bristfällig och juniorer saknar viljan att pröva gränserna.
– Problem finns bland spelare, tränare och i hela systemet, säger Yle Urheilus expert Pauliina Miettinen.
Vi saknar läktarkultur för både landslag och klubblag – sensationsklubben KuPS har stundvis haft svårt att locka 100 åskådare till läktaren.
Det händer att framgångsrika klubbar plötsligt försvinner från kartan, som fjolårets silverlag TiPS från Dickursby.
Kravnivån är lägre i Finland än på annat håll i norr. Vi är klar nordisk jumbo på världsrankningen. Vår inhemska liga har en medelålder på 22 år och hör till de sämre i Europa.
Nu får landslaget ta ny fart med en färsk chefstränare, som i varje fall under de kommande månaderna heter Marko Saloranta.
Han har inte en avundsvärd uppgift. Sparkade Anna Signeul brydde sig om att göra resultat i nuet och fokuserade inte på framtiden. Nu stundar ett smärtsamt generationsskifte då nyckelspelare ska bytas ut och efterföljarna inte hunnit etablera sig.
Nu måste kursen ändras, snabbt. Annars kommer det att dröja längre än nio år till följande mästerskap, om inte EM utökas till att omfatta fler än 16 länder.
Ett exempel: Linda Sällström ska inleda sina läkarstudier på allvar och har kanske gjort sitt i landslaget. Hon har gjort 51 mål för Finland, flest genom tiderna. Vår målmässigt näst bästa anfallare? Inhopparen Jenny Danielsson med 7 mål. Sanni Franssi har ett osannolikt svagt facit: 3 mål på 60 matcher, trots att hon är en startspelare.
I september är det direkt skarpt läge som gäller. Finland måste förmodligen vinna borta mot Irland och ta poäng hemma mot Sverige för att hålla VM-drömmen vid liv.
Det här är den beska verklighetsbilden för ett Finland som tappat bort sig samtidigt som många andra europeiska länder sätter i nya utvecklingsväxlar.
Efter EM 2013 missade vi tre mästerskap på raken innan sommarens återkomst till rampljuset.
Nu måste kursen ändras, snabbt. Annars kommer det att dröja längre än nio år till följande mästerskap, om inte EM utökas till att omfatta fler än 16 länder.
2. VAR-ilskan toppen av isberget
Det går inte att stava virrvarr utan VAR.
Det moderna videogranskningssystemet har redan många år på nacken, men frågan är om det någonsin förverkligats på ett mer svårgreppat sätt än i England?
Värst drabbat av alla: Sverige, som fick fem (!) mål underkända efter videogranskning. Tre domar var tveksamma och en av dem garanterat felaktig – på grund av en misslyckad linjedragning.
Det var svårt att hänga med i svängarna och granskningsbilder ur dåliga vinklar fick folk att ifrågasätta systemets trovärdighet.
Efter Stina Blackstenius tveksamma offsidemål mot Belgien rasade den svenska domarprofilen Jonas Eriksson i SVT:s studio. Det pekades ut att Uefa satsat mindre på VAR-utrustningen i årets EM jämfört med herrarnas i fjol.
Uefa svarade med kreativ bokföring som snabbt dömdes ut av Eriksson.
– Det är ett sätt att vilseleda alla. Att lura svenskarna, det svenska landslaget och alla som vill veta hur det ligger till, säger han till SVT Sport.
VAR-problematiken höjde känslan av att Uefa valt att sköta mästerskapet med vänster hand. Redan innan turneringen började kritiserades valet att ordna matcher på lilla Academy Stadium, med låg publikkapacitet.
Under själva mästerskapet var ackrediterade journalister förbannade efter att de nekats tillträde till matcher och därför inte kunnat sköta rapporteringen.
Efter EM-kvartsfinalen mellan Sverige och Belgien flyttades intervjuzonen för spelare utomhus i hällregn.
Rent turneringstekniskt var den största missen att sprida ut kvartsfinalerna och därmed ge två semifinallag klara fördelar. England fick vila två dagar mer än Sverige och Tyskland två dagar mer än Frankrike. Alla vet vilka lag som gick till final.
I herr-EM spelade länderna som senare möttes i semifinal sina kvartsfinaler under samma dag. Uefa borde ta större ansvar för att jämna ut skillnaderna – inte bara vad speldagar beträffar.
Det är svårt att påverka de ekonomiska realiteterna i klubblagen som gör att herrspelare tjänar fantasisummor och damerna betydligt mindre.
Det är lättare att statuera exempel i landslagssammanhang. Inom många förbund kompenseras dam- och herrspelare jämlikt. Nu är det dags för Uefa att följa efter.
I damernas EM fick vinnaren 660 000 euro. I herr-EM delades mer pengar ut för ett oavgjort resultat i gruppspelet. Mästaren Italien kammade hem 10 miljoner.
3. Framför allt: En historisk och magisk fotbollsfest
För mycket negativitet? Nu till det positiva!
EM 2022 kommer framför allt att gå till historien som en historiskt högklassig fantastisk fotbollsfest.
En turnering där turneringens publikrekord förpassades till historien redan i den andra gruppspelsomgången och där finalen givetvis följdes av alla tiders åskådarmängd.
EM-åskådarrekordet från 2017 mer än fördubblades i sommar. En hisnande utveckling.
Det brukar höra till att peka ut turneringar som vändpunkter. I stil med "det var nu som damfotbollen slog igenom bland den breda publiken".
Men det stämmer inte den här gången. Grunden lades i EM 2017, i VM 2019 sprängdes barriärer och sommarens turnering var snarare en fortsättning på en utveckling i överljudshastighet.
Spelarna blir bättre, snabbare och mer taktiskt drillade för varje år som går. I sommar var nivån högre än någonsin tidigare.
På sikt kommer vi att minnas euforin efter att finalförbannelsen släppt på Wembley, Englands historiska och häpnadsväckande 8–0-seger över Norge, Beth Meads målmaskineri, Alexandra Popps mustasch – och framför allt: Alessia Russos klack.
Vissa mål håller klass över tid. Russos kommer aldrig att falna. Fräckhet i världsklass, fräckhet som består.
