It's coming home! Efterlängtade titelfesten – England Europamästare inför kokande Wembley, tyska sviten bruten

För första gången har England tagit hem ett stort mästerskap på damsidan. Chloe Kelly blev stor hjälte i förlängningen då Tyskland besegrades med 2–1 inför ett fullsatt Wembley.

Sällsynt finalframgång – eller ett nytt landslagstrauma?

Engelsk fotboll har törstat efter mästerskapsframgång. I EM-finalen på hemmaplan hade de engelska damerna chans att ta landets andra mästerskapsguld.

Stormakten Tyskland stod inför sin nionde EM-final på damsidan. De åtta tidigare finalinsatserna hade lett till guldyra varje gång.

När England vann VM-guld på herrsidan år 1966 var det mot Västtyskland – på Wembley. Samma arena var nu fullproppad med drygt 87 000 ögonpar – och fick sjunga allsång med budskapet It's coming home efter att tyskorna var besegrade.

I finalens förlängning blev Chloe Kelly den stora frälsaren med sitt 2–1-mål. I intervjun efteråt fick hon ur sig ett par meningar innan hon rusade tillbaka till firandet.

– Herregud, titta på folket här. Alla här håller på oss, det här är surrealistiskt.

– Jag kan inte sluta gråta, beskrev kaptenen Leah Williamson i sin tur för BBC.

Samtidigt fullbordades förbundskapten Sarina Wiegmans mästerverk. Holländskan följde upp sitt EM-guld med Nederländerna i förra turneringen med att göra England till ett i det närmaste oslagbart lag på sina tio månader vid rodret.

– Det är helt osannolikt. Man undrar ju vad den hemliga ingrediensen är. Hon är unik, sa Yle Sportens expert Minea Lassas i direktsändning.

Dramat före avspark: Storstjärnan skadad

Finalkvällen blev dramatisk innan det ens hade hunnit bli match.

Det tack vare en tysk chocknyhet före avspark. Skyttedrottningen Alexandra Popp har varit en av turneringens stora profiler, men hennes superturnering tog slut redan före finalen.

Den dominanta strikern, som stod för sex mål i EM, var med på uppvärmningen, men tvingades kasta in handduken på grund av en muskelskada. Tyska förbundet meddelade om förändringen bara sex minuter före match.

När matchen väl var igång försökte lagen inte spara sig från fler skador. Båda lagen gick in i närkamperna med största intensitet, samtidigt som domaren försökte behålla sitt grepp om matchen genom att aktivt blåsa frisparkar.

Några mål bjöd den första halvan inte på.

Ett fullpackat Wembley fick se Ellen White ha ett par skapliga chanser i första halvlek. Men också Tyskland hade kunnat ta ledningen, då bollen dansade vid Mary Earps mål efter en hörna.

Programmet är inte längre tillgängligt

Tysk jättechans på hörna - Spela upp på Arenan (Programmet är inte längre tillgängligt)

Frågan är om Tyskland gick miste om en straff i samband med situationen. Reprisbilderna visade hur bollen tog i engelska backen Leah Williamsons hand, men resultatet av VAR-granskningen var att tyskorna inte skulle få prova skjuta från elva meter.

– Tyskland blir berövade på en solklar straff. Det är ofattbart, det är inte första gången vi kritiserar VAR. På finalen är det mycket mer kameror än tidigare. Det är ett misstag och det är ett fel, slog gamla toppdomaren Jonas Eriksson fast i SVT:s sändning.

– Det var hand. Det måste man kunna se, jag förstår inte det här, sa tyska förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg i ARD:s sändning.

Varsitt mål i andra halvlek

Tyskland inledde den minst lika fysiska andra halvleken bättre. Men snart skulle värdlaget låta hemmapubliken bjuda på ett av de största målvrålen som damfotbollen sett.

Dryga timmen var spelad då Keira Walsh hittade Ella Toone med en perfekt långboll. Inhopparen Toone förvaltade friläget med en lobb.

– Otroligt att man vågar göra det där, konstaterade Yle Sportens kommentator Sebastian Backman i direktsändningen.

– Iskallt, instämde experten Lassas.

För varje minut som gick efter målet växte guldivern bland hemmafansen på Wembley. Men feststämningen kom av sig då drygt tio minuter återstod.

Tyskland tappade inte alls hoppet efter baklängesmålet och belöningen kom i form av Lina Magulls kvittering.

– Hon gör en ganska lätt löpning som överlistar tre försvarare på ett märkligt sätt, tyckte Backman.

Vild förlängningsglädje

Väl i förlängningen blev det större fokus på riskminimering. Med drygt tio minuter kvar blixtrade hemmalaget till för en sista – och avgörande – gång.

Chloe Kelly brottade sig fram på en hörna och fick till slut en tillräcklig tåspets på bollen för att spelredskapet skulle hitta in i mål. När bollen var i nät vände sig matchhjälten för några sekunder mot domarna – för att sedan riva av sig matchtröjan i ett vilt glädjerus.

– Wow, vad hon kämpar sig fram. Det är samma spelare som en stund tidigare eldade igång fansen på arenan, sa Lassas.

England höll ut och glädjen visste inga gränser inför hemmapubliken. På damsidan har landet inte tagit någon stor titel tidigare – dagens buckla gör att det uppsving som landets damfotboll upplever bara tilltar.

– Det här känns inte verkligt! Det här är den bästa dagen i mitt liv, jag hittar inte ord som kan beskriva känslan, kommenterade Toone.

– Det gör bara ont just nu. Vi gav allt vad vi kunde i 120 minuter, summerade motståndaren Svenja Huth.

Veteranen Jill Scott var med redan 2009, då England förlorade finalen i Helsingfors mot just Tyskland.

– Det är ett otroligt privilegium att få spela i det här laget. Att få vara med om allt det här, med fansen dessutom... Vilken dag! Jag tror inte att jag kommer att sova på en vecka!

Också Kelly hittade tillbaka till intervjumikrofonen.

– Det är för sådant här som drömmar finns. Att jag får stå här är otroligt.