Viivi Lehikoinen tog guld efter ursinnig spurt – skulle hellre ha löpt 200 meter: "Det var inte mitt beslut"
Tränarens ord är lag. Laurent Meuwly ansåg att 400 meter var den bästa EM-uppladdningen för Viivi Lehikoinen och då blev det så. Den färska finländska rekorddamen på långa häcken ställde motvilligt upp och vann FM-guld efter en imponerande slutspurt.
Lehikoinen segade sig förbi Mette Baas strax före mållinjen och vann på 53,02. Baas var tvåa på 53,08.
– Min avsikt var att inleda fortare men mina ben har känts tunga, så jag vågade inte lita på min form. Men sedan märkte jag på upploppet att jag hade en chans att komma ikapp så jag tryckte på, säger Lehikoinen.
Tiden var hon inte helt nöjd med. Men förhållandena var långtifrån optimala i Joensuu. Det var svalt och det blåste en rejäl motvind på målrakan.
– Jag borde ha kapacitet till bättre tider. Men jag har känt mig seg sedan VM men ändå tränat på. Så tiden spelar inte så stor roll sist och slutligen. Den tid jag löpte räckte ju till guld.
Litar till fullo på sin tränare
Lehikoinen medger att det kändes konstigt att löpa banvarvet utan häckar. Framför allt under gårdagens heat funderade hon var häckarna egentligen är.
– Det var roligt att löpa något annat än 400 meter häck. Om jag hade själv fått bestämma så hade jag löpt 200 meter, men det var inte min sak att avgöra.
Hennes tränare Lauren Meuwly fattade beslutet.
– Han motiverade inte det över huvud taget, säger Lehikoinen och skrattar.
– Jag har klagat till honom om att mina ben känns tunga, men han har försäkrat att det lättar nästa vecka.
Brukar han få rätt i sina förutsägelser?
– Jo! Han brukar veta vad han pratar om. Om jag klagar på att det känns tungt i kroppen så vet han när det kommer att lätta. Därför vågar jag lita på honom, säger hon och skrattar hjärtligt igen.
Kaasalainen har nu koll på banvarvet
Viljami Kaasalainen var en favorit som höll på herrarnas 400 meter. Han löpte för andra gången i sin karriär under 47 sekunder då han segrade på 46,75.
FM-titeln var hans andra, men den första tog han på 100 meter sommaren 2020. Efter det sadlade han om och började satsa på banvarvet.
– Nu känns det för första gången som att jag har koll på hur jag ska löpa 400 meter. Eller så tror jag i alla fall, fast det garanterat finns massor som jag kunde göra bättre. Men det känns betydligt bättre än i fjol i alla fall, säger han.
Att stabilisera sin nivå på under 47 sekunder tillfredsställer honom ändå inte.
– Jag vill löpa en sekund eller två snabbare. Så det gäller att inte njuta alltför mycket av läget. Men årets målsättningar är nu uppfyllda.
Eljas Aaltos snabbhet gav silver
Att Sibbo Vargarnas Eljas Aalto skulle ta silver var lika väntat som Kaasalainens guld. Aalto var tvåa på 47,25 vilket var hans tredje bästa notering i karriären.
– Jag ger en åtta åt mig själv i betyg. Jag har lyft mig till en ny nivå i år, men Kaasalainen var för hård i dag. Jag måste vara nöjd.
Aalto har i likhet med Kaasalainen löpt för första gången under 47 sekunder i år.
– Jag har tränat mångsidigt och det har förbättrat min snabbhet. Jag har knappt gjort träningar som orsakat mjölksyror i år. Min snabbhet är min styrka och den egenskapen ger resultat också på 400 meter.
Han får visa upp sin snabbhet igen på söndag då han ställer upp på 200 meter.
– Min kropp återhämtar sig snabbt så den biten blir inget problem.