Hoppa till huvudinnehåll

Huvudstadsregionen

Nya Drumsö-ettor tipsar föräldrar inför skolstart: "Släpp oss inte ensamma ut i trafiken"

En liten flicka med långt hår ser mot kameran, med lugn och säker min.
Bildtext Astrid är inte orolig för att börja skolan. Hon tipsar om att man måste våga prata med andra barn för att få vänner.
Bild: Karin Filén / Yle

Astrid och Elis är pirriga men glada – de känner de flesta som ska börja i ettan i Drumsö lågstadieskola. Vi har träffat två av landets 57 000 förstaklassare, som den här veckan börjar skolan.

– Man ska ha vassa pennor, och en penal så att pennorna inte försvinner.

Astrid ser glad och förväntansfull ut. Hon har sina pennor och penalen, och en ny skolväska. Den är fin. Det är viktigt.

– Den är pink, men den kan bli blå om man drar med handen över paljetterna, berättar hon.

Vi är inte små, inte stora utan medium

― Elis, 7 år

I höst beger sig uppskattningsvis 57 000 förstaklassare ut på skolvägen för första gången. Det är lite färre än förra hösten, eftersom åldersklassens storlek redan i flera års tid har minskat. I fjol var det över 58 000 som började i första klassen, år 2020 var det 60 000.

En av dem är Astrid, som ska börja i Drumsö lågstadieskola i Helsingfors på torsdag.

Astrid ser framemot att få läxor

Astrid träffar vi i en av lekparkerna på Drumsö, där hon njuter av de sista stunderna av ledigheten. Skolan känns inte helt främmande, för hon har gått i förskola i paviljongen vid skolgården. Matsalen är bekant för där brukade förskolan äta mellanmål. Så allt känns ganska bra.

Det enda pyttelilla orosmomentet är läraren, som Astrid ännu inte har träffat.

– Tänk om hon är jättesträng och inte låter oss göra något roligt!

Läxor ser hon framemot att få, bara det inte blir för svåra uppgifter. Hon gillade när de fick läxor i förskolan. Astrid kan redan läsa, och det känns bra. Men hon tycker inte att det gör något om man inte kan.

– Det lär du dig i skolan. Du får böcker och så lär läraren dig att läsa, hälsar Astrid tryggt.

Blyertspennor
Bildtext Vassa pennor är ett måste, tycker Astrid.
Bild: Yle

Astrid känner många av sina blivande klasskamrater, efter att ha gått i förskolan med de flesta av dem i ett år. Vad har hon för tips åt barn som ska börja i ettan och inte känner någon?

– Man kan först fråga "vad heter du", och sen kan man fråga "vill du leka" och "vill du bli min vän"?

Hon tipsar om att man ska tro på att man kan få en vän. Då blir man modigare och vågar prata.

Elis är förberedd inför skolstarten

– Viktigast med en skolväska är att man kan lägga saker i den, konstaterar Elis, medan han vrider och vänder på sin splitternya ryggväska.

Honom träffar vi hemma i familjens radhuslägenhet. Han visar hamstern, som just nu bara sover i sin bur, och så berättar han om sina succéer som fotbollsspelare. Elis är vitblond, och solbränd efter sommaren.

Lite viktigt är det nog också att väskan är snygg, säger Elis sen, vid närmare eftertanke. Vilket märke den är är inte jätteviktigt – men nog lite.

Blond pojke med skolväska står i parkmiljö.
Bildtext Elis känner nästan alla som ska börja i hans klass. Det känns bra.
Bild: Karin Filen / Yle

Skolstarten oroar han sig inte för. Det känns spännande, men på ett bra sätt. Och han är förberedd.

– Jag har pennor, suddgummi, tejp, sax, linjal och pennvässare, räknar han upp.

Att börja i förskolan var mycket mera spännande än att börja i ettan, tycker Elis. Då kände han bara ett annat barn. Nu ett år senare har han många vänner som också kommer att börja i ettan.

Vad är hans tips till dem som ännu inte har vänner?

– Prata. Man måste prata med sådana som man inte känner.

Hälsning till föräldrar: "Var inte skrämda"

Det är många föräldrar som den här veckan känner en klump i halsen när sjuåringen ska börja skolan. Hur gick tiden så fort? Hur ska det gå?

– Var inte så skrämda, hälsar Elis till dem, och ler tryggt.

Han tycker inte att förstaklassare är särskilt små. Fast inte är de å andra sidan stora heller.

– Medium, är hans analys.

Han tror att föräldrarnas oro handlar om att det ska hända barnet något. Och för mycket ska man nog inte lita på ettor, varnar Elis. Han tycker inte att föräldrarna ska släppa ut dem i trafiken.

– Då kan vi bli överkörda av en bil, konstaterar han.

Är förstaklassare lite vimsiga i trafiken då? Elis rycker på axlarna.

– Ibland.

Diskussion om artikeln