Hoppa till huvudinnehåll

Hälsa

Berättelse 20: Idag är jag lycklig

Från 2015
Uppdaterad 19.11.2015 13:34.
kvinna i naturen
Bild: YLE/Petter Sandelin

I högstadiet kom de första symtomen. Jag tänkte konstant på döden och självmord. Kände mig nere dag som natt. Hade svårt att sova, svårt att koncentrera mig.

Allt inom mig var bara kaos, en svart storm. Ångest. Hela tiden. Ibland kändes det som att bara självaste ångesten skulle ta livet av mig. Jag var bara 14 år då. När jag var 16 och nyinflyttad på ny ort för att studera så blev allt bara värre. Inga föräldrar som såg efter mig, fri att göra vad som helst. Ensam. Bedövade ångesten med alkohol. Det förstärkte bara ångestkänslorna ännu mer. Alkoholen blev som ångestens bränsle. Men jag var fast. Jag var så djupt deprimerad att jag inte brydde mig om omgivningen eller om vad som skulle hända med mig.

Kändes som att jag kunde hoppa under vilket fordon som helst när jag var utomhus. Tankarna på döden fanns konstant i mitt huvud. När jag var 17 var allt som värst. Gjorde allt för att skada mig själv. Brydde mig inte heller. Gjorde flera självmordsförsök. Det blev in och ut på sjukhus. Jag var "such a mess" kändes det som. Hade inget hopp om att det någonsin kunde bli bättre. Det kändes så omöjligt att jag någonsin skulle få känna lycka igen. Kände mig hatad av allt och alla. Mest av mig själv, förstår jag nu med facit i hand.

Men efter mycket sjukhusvistelser och 3-4 olika psykologer och mediciner har jag fått all hjälp jag kunnat få. Och idag är jag frisk, helt fri från mediciner och ångest och allt som har med depression att göra! Jag kan till och med säga att jag är lycklig! Och när jag tänker tillbaka på den mörka tiden så har jag så svårt att förstå att det var mitt liv för några år sedan.

Om jag kunde bli lycklig så kan alla andra det också. Hur svårt det än är att förstå i den mörkaste stunden så finns ljuset bara man tar sig tid att förstå vad man går igenom och accepterar att det är en själv det handlar om. Man måste börja där för att sedan kunna vandra uppåt från botten och ta sig iland. Det finns hopp. Du är älskad, du är värdefull.

Formuläret är inte längre tillgängligt.

#hurmårdu